...
Har snart skrivit ett nytt kapitel 4! Detta blir mycket bättre än det innan! Nu jan jag jue göra lite ändringar och så också!
Allt jag skrivit borta!!!:'(
Hej! Allt jag skrivit på Forever young är borta så nu måste jag skriva nytt! Får se om det blir något idag alltså! :'( Buäää.... Nu vill jag bara gråta!
Hemma efter skolan...
Hemma efter en vanlig dag i skolan nu. Jag sitter å äter med Jack, eftersom vi ska på scouterna sedan. Kapitel 4 e färdigt så det behövs 2 kommentarer till om ni vill få det! Ni kan kommentera flera gånger!
Ska nog skriva mer på kapitel 6 sedan! Sp kommentera!
Ska nog skriva mer på kapitel 6 sedan! Sp kommentera!Ni bara måste se!
Hej, hej. Ni bara måst se på den här http://www.youtube.com/watch?v=IlDZgUKdkao&feature=relmfu . Ni kommer skrata ihjäl er! Så jäkla kul... Älskar dig och din humor William Spetz!
Person beskrivning novell 2
Sanna Lilja: Är en 17 årig tjej som älskar att sy. Blondin och blåögd hon har en kort och busigfissyr.. Hon älskar att sy och designa och att läsa och skriva, hon dansar jazzdans, sjunger och spelar piano.
Mirabelle Hagadotter: Mirabelle är en blyg tjej på 17 år, med brunt långt hår och bruma ögon. Hon älskar att läsa och skriva. Mirabelle kallas Belle efter skönheten och odjuret, det är bara hennes närmsta som kallar henne det men hon gillar det "Belle".
Isabell Eldvik: Är en söt och smart 17 årig tjej. Hon är brunett och blåögd. Hon älskar att sjunga och spela gitarr, hon e lite blyg men en glad tjej som älskar sina vänner.
Nathalie Mintsund: Är en smart tjej som älskar kläder och sina vänner. Hon har 2 hästar hemma i Sverige och en hund hon är isblon dmed blåa ögon.
Mirre Lita:??? (INFORMATION KOMMER)
Lizza Johansson: Är tvilling med Filippa Johansson, (enäggs tvillingar) hon spelar fotboll, och handboll och hon älskar att sova.
Filippa Johansson: Är Lizzas tvillingsyster, hon spelar fotboll och handboll och är en duktig kock.
Justine Eriksson: Är en tjej som är väldigt på och som älskar livet, hon vill alltid skydda sina vänner och hon låter ingen "ond" komma i närheten av dom efter vad dom gjort mot en av tjejerna.
Sanna Lilja: Är en 17 årig tjej som älskar att sy. Blondin och blåögd hon har en kort och busigfissyr.. Hon älskar att sy och designa och att läsa och skriva, hon dansar jazzdans, sjunger och spelar piano.
Mirabelle Hagadotter: Mirabelle är en blyg tjej på 17 år, med brunt långt hår och bruna ögon. Hon älskar att läsa och skriva. Mirabelle kallas Belle efter skönheten och odjuret, det är bara hennes närmsta som kallar henne det men hon gillar det "Belle".
Isabell Eldvik: Är en söt och smart 17 årig tjej. Hon är brunett och blåögd. Hon älskar att sjunga och spela gitarr, hon e lite blyg men en glad tjej som älskar sina vänner.
Nathalie Mintsund: Är en smart tjej som älskar kläder och sina vänner. Hon har 2 hästar hemma i Sverige och en hund hon är isblond med blåa ögon.
Mirre Lita:??? (INFORMATION KOMMER)
Lizza Johansson: Är tvilling med Filippa Johansson, (enäggs tvillingar) hon spelar fotboll, och handboll och hon älskar att sova.
Filippa Johansson: Är Lizzas tvillingsyster, hon spelar fotboll och handboll och är en duktig kock.
Justine Eriksson: Är en tjej som är väldigt på och som älskar livet, hon vill alltid skydda sina vänner och hon låter ingen "ond" komma i närheten av dom efter vad dom gjort mot en av tjejerna.
Your biggest fan-kapitel 12
Mollys perspektiv:
När vi landade i London var 21:38 svensk tid. Jag tittar på mobilen och inser att det är en halv timma till, tills Madeleins pappa kommer och hämtar oss. När vi kommer ut där man hämtar ut bagaget så ser vi hur mycket tjejer som står och väntar och när dom ser oss börjar dom skrika. Vissa har glädje i ögonen och andra hat, och jag undrar vad det är som gjort att SÅ många ville se ett par svenska tjejer komma till London. När en tjej sedan skriker:
- Look it's she! Nialls girlfriend! fattar jag att det är killarna som fått oss att bli kända. Men jag fattar inte hur. Jag tittar mot Sandra som står och pratar i telefon, vilket inte kan vara lätt eftersom det är så måna som skriker. Medans vi väntar på att vårat bagage ska komma är det några tjejer som vågar sig fram till oss och ta en bild och prata lite. Jag kan inte hjälpa det men jag bara älskar Directioners så. Tjejerna berättade en massa kul om killarna som vi inte visste, och jag tror både jag och Sandra insåg att alla deras fans visste mer om dom än vi! Och Niall och Sandra var ju ändå ihop. När bagaget kommit säger vi hejdå till alla och går utåt mot där Madeliens pappa sa att han skulle vänta. Det blixtrar till i Sandra och hon kommer ihåg något:
- Pappa, utbrister hon sedan och drar fram telefonen igen. Hon mumlar med honom men ler ändå lägger på.
- Pappa tyckte att det var okej nu när det är som det är, vi ser Madeliens pappa som ler stort mot oss när vi kommer.
- Hej tjejer det var inte igår! sa han och kramade om oss båda.
- Hur mår Madelien? Vad hände?
- Jo det är bättre men Madelein, hon kan snart komma hem så det är ju bra. sa han långsamt och tydligt. Sådär som man pratar med bebisar, sedan fortsatte han:
- Hon trillade ner i poolen när Puppy knuffade henne en gång. Hon fick ett litet jack i fingret och vi trodde inte det var så farligt för alla har vi ju haft sår i bland. Men så hade nåt giftigt kommit in i såret och då blev hon dålig.
Både jag och Sandra nickade. Det var synd att det hänt men bra att det var bättre nu.
- Anna och Sofih är i Madeliens lägenhet! Ska jag köra er dit? frågade han och jag nickade och började packa in mina och Sandras saker i bilen. Sandra hoppade in där fram, och jag där bak. Vi åkte under tystnad och när vi var framme hjälpte han oss bara ut med bagaget och sedan åkte han iväg igen. Vi gick in i huset och stannade nere i entrén för att hitta en skylt med vart folk bodde i huset. När jag hittade den såg jag att deras lägenhet var högst upp och det fanns ingen hiss! Jippie! Så vi började släpa alla våra saker upp för trapporna. Näe vi är uppe trillade Sandra ihop i en flämtande hög och efter att jag ringt på klockan gjorde jag också det. Vi låg där i en flämtande hög bland alla väskor när Sofih öppnade.
Sofihs perspektiv:
Jag blev förvånad när jag öppnade dörren och Molly och Sandra var där. Jag ropade på Anna att hon skulle skynda sig att komma och kolla. När hon kom ut i hallen och såg de andra tjejerna drog hon snabbt upp mobilen och sa:
- Det här ska dokumenteras! hon log och tog lite kort på långt avstånd innan hon gick ut mitt ibland alla väskor, ben och armar, och plötsligt låg också hon på golvet. Sandra började gapflabba och jag såg att hon höll i Annas byxben. Jag kunde inte hålla mig längre så jag sprang och slängde mig på dom andra tjejerna och alla började skratta ännu mera.
- Aj gud vad har ni ätit när vi inte vart med? frågade Sandra som stönade under Annas tyngd. Plötsligt satte sig Molly upp.
- Hur är det med Madelien? frågade hon och jag tittade på Anna som tittade ner i marken.
- Vaddå hur är det med mig?! frågade Madelien och kom ut från lägenheten.
Previosly: "Jaa vi träffade bara ett fan!" Jag log för mig själv och petade Niall i midjan. Han tittade på mig och jag log och sa:
- They are waiting for us, han nickade till svar och vinkade hejdå till tjejen. Vi gick hand i hand hela vägen in i deras rum. När vi var inne i deras rum fick jag ett till sms från Molly. "Det är inte sant att Louis har en flickvän! Inte Liam heller. Dom bara säger så för att fansen förväntar sig det!" Jag fick en ide helt plötsligt. Det kan ha vart det dom bråkade om. Om Molly! Det skulle inte vara omöjligt, båda visade känslor för henne, eller?
Mollys perspektiv:
När vi landade i London var 21:38 svensk tid. Jag tittar på mobilen och inser att det är en halv timma till, tills Madeleins pappa kommer och hämtar oss. När vi kommer ut där man hämtar ut bagaget så ser vi hur mycket tjejer som står och väntar och när dom ser oss börjar dom skrika. Vissa har glädje i ögonen och andra hat, och jag undrar vad det är som gjort att SÅ många ville se ett par svenska tjejer komma till London. När en tjej sedan skriker:
- Look it's she! Nialls girlfriend! fattar jag att det är killarna som fått oss att bli kända. Men jag fattar inte hur. Jag tittar mot Sandra som står och pratar i telefon, vilket inte kan vara lätt eftersom det är så måna som skriker. Medans vi väntar på att vårat bagage ska komma är det några tjejer som vågar sig fram till oss och ta en bild och prata lite. Jag kan inte hjälpa det men jag bara älskar Directioners så. Tjejerna berättade en massa kul om killarna som vi inte visste, och jag tror både jag och Sandra insåg att alla deras fans visste mer om dom än vi! Och Niall och Sandra var ju ändå ihop. När bagaget kommit säger vi hejdå till alla och går utåt mot där Madeliens pappa sa att han skulle vänta. Det blixtrar till i Sandra och hon kommer ihåg något:
- Pappa, utbrister hon sedan och drar fram telefonen igen. Hon mumlar med honom men ler ändå lägger på.
- Pappa tyckte att det var okej nu när det är som det är, vi ser Madeliens pappa som ler stort mot oss när vi kommer.
- Hej tjejer det var inte igår! sa han och kramade om oss båda.
- Hur mår Madelien? Vad hände?
- Jo det är bättre men Madelein, hon kan snart komma hem så det är ju bra. sa han långsamt och tydligt. Sådär som man pratar med bebisar, sedan fortsatte han:
- Hon trillade ner i poolen när Puppy knuffade henne en gång. Hon fick ett litet jack i fingret och vi trodde inte det var så farligt för alla har vi ju haft sår i bland. Men så hade nåt giftigt kommit in i såret och då blev hon dålig.
Både jag och Sandra nickade. Det var synd att det hänt men bra att det var bättre nu.
- Anna och Sofih är i Madeliens lägenhet! Ska jag köra er dit? frågade han och jag nickade och började packa in mina och Sandras saker i bilen. Sandra hoppade in där fram, och jag där bak. Vi åkte under tystnad och när vi var framme hjälpte han oss bara ut med bagaget och sedan åkte han iväg igen. Vi gick in i huset och stannade nere i entrén för att hitta en skylt med vart folk bodde i huset. När jag hittade den såg jag att deras lägenhet var högst upp och det fanns ingen hiss! Jippie! Så vi började släpa alla våra saker upp för trapporna. Näe vi är uppe trillade Sandra ihop i en flämtande hög och efter att jag ringt på klockan gjorde jag också det. Vi låg där i en flämtande hög bland alla väskor när Sofih öppnade.
Sofihs perspektiv:
Jag blev förvånad när jag öppnade dörren och Molly och Sandra var där. Jag ropade på Anna att hon skulle skynda sig att komma och kolla. När hon kom ut i hallen och såg de andra tjejerna drog hon snabbt upp mobilen och sa:
- Det här ska dokumenteras! hon log och tog lite kort på långt avstånd innan hon gick ut mitt ibland alla väskor, ben och armar, och plötsligt låg också hon på golvet. Sandra började gapflabba och jag såg att hon höll i Annas byxben. Jag kunde inte hålla mig längre så jag sprang och slängde mig på dom andra tjejerna och alla började skratta ännu mera.
- Aj gud vad har ni ätit när vi inte vart med? frågade Sandra som stönade under Annas tyngd. Plötsligt satte sig Molly upp.
- Hur är det med Madelien? frågade hon och jag tittade på Anna som tittade ner i marken.
- Vaddå hur är det med mig?! frågade Madelien och kom ut från lägenheten.
Så kapitel 12 var borta så jag lägger upp det igen.
Min blogg mejl
Min blogg mejl är [email protected]
så alla som vill vara med mejla mig så ska jag snart lägag upp andra novellen! 1 kanske jag kan lägga upp utan all information för jag vet typ att det inte behövs i det! Å sorry för den dåliga uppdateringen i helgen men jag har vart på scoutläger så har inte blivit nåt, men vi har hemstudie dag idag så jag e hemma hela dan! Ska bara göra en matte läxa (det är hemstudien) hehe vi ses ska skriva mer på novellen sen!!!
2:a novellen!!!
Heej alla! Ni som villl vara med i andra novellen skynda er och kommentar så ni kanske kan få vara med! Har redan 2 som jag bestämmt vilka dom ska va! (mirabelle och nathalie!) så vill ni var amed kommentera!!!!!!!!!
Your biggest fan-kapitel 25-the end
Previosly: Undersökte var enda liten vrå på hans kropp med mina ögon. Jag hörde någon skratta bakom mig och när jag vände mig om stod alla som saknats där.
- Ser du något intressant? frågade Sandra, och jag bara suckade och skakade på huvudet.
- You know what! sa Molly högt och med glittrande ögon. Alla utom Alexis som såg lika förväntans full ut som Molly skakade på huvudet. Båda suckade och Molly öppnade munnen precis när det plingade i dörr klockan. Jag lutade mig för att se vem det var och när jag fick syn på honom trillade jag nästan av stolen.
Liams perspektiv:
Jag vände mig mot ingången för att se vem det var alla tittade på. Det var en gänglig lång kille med blont hår. Jag stirrade på honom som om att det skulle få mig att veta vem han var. Men tjejerna visste tydligen för alla tittade storögt på honom. Han tittade sig runt i lokalen och när han såg att vi stirrade på honom log han och började gå mot oss. Det var läskigt jag visste inte vem han var eller vad han ville.
- I got tickets to Ulrik Munthers consert here in London, avslutade Molly det hon på började och killen som nu var tillräkligt nära för att höra skrattade och log mot oss. Han räkte fram handen mot mig och jag tog den.
- Liam Payne, sa jag och han nickade.
- Ulrik Munther, svarade han och log lättsamt mot mig. Han skakade hand med alla och tjejerna såg ut att vara helt till sig.
- So where are you from, frågade Louis och Ulrik log om möjligt ännu mer och svarade glatt:
- Sweden, jag tittade på honom. Menade han allvar. En supersnygg sjungade svensk. Jag kände hur något stack till i mig. Typ som om någon punkterade mig. Jag såg en gitarr och tittade på Sandra som satt och log som en fåne samtigidt som hon stirrade ut honom. Jag visste inte om han var stor, jag hade aldrig hört talats om honom men han var ju tillräkligt känd för stt få en spelning i London också. Det betyder att han måste vara bra på det han gör OCKSÅ. Jag tittade ännu en gång på honom, uppi från och ner. Alla tjejer fnittrade nervöst 24/7 och jag himlade med ögonen.
- So whats the suprice you've fixed, sa jag för att alla skulle sluta ägna den där Ulrik sin uppmärksamhet. Jag tittade på Harry och Louis som sagt att dom kunde fixa allt. Jag såg Nathalie hänga över bordet mot Ulrik för att säga något och plötsligt var vi två som tyckte illa om honom. Blixtarna i Harrys ögon gick inte att missa, och om blickar kunde döda hade Ulrik killen vart en liten askhög nu. Jag visste inte vad det var som hade fått hans känslor att ändras så fort men jag hade en liten sussning om vad det kunde vara. Kanske, kanske hade Harry börjat gilla henne. Han kanske hade börjat gilla Nathalie, och jag förstod honom. Med sitt söta ansikte, ljusblåa ögon, isblonda hår och gulliga lilla mun. Hon var vacker, och inte bara det, hon var snäll, hon var rolig, hon var lättsam och hon var bara lite lagom blyg. Igen svarade på min fråga så jag började titta runt på dom andra. Louis satt och glodde på Madelien som satt och skrattade med Sofih. Zayn tittade hela tiden åt Sofihs håll för att se vad hon gjorde. Sandra satt och pratade med Ulrim på svenska, Niall satt och surade. Anna satt och gjorde ingenting, eller då och då sneglade hon på killen Medlein haft med, och Alexis och Molly satt och mös.
- We have to go, sa Louis som slitit ögonen från Madelien och tittat på klockan. Jag log nöjt och reste mig Ulrik killen vinkade och gick iväg. Sandra skrattade och följde efter honom.
- I be right back, sa hon och alla nickade och vi gick ut och ställde oss på andra sidan vägen. Jag såg Sandra komma ut från cafeét och börja gå över vägen, och plötsligt dyker bilen upp från ingenstans. Jag hör bilbromsar och ett skrik, sedan ser eller hör jag inget mer.
7 år senare:
Sandras perspektiv:
Jag slog sakta upp ögonen. Det sista jag mins var hur en bil krockade med mig när jag skulle springa över vägen. Jag tittar upp och ser en massa vit klädda doktorer och sköterskor cirkla runt mig. När en av dom ser att jag är vaken utropar den:
- She's awake! allas blicka vänds mot mig och in kommer Anna, Molly, Alexis, Madelien och Sofih in rusandes. Jag ser tårar rinna ner för deras ansikten och jag ler glatt mot dom. Dom ser anorlunda ut. Väldigt anorlunda, som om jag sovit i år.
- Hej gud vad ni ser konstiga ut, sa jag och skrattade men ingen av dom skrattade. Dom tittade bara allvarligt på mig.
- Det är för att du sovit i 7 år 3 månader och 26 dagar, sa Anna och jag flämtade. Så lång tid, jag studerade deras ansikten för att se om dom ljög men det fanns inte ett spår som sa att det bara var ett skämt så jag nickade och satte mig försiktigt upp i sitande ställning.
- Var inte vi med dom innan? frågade jag och alla tittade på mig.
- Vi var men Liam drog och hittade en annan och då bröt vi kontakten helt, sa Molly och tittade med medkännsla på mig. Jag kokade inombords, visst jag hade sovit i 7 år men att bara lämna mig!
- Han blev ihop med Danielle igen, sa Sofih lite tystare men jag hörde det ändå. Jag bara nickade för arg för att orka bry mig.
- We need to take her to an observation and if she's OK sh ecan go home today, han sa det mot tjejerna men jag harklade mig för att visa att jag fanns där och att jag förstod varenda ord han sa. Han tittade generat på mig och nickade mot några i vita rockar innan dom rullade iväg mig. Dom tittade reflexer, hörsel, syn och språk och när jag gått igenom allt nickade kvinnan som undersökt mig imponerat.
- Well I guess you have to leav now, sa hon och jag såg en anntydan till tårar i hennes ögon. Det kändes konstigt att se någon som jag inte kände gråta över mig, men jag gick fram och gav henne en kram innan jag gick ut till dom andra.
- Fick du gå? frågade Molly och Alexis tog hennes hand som om hon förstod svenska, och sedan kom jag ihåg att jag sovit 7 år och att hon på den tiden mycket väl kunde ha lärt sig att prata svenska. Jag nickar och dom räcker en påse till mig. Jag tittar ner i den och ser en svart vacker klänning, jag ler innan jag hamnade i koma var det den klänning jag ville ha mest av alla klänningar i världen. Jag gick in på toan och satte på mig den och sedan gick jag ut. Tjejerna log när dom såg mig och jag nickade uppskatande mot dom. Alla gick mot parkeringen men jag skakade på huvudet.
- Om det är okej vill jag gå med Molly, sa jag och tittade på henne för att se om det var okej. Hon log och nickade och sedan släppte hon och Alexis sina händer och alla utom jag och Molly hoppade in i bilen. Jag tog hennes hand och vi började gå i tystnad. Efter ett tag såg jag en löpsedel där det stod: Niall Horan getting marryed today!!! Jag tittade en stund innan jag insåg vad det stod och att vi hade stannat. Det stack och skar inne i mig men jag kunde inte sätta fingret på vad det var. Men sedan insåg jag. Det var svartsjuka. Jag hade aldrig kommit över Niall, jag hade samma brinnande känslor för honom som innan. Jag hade bara velat ha Liam för att han var ny och spännande.
- Kom Niall nånsin över mig? frågade jag och tittade på Molly. Men hon tittade bara rakt fram och hade ett frånvarande, tänkande ansikts utryck och till slut skakade hon på huvudet.
- Nej han hoppades varje dag att du skulle vakna och vilja ha honom tillbaka, och han blev skit förbannad på Liam när han bara dumpade dig så, Han har vart hos dig ofta. Även om han har en flickvän så kom han till dig och bad dig om att du skulle vakna. Vakna och förlåta honom för vad han än gjort... hon tonade ut och det blev tyst. Jag sjönk in i tanken på Niall sittande bredvid mig beedne om att jag ska vakna. Jag inser vad jag måste göra, det stod att han skulle gifta sig idag, och om det då var som Molly sa skulle jag kunna komma dit och visa att jag levde. Jag fick en ide och drog med mig Molly hela vägen hem.
- Jag har en ide, sa jag så fort jag kommit innanför dörren. Alla kom springade mot mig och jag viskade snabbt till alla vad vi skulle göra. Alla nickade och log, det var en galen ide. En galet bra ide,
På bröloppet:
Nialls perspektiv:
Jag log mot Ariel, jag borde vara glad., tänka på tjejen som stod brevid mig vid altaret men jag var kilometer bort i ett sjukhus vid hennes sida. Tjejen jag föll för. Jag hör dörren öppnas och stängas och jag tittar dit för att se vem det är, men jag ser ingen så jag fokuserar blicken på Ariel igen.
- If someone want to interupt this weddening then speak now, sa prästen men ingen sa något. Han nickar och ler glad över att ingen ställt sig upp, men precis när han ska säga "då förklarar jag er nu man och hustru". Börjar en melodi spelas en melodi jag känner igen. Prästen ser ut att börja få panik och han tittar på bandet som bara fortsätter spela. Jag tittar mot första raden där min familj och dom andra killarna i One Direction sitter. Alla rycker på axlarna och sedan hör jag en röst. En röst jag känner igen men ändå inte.
- I am not the kind of girl
Who should be rudely barging in
On a white veil occasion
But you are not the kind of boy
Who should be marrying the wrong girl
I sneak in and see your friends
And her snotty little family
All dressed in pastel
And she is yelling at a bridesmaid
Somewhere back inside a room
Wearing a gown shaped like a pastry
This is
Surely not what you thought it would be
I lose myself in a daydream
Where I stand and say
Don't say yes, run away now
I'll meet you when you're out
Of the church at the back door
Don't wait or say a single vow
You need to hear me out
And they said "speak now"
Fond gestures are exchanged
And the organ starts to play
A song that sounds like a deathmarch
And I am hiding in the curtains
It seems that I was uninvited
By your lovely bride-to-be
She floats down the aisle
Like a pageant queen.
But I know you wish it was me
You wish it was me (Don't cha?)
Don't say yes, run away now
I'll meet you when you're out
Of the church at the back door
Don't wait or say a single vow
You need to hear me out
And they said "speak now"
Don't say yes, run away now
I'll meet you when you're out
Of the church at the back door
Don't wait or say a single vow
Your time is running out
And they said, "speak now"
Oh Oh Oh! ( said speak now.... )
I hear the preacher say
"Speak now or forever hold your peace"
There's the silence, there's my last chance
I stand up with shaking hands
All eyes on me
Horrified looks from
Everyone in the room
But I'm only looking at you.
I am not the kind of girl
Who should be rudely barging in
On a white veil occasion
But you are not the kind of boy
Who should be marrying the wrong girl!
( Ha! )
So don't say yes, run away now
I'll meet you when you're out
Of the church at the back door
Don't wait or say a single vow
You need to hear me out
And they said, "speak now!"
And you say
Let's run away now
I'll meet you when I'm out
Of my tux at the back door
Baby, I didn't say my vows
So glad you were around when they said
Speak Now
I början av låten ställer sig Molly upp och skriker:
- Niall catch her and she is yours! She is awake and realised that she been loving you all the time, jag tittar mig omkring och ser oron i Ariels familjs och väntan i min familjs. Killarna satt där och bara tittade chockat på mig. Liams flickvän försökte pussa honom på kinden men han bara sköt henne bort ifrån sig. Jag vänder mig mot Ariel som tittar oroligt på mig med, precis som hennes familj. Men jag behöver henne, så jag kramar Ariel och sedan springer jag ut mitt i gången. Jag ser något svart fladdrande uppe på läktaren och jag springer uppför trappan. Jag ser henne och innan hon börjar springa igen vänder hon sig om och ler stort mot mig och slutar sjunga för en stund och säger:
- If you catch me I'm yours, jag följer efter henne ut på gräsmattan utanför och där fångar jag henne och drar in henne i min famn och våra läppar möttes. Jag log. Jag hade saknat den känslan, känslan som bubblade inom hela mig varje gång hon kysste mig. Hon la sin mu på mitt öra och viskade:
- I'm yours now, forever and always, you know that right, hon gav mig ett litet leénde, jag log tillbaka. Jag älskade henne, och nu skulle hon få öra det varje dag framöver. Jag såg en massa kamera blixtar och jag lyfte upp henne i min famn och snurrade henne ett varv innan jag kysste henne innan jag bar henne till bilen. Bilen som skulle vara till mig och Ariel var nu för mig och Sandra.
Ett och ett halft år senare:
Jag tittade på när hon kramade om sin mammas tumme. Hon var vacker som sig mamma och jag tittade på Louis som hade armen runt Madelien och Harry som stod med Nathalie. Han pussade henne på kinden och hon fnittrade, hon tittade ner på sin mage som bara var en liten bula än. Men Harry såg stolt ut, stolt över att veta att han skulle bli pappa och att det var Nathalie som var mamman. Zayn stod och höll Sofih i handen. Hon log mot honom och han log tillbaka och kysste henne mitt på munnen. Liam stod med Veronica an bit bort men dom såg också lyckliga ut. Alexis och Molly hade gått ut en stund men annars var det som det skulle. Efter 8 och ett halft år var vi där allihopa. Alla som skulle vara där, alla som hörde till. Jag väcks från mina tankar över Molly som kommer in dansandes, hoppandes, skrattandes.
- We gonna get married, skrek hon och alla applåderade när Alexis kom in i rummet. Även hon med en bula på magen.
Liams perspektiv:
Jag vände mig mot ingången för att se vem det var alla tittade på. Det var en gänglig lång kille med blont hår. Jag stirrade på honom som om att det skulle få mig att veta vem han var. Men tjejerna visste tydligen för alla tittade storögt på honom. Han tittade sig runt i lokalen och när han såg att vi stirrade på honom log han och började gå mot oss. Det var läskigt jag visste inte vem han var eller vad han ville.
- I got tickets to Ulrik Munthers consert here in London, avslutade Molly det hon på började och killen som nu var tillräkligt nära för att höra skrattade och log mot oss. Han räkte fram handen mot mig och jag tog den.
- Liam Payne, sa jag och han nickade.
- Ulrik Munther, svarade han och log lättsamt mot mig. Han skakade hand med alla och tjejerna såg ut att vara helt till sig.
- So where are you from, frågade Louis och Ulrik log om möjligt ännu mer och svarade glatt:
- Sweden, jag tittade på honom. Menade han allvar. En supersnygg sjungade svensk. Jag kände hur något stack till i mig. Typ som om någon punkterade mig. Jag såg en gitarr och tittade på Sandra som satt och log som en fåne samtigidt som hon stirrade ut honom. Jag visste inte om han var stor, jag hade aldrig hört talats om honom men han var ju tillräkligt känd för stt få en spelning i London också. Det betyder att han måste vara bra på det han gör OCKSÅ. Jag tittade ännu en gång på honom, uppi från och ner. Alla tjejer fnittrade nervöst 24/7 och jag himlade med ögonen.
- So whats the suprice you've fixed, sa jag för att alla skulle sluta ägna den där Ulrik sin uppmärksamhet. Jag tittade på Harry och Louis som sagt att dom kunde fixa allt. Jag såg Nathalie hänga över bordet mot Ulrik för att säga något och plötsligt var vi två som tyckte illa om honom. Blixtarna i Harrys ögon gick inte att missa, och om blickar kunde döda hade Ulrik killen vart en liten askhög nu. Jag visste inte vad det var som hade fått hans känslor att ändras så fort men jag hade en liten sussning om vad det kunde vara. Kanske, kanske hade Harry börjat gilla henne. Han kanske hade börjat gilla Nathalie, och jag förstod honom. Med sitt söta ansikte, ljusblåa ögon, isblonda hår och gulliga lilla mun. Hon var vacker, och inte bara det, hon var snäll, hon var rolig, hon var lättsam och hon var bara lite lagom blyg. Igen svarade på min fråga så jag började titta runt på dom andra. Louis satt och glodde på Madelien som satt och skrattade med Sofih. Zayn tittade hela tiden åt Sofihs håll för att se vad hon gjorde. Sandra satt och pratade med Ulrim på svenska, Niall satt och surade. Anna satt och gjorde ingenting, eller då och då sneglade hon på killen Medlein haft med, och Alexis och Molly satt och mös.
- We have to go, sa Louis som slitit ögonen från Madelien och tittat på klockan. Jag log nöjt och reste mig Ulrik killen vinkade och gick iväg. Sandra skrattade och följde efter honom.
- I be right back, sa hon och alla nickade och vi gick ut och ställde oss på andra sidan vägen. Jag såg Sandra komma ut från cafeét och börja gå över vägen, och plötsligt dyker bilen upp från ingenstans. Jag hör bilbromsar och ett skrik, sedan ser eller hör jag inget mer.
7 år senare:
Sandras perspektiv:
Jag slog sakta upp ögonen. Det sista jag mins var hur en bil krockade med mig när jag skulle springa över vägen. Jag tittar upp och ser en massa vit klädda doktorer och sköterskor cirkla runt mig. När en av dom ser att jag är vaken utropar den:
- She's awake! allas blicka vänds mot mig och in kommer Anna, Molly, Alexis, Madelien och Sofih in rusandes. Jag ser tårar rinna ner för deras ansikten och jag ler glatt mot dom. Dom ser anorlunda ut. Väldigt anorlunda, som om jag sovit i år.
- Hej gud vad ni ser konstiga ut, sa jag och skrattade men ingen av dom skrattade. Dom tittade bara allvarligt på mig.
- Det är för att du sovit i 7 år 3 månader och 26 dagar, sa Anna och jag flämtade. Så lång tid, jag studerade deras ansikten för att se om dom ljög men det fanns inte ett spår som sa att det bara var ett skämt så jag nickade och satte mig försiktigt upp i sitande ställning.
- Var inte vi med dom innan? frågade jag och alla tittade på mig.
- Vi var men Liam drog och hittade en annan och då bröt vi kontakten helt, sa Molly och tittade med medkännsla på mig. Jag kokade inombords, visst jag hade sovit i 7 år men att bara lämna mig!
- Han blev ihop med Danielle igen, sa Sofih lite tystare men jag hörde det ändå. Jag bara nickade för arg för att orka bry mig.
- We need to take her to an observation and if she's OK sh ecan go home today, han sa det mot tjejerna men jag harklade mig för att visa att jag fanns där och att jag förstod varenda ord han sa. Han tittade generat på mig och nickade mot några i vita rockar innan dom rullade iväg mig. Dom tittade reflexer, hörsel, syn och språk och när jag gått igenom allt nickade kvinnan som undersökt mig imponerat.
- Well I guess you have to leav now, sa hon och jag såg en anntydan till tårar i hennes ögon. Det kändes konstigt att se någon som jag inte kände gråta över mig, men jag gick fram och gav henne en kram innan jag gick ut till dom andra.
- Fick du gå? frågade Molly och Alexis tog hennes hand som om hon förstod svenska, och sedan kom jag ihåg att jag sovit 7 år och att hon på den tiden mycket väl kunde ha lärt sig att prata svenska. Jag nickar och dom räcker en påse till mig. Jag tittar ner i den och ser en svart vacker klänning, jag ler innan jag hamnade i koma var det den klänning jag ville ha mest av alla klänningar i världen. Jag gick in på toan och satte på mig den och sedan gick jag ut. Tjejerna log när dom såg mig och jag nickade uppskatande mot dom. Alla gick mot parkeringen men jag skakade på huvudet.
- Om det är okej vill jag gå med Molly, sa jag och tittade på henne för att se om det var okej. Hon log och nickade och sedan släppte hon och Alexis sina händer och alla utom jag och Molly hoppade in i bilen. Jag tog hennes hand och vi började gå i tystnad. Efter ett tag såg jag en löpsedel där det stod: Niall Horan getting marryed today!!! Jag tittade en stund innan jag insåg vad det stod och att vi hade stannat. Det stack och skar inne i mig men jag kunde inte sätta fingret på vad det var. Men sedan insåg jag. Det var svartsjuka. Jag hade aldrig kommit över Niall, jag hade samma brinnande känslor för honom som innan. Jag hade bara velat ha Liam för att han var ny och spännande.
- Kom Niall nånsin över mig? frågade jag och tittade på Molly. Men hon tittade bara rakt fram och hade ett frånvarande, tänkande ansikts utryck och till slut skakade hon på huvudet.
- Nej han hoppades varje dag att du skulle vakna och vilja ha honom tillbaka, och han blev skit förbannad på Liam när han bara dumpade dig så, Han har vart hos dig ofta. Även om han har en flickvän så kom han till dig och bad dig om att du skulle vakna. Vakna och förlåta honom för vad han än gjort... hon tonade ut och det blev tyst. Jag sjönk in i tanken på Niall sittande bredvid mig beedne om att jag ska vakna. Jag inser vad jag måste göra, det stod att han skulle gifta sig idag, och om det då var som Molly sa skulle jag kunna komma dit och visa att jag levde. Jag fick en ide och drog med mig Molly hela vägen hem.
- Jag har en ide, sa jag så fort jag kommit innanför dörren. Alla kom springade mot mig och jag viskade snabbt till alla vad vi skulle göra. Alla nickade och log, det var en galen ide. En galet bra ide,
På bröloppet:
Nialls perspektiv:
Jag log mot Ariel, jag borde vara glad., tänka på tjejen som stod brevid mig vid altaret men jag var kilometer bort i ett sjukhus vid hennes sida. Tjejen jag föll för. Jag hör dörren öppnas och stängas och jag tittar dit för att se vem det är, men jag ser ingen så jag fokuserar blicken på Ariel igen.
- If someone want to interupt this weddening then speak now, sa prästen men ingen sa något. Han nickar och ler glad över att ingen ställt sig upp, men precis när han ska säga "då förklarar jag er nu man och hustru". Börjar en melodi spelas en melodi jag känner igen. Prästen ser ut att börja få panik och han tittar på bandet som bara fortsätter spela. Jag tittar mot första raden där min familj och dom andra killarna i One Direction sitter. Alla rycker på axlarna och sedan hör jag en röst. En röst jag känner igen men ändå inte.
- I am not the kind of girl
Who should be rudely barging in
On a white veil occasion
But you are not the kind of boy
Who should be marrying the wrong girl
I sneak in and see your friends
And her snotty little family
All dressed in pastel
And she is yelling at a bridesmaid
Somewhere back inside a room
Wearing a gown shaped like a pastry
This is
Surely not what you thought it would be
I lose myself in a daydream
Where I stand and say
Don't say yes, run away now
I'll meet you when you're out
Of the church at the back door
Don't wait or say a single vow
You need to hear me out
And they said "speak now"
Fond gestures are exchanged
And the organ starts to play
A song that sounds like a deathmarch
And I am hiding in the curtains
It seems that I was uninvited
By your lovely bride-to-be
She floats down the aisle
Like a pageant queen.
But I know you wish it was me
You wish it was me (Don't cha?)
Don't say yes, run away now
I'll meet you when you're out
Of the church at the back door
Don't wait or say a single vow
You need to hear me out
And they said "speak now"
Don't say yes, run away now
I'll meet you when you're out
Of the church at the back door
Don't wait or say a single vow
Your time is running out
And they said, "speak now"
Oh Oh Oh! ( said speak now.... )
I hear the preacher say
"Speak now or forever hold your peace"
There's the silence, there's my last chance
I stand up with shaking hands
All eyes on me
Horrified looks from
Everyone in the room
But I'm only looking at you.
I am not the kind of girl
Who should be rudely barging in
On a white veil occasion
But you are not the kind of boy
Who should be marrying the wrong girl!
( Ha! )
So don't say yes, run away now
I'll meet you when you're out
Of the church at the back door
Don't wait or say a single vow
You need to hear me out
And they said, "speak now!"
And you say
Let's run away now
I'll meet you when I'm out
Of my tux at the back door
Baby, I didn't say my vows
So glad you were around when they said
Speak Now
I början av låten ställer sig Molly upp och skriker:
- Niall catch her and she is yours! She is awake and realised that she been loving you all the time, jag tittar mig omkring och ser oron i Ariels familjs och väntan i min familjs. Killarna satt där och bara tittade chockat på mig. Liams flickvän försökte pussa honom på kinden men han bara sköt henne bort ifrån sig. Jag vänder mig mot Ariel som tittar oroligt på mig med, precis som hennes familj. Men jag behöver henne, så jag kramar Ariel och sedan springer jag ut mitt i gången. Jag ser något svart fladdrande uppe på läktaren och jag springer uppför trappan. Jag ser henne och innan hon börjar springa igen vänder hon sig om och ler stort mot mig och slutar sjunga för en stund och säger:
- If you catch me I'm yours, jag följer efter henne ut på gräsmattan utanför och där fångar jag henne och drar in henne i min famn och våra läppar möttes. Jag log. Jag hade saknat den känslan, känslan som bubblade inom hela mig varje gång hon kysste mig. Hon la sin mu på mitt öra och viskade:
- I'm yours now, forever and always, you know that right, hon gav mig ett litet leénde, jag log tillbaka. Jag älskade henne, och nu skulle hon få öra det varje dag framöver. Jag såg en massa kamera blixtar och jag lyfte upp henne i min famn och snurrade henne ett varv innan jag kysste henne innan jag bar henne till bilen. Bilen som skulle vara till mig och Ariel var nu för mig och Sandra.
Ett och ett halft år senare:
Jag tittade på när hon kramade om sin mammas tumme. Hon var vacker som sig mamma och jag tittade på Louis som hade armen runt Madelien och Harry som stod med Nathalie. Han pussade henne på kinden och hon fnittrade, hon tittade ner på sin mage som bara var en liten bula än. Men Harry såg stolt ut, stolt över att veta att han skulle bli pappa och att det var Nathalie som var mamman. Zayn stod och höll Sofih i handen. Hon log mot honom och han log tillbaka och kysste henne mitt på munnen. Liam stod med Veronica an bit bort men dom såg också lyckliga ut. Alexis och Molly hade gått ut en stund men annars var det som det skulle. Efter 8 och ett halft år var vi där allihopa. Alla som skulle vara där, alla som hörde till. Jag väcks från mina tankar över Molly som kommer in dansandes, hoppandes, skrattandes.
- We gonna get married, skrek hon och alla applåderade när Alexis kom in i rummet. Även hon med en bula på magen.
Så detta var slutet på denna novellen!!!! :'( Kommer kännas konstigt att inte skriva om dessa karaktärerna lämgre men, men.... Jaja har jue redan börjat på andra novellen och skrivit 5 kapitel på den ungefär så!... Kanske ett kapitel i kväll! Mollys och Alexis barn är liksom typ fixat! Dom hade gått till spermadonationer!
Nathalie...
Hej nathalie! Skulle vara bra om jag fick reda på hur du ser ut.... Maila eller skriv i en kommentar.
Hehj
Hej hej Nathalie kan du maila om hur du ser ut! Eller skriva det i en kommentar!
Your biggest fan-kapitel 24
Madeliens perspektiv:
Jag såg på medans Louis bar in henne i hissen. Jag log lite mot honom och undrade hur det kunde komma sig att vi knappt pratat med varandra innan. Jag hade ju faktist sovit i hans hus. Jag tittade mig i speglen och stönade högt när jag såg min förskräckliga spegelbild men fortsatte le. Jag var i samma hiss som Louis Tomlinson liksom. Jag var ju ingen "Directioner" direkt men jag visste vilka dom var och Louis hade alltid varit min favorit. Jag tror det var för hans lätta sätt att se på livet och på hans sätt att kunna skämta konstant. Men sedan såg jag Sofih där i hans famn och mitt leénde försvann. Jag förstod henne jag skulle också bryta ihop om jag visste att jag hade HAN och sedan dör han i en olycka. Jag skulle dö men Sofih tog sig genom det. Även om jag hittat henne i blodpölar på golvet med krossat glas runt henne några gånger hade det gått bra. Hennes kinder var fortfarande våta och jag strök undan några tårar som rann nerför hennes kinder. "Så vacker" tänkte jag och log mot henne.
- You love her don't you, hörde jag en röst och jag hoppade till. Jag hade helt glömt bort att det faktist var någon som bar Sofihs sovande kropp.
- Yes ofcourse, she's my best friend, sa jag och Louis nickade. Jag tog hennes späda hand i mina och vred på armen. Jag flämtade till när jag såg dom färska ärren på hennes handleder. Jag bet ihop för att inte börja gråta och släppte hennes hand. Jag visste inte om Louis sett något men jag brydde mig inte. Det var jobbigt nog att bara stå rätt upp och ner utan att försöka gråta. Att prata eller röra mig överhuvudtaget skulle få allt att brista. Hissen stannade och när jag tog ett andetag för att gå ut brast det för mig med. Jag låg på golvet utamför våran lägenhet och skakade av gråt. Jag tog ett till djupt andetag och satte mig upp. Sakta för att världen inte skulle snurra. Sedan såg jag att jacket i hennes huvud var större än jag trott så jag famlade fram mobilen och ringde 112.
- Yes hello, what can I help you whit? frågade en manlig röst och jag svarade snabbt och sndfått eftersom jag hyperventilerade:
- An ambulace. My friend falld and there's an deep cut in her head, sa jag och Louis tittade på mig med stora ögon innan han vred på hennes kropp så att han också kunde se det.
- Okay where are you? frågade dom och jag rabblade upp adressen. Sedan var det bara att vänta. Det som kändes som en evighet för mig visade bara 3 minuter på min klocka.
- Is it that girl? frågade en kvinna och jag undrade helt ärligt om hon var puckad, det var ju för fan en stor jävla blodpöl runt huvudet på henne. Jag nickade och Louis som glidit ner på golvet reste sig upp och sprang ner för alla trapporna med mig hack i häl.
Nästa dag:
Jag tittade in i rummet där Sofih fortfarande låg medvetslös.
- Det ordnar sig, hörde jag Anna bakom mig.
- Mmm... Jag vet men jag är orolig ändå, sa jag och tittade på Anna som omfamnade mig.
- Dansa! sa hon och jag tittade undrande på henne.
- Dummer åk och dansa! Det får dig att sluta tänka ett tag, sa hon men jag tittade oroligt på Sofih. Anna såg det och skakade på huvudet.
- JAG håller koll på henne. OKEJ! sa hon och jag nickade. Jag skulle precis vända mig om för att gå när jag hörde en tjejröst skrika på... Men herregud.. Hon måste vara svensk för hon skrek:
- Men jag känner ingen. Hjälp mig! Idioterna tror att dom bara kan skriv ain mig så här! Puckon jag ska inte vara här! hon lät desperat och jag tittade på Anna som nickade och gick fram till tjejen, och började lugnande prata med henne på svenska.
Annas perspektiv:
Jag gick fram till tjejen som låg och skrek och räkte fram min hand mot hennes och kramade om den.
- Hej hur mår du? frågade jag och tittade som om jag brydde mig på henne.
- Jag.. jag vet inte. Jag minns bara att jag red och nu är jag här, sa hon och jag nickade och översatte till läkarna som nickade.
- What language do you speak, frågade en av läkarna och jag svarade snällt att det var svenska.
- Hey Anna where is Sofih? hörde jag bakom mig och jag jag vände mig om för att titta rätt in i Zayns nötbruna ögon. Bakom honom stod Harry.
- Hi Harry what are you doing here? frågade jag och Harry log sitt charmiga leénde och svarade:
- It's only me and Louis whi has driving license, sa han och nickade mot Louis som satt och sov i en stol efter en natt på sjukhuset.
- Why did he stay? frågade jag och Harry log finurligt mot mig:
- He likes... mer hann han inte säga innan Louis hade brottat ner honom på marken och satt sig gränsle över honom. Jag skakade bara på huvudet och följde efter den skrikiga tjejen in i samma rum som Sofih låg i.
- Vad heter du? frågade jag och hon tänkte en stund innan hon svarade:
- Nathalie... Tror jag. jag nickade och tog hennes hand igen.
En vecka senare:
Nathalie, jag och Sofih satt på ett café i centrala London. Nathalie hade fortfarande lite minnesförlust, men det gick ganska bra ändå. Hon behövde bara komma ihåg vart hon hade sin häst nu. Vi satt och väntade på Harry, Liam, Niall, Louis, Zayn, Madelien, Alexis, Molly och Sandra. Vi hade bestämt oss för att göra något alla ihop. Det hade blivit lite konstigt efter det där med Liam och Sandra, och jag visste att Niall var jätte arg men ändå ville han ha henne. Jag var faktist rätt förbannad på Sandra. Man gjorde inte så, och det hade jag sagt till henne. Jag såg Madelien komma in med en sjukt söt kille efter sig. Jag stirrade antagligen på honom för Nathalie slog mig i magen och jag vred rodnande huvudet åt hennes håll. "Sjukt söt" mimade jag och båda nickade. Madelien tittade sig runt i lokalen för att hitta oss, och Sofih ställde sig upp och vinkade med båda händerna över huvudet.
- Hey girls, sa hon när dom tagit sig fram till vårat bord. Jag nickade mot henne och sedan mot två lediga stolar, dom gick dit och slog sig ner.
- So do you know what the boys have planed? frågade Sofih och alla skakade på huvudet. Vi hade bara fått reda på att det var en "överaskning". Jag tittade på den "sjukt söta" killen Madelien haft med sig och undrade om hon skulle presentera honom för oss. Jag tittade och tittade. Undersökte var enda liten vrå på hans kropp med mina ögon. Jag hörde någon skratta bakom mig och när jag vände mig om stod alla som saknats där.
- Ser du något intressant? frågade Sandra, och jag bara suckade och skakade på huvudet.
- You know what! sa Molly högt och med glittrande ögon. Alla utom Alexis som såg lika förväntans full ut som Molly skakade på huvudet. Båda suckade och Molly öppnade munnen precis när det plingade i dörr klockan. Jag lutade mig för att se vem det var och när jag fick syn på honom trillade jag nästan av stolen.
Previosly:
- Hey Madelien ska du följa med? frågade jag och gestalten svarade.
- Jepp you need to go to the hospital, sa hon och jag kände något trycka på mitt huvud, och det var inte föräns då jag märkte den bulltande värken.
- Blöder jag? frågade jag orolig för svaret men hon sa inget nickade bara otydligt. Jävla tårar. Jag vill inte gråta jag vill vara glad jag vill inte tänka på HAN.
- Det är Tim eller hur, och jag kände hur min kropp började skaka och att mitt tysta gråt blev öronbedövande snyftningar och snurvel, och hon förstod. Det var han. Jag hörde mummel men det var som om att dom pratade ett främmand språk. Som om dom kom från mars.
(Så här såg cafeét ut)
(Louis bär på Sofih!)
Madeliens perspektiv:
Jag såg på medans Louis bar in henne i hissen. Jag log lite mot honom och undrade hur det kunde komma sig att vi knappt pratat med varandra innan. Jag hade ju faktist sovit i hans hus. Jag tittade mig i speglen och stönade högt när jag såg min förskräckliga spegelbild men fortsatte le. Jag var i samma hiss som Louis Tomlinson liksom. Jag var ju ingen "Directioner" direkt men jag visste vilka dom var och Louis hade alltid varit min favorit. Jag tror det var för hans lätta sätt att se på livet och på hans sätt att kunna skämta konstant. Men sedan såg jag Sofih där i hans famn och mitt leénde försvann. Jag förstod henne jag skulle också bryta ihop om jag visste att jag hade HAN och sedan dör han i en olycka. Jag skulle dö men Sofih tog sig genom det. Även om jag hittat henne i blodpölar på golvet med krossat glas runt henne några gånger hade det gått bra. Hennes kinder var fortfarande våta och jag strök undan några tårar som rann nerför hennes kinder. "Så vacker" tänkte jag och log mot henne.
- You love her don't you, hörde jag en röst och jag hoppade till. Jag hade helt glömt bort att det faktist var någon som bar Sofihs sovande kropp.
- Yes ofcourse, she's my best friend, sa jag och Louis nickade. Jag tog hennes späda hand i mina och vred på armen. Jag flämtade till när jag såg dom färska ärren på hennes handleder. Jag bet ihop för att inte börja gråta och släppte hennes hand. Jag visste inte om Louis sett något men jag brydde mig inte. Det var jobbigt nog att bara stå rätt upp och ner utan att försöka gråta. Att prata eller röra mig överhuvudtaget skulle få allt att brista. Hissen stannade och när jag tog ett andetag för att gå ut brast det för mig med. Jag låg på golvet utamför våran lägenhet och skakade av gråt. Jag tog ett till djupt andetag och satte mig upp. Sakta för att världen inte skulle snurra. Sedan såg jag att jacket i hennes huvud var större än jag trott så jag famlade fram mobilen och ringde 112.
- Yes hello, what can I help you whit? frågade en manlig röst och jag svarade snabbt och sndfått eftersom jag hyperventilerade:
- An ambulace. My friend falld and there's an deep cut in her head, sa jag och Louis tittade på mig med stora ögon innan han vred på hennes kropp så att han också kunde se det.
- Okay where are you? frågade dom och jag rabblade upp adressen. Sedan var det bara att vänta. Det som kändes som en evighet för mig visade bara 3 minuter på min klocka.
- Is it that girl? frågade en kvinna och jag undrade helt ärligt om hon var puckad, det var ju för fan en stor jävla blodpöl runt huvudet på henne. Jag nickade och Louis som glidit ner på golvet reste sig upp och sprang ner för alla trapporna med mig hack i häl.
Nästa dag:
Jag tittade in i rummet där Sofih fortfarande låg medvetslös.
- Det ordnar sig, hörde jag Anna bakom mig.
- Mmm... Jag vet men jag är orolig ändå, sa jag och tittade på Anna som omfamnade mig.
- Dansa! sa hon och jag tittade undrande på henne.
- Dummer åk och dansa! Det får dig att sluta tänka ett tag, sa hon men jag tittade oroligt på Sofih. Anna såg det och skakade på huvudet.
- JAG håller koll på henne. OKEJ! sa hon och jag nickade. Jag skulle precis vända mig om för att gå när jag hörde en tjejröst skrika på... Men herregud.. Hon måste vara svensk för hon skrek:
- Men jag känner ingen. Hjälp mig! Idioterna tror att dom bara kan skriv ain mig så här! Puckon jag ska inte vara här! hon lät desperat och jag tittade på Anna som nickade och gick fram till tjejen, och började lugnande prata med henne på svenska.
Annas perspektiv:
Jag gick fram till tjejen som låg och skrek och räkte fram min hand mot hennes och kramade om den.
- Hej hur mår du? frågade jag och tittade som om jag brydde mig på henne.
- Jag.. jag vet inte. Jag minns bara att jag red och nu är jag här, sa hon och jag nickade och översatte till läkarna som nickade.
- What language do you speak, frågade en av läkarna och jag svarade snällt att det var svenska.
- Hey Anna where is Sofih? hörde jag bakom mig och jag jag vände mig om för att titta rätt in i Zayns nötbruna ögon. Bakom honom stod Harry.
- Hi Harry what are you doing here? frågade jag och Harry log sitt charmiga leénde och svarade:
- It's only me and Louis whi has driving license, sa han och nickade mot Louis som satt och sov i en stol efter en natt på sjukhuset.
- Why did he stay? frågade jag och Harry log finurligt mot mig:
- He likes... mer hann han inte säga innan Louis hade brottat ner honom på marken och satt sig gränsle över honom. Jag skakade bara på huvudet och följde efter den skrikiga tjejen in i samma rum som Sofih låg i.
- Vad heter du? frågade jag och hon tänkte en stund innan hon svarade:
- Nathalie... Tror jag. jag nickade och tog hennes hand igen.
En vecka senare:
Nathalie, jag och Sofih satt på ett café i centrala London. Nathalie hade fortfarande lite minnesförlust, men det gick ganska bra ändå. Hon behövde bara komma ihåg vart hon hade sin häst nu. Vi satt och väntade på Harry, Liam, Niall, Louis, Zayn, Madelien, Alexis, Molly och Sandra. Vi hade bestämt oss för att göra något alla ihop. Det hade blivit lite konstigt efter det där med Liam och Sandra, och jag visste att Niall var jätte arg men ändå ville han ha henne. Jag var faktist rätt förbannad på Sandra. Man gjorde inte så, och det hade jag sagt till henne. Jag såg Madelien komma in med en sjukt söt kille efter sig. Jag stirrade antagligen på honom för Nathalie slog mig i magen och jag vred rodnande huvudet åt hennes håll. "Sjukt söt" mimade jag och båda nickade. Madelien tittade sig runt i lokalen för att hitta oss, och Sofih ställde sig upp och vinkade med båda händerna över huvudet.
- Hey girls, sa hon när dom tagit sig fram till vårat bord. Jag nickade mot henne och sedan mot två lediga stolar, dom gick dit och slog sig ner.
- So do you know what the boys have planed? frågade Sofih och alla skakade på huvudet. Vi hade bara fått reda på att det var en "överaskning". Jag tittade på den "sjukt söta" killen Madelien haft med sig och undrade om hon skulle presentera honom för oss. Jag tittade och tittade. Undersökte var enda liten vrå på hans kropp med mina ögon. Jag hörde någon skratta bakom mig och när jag vände mig om stod alla som saknats där.
- Ser du något intressant? frågade Sandra, och jag bara suckade och skakade på huvudet.
- You know what! sa Molly högt och med glittrande ögon. Alla utom Alexis som såg lika förväntans full ut som Molly skakade på huvudet. Båda suckade och Molly öppnade munnen precis när det plingade i dörr klockan. Jag lutade mig för att se vem det var och när jag fick syn på honom trillade jag nästan av stolen.
Vem kan det vara som kom? Vad är det Molly och Alexis har fixat?
Vet nog vem Harrys flickvän ska vara!
Hej, hej. Jag tror att Nathalie ska få vara Harrys flickvän. Det är bara för att jag kom på en skit bra sak. Men Mirabelle du får antagligen "huvudrollen" i min andra novell! Vill ni vara med i den andra novellen kan ni skriva information i en kommentar eller i ett mejl som ni kan skicka till [email protected] hoppas ni vill vara med i den och att ingen blir ledsen över att Nathalie fick denna rollen. Kanske kommer mer roller sedan!!!!..... Vem vet?
Bilder på mig..
Hehe jaa så här ser ja ut då (bilder nedan!) Hata inte för att ja e finnig å ful! Rår inte för det.
Den här nedersta bilden kanske kommer vara med i novellem! Men men, har min mosters shorts och min pappas hoodie! Haha coolt va! Nää inte så värst... Älskar er Löööv (love) från mig!
Your biggest fan-kapitel 23
Previosly:
Zayns perspektiv:
Jag stod utanför dörren till vårat gemensama hus och väntade. Hon var en halv timme sen. Jag suckade och skulle precis gå in i huset och sätta på nån drama film där dom aldrig får varandra när jag hörde springande steg bakom mig.
- Sorry, flämtade Sofih och jag vände mig om för att titta på henne. Hon hade på sig en lila lång vacker klänning som fick hennes blå/lila ögon att lysa. Jag log och skulle precis fråga varför hon var sen när hon själv började berätta.
- I didn't catch the bus, so I run to here in high heeld shoes, hon tittade ner på sina fötter och så gjorde jag också. Hon hade rätt det var inga klackar att leka med. Jag gav henne en undrande blick och hon måste fattat vad jag menade för hon svarade:
- I work as model so i lernd to walk in shoes like this, jag log och nickade. Det var konstigt men på något sätt fick hon mig att le, typ hela tiden. Jag tog hennes hand och drog med henne ut till vägen.
- Where are we going? frågade hon och jag ryckte på axlarna och svarade:
- Suprice, hon mumlade något som jag inte hann uppfatta och jag såg limousinen komma runt hörnet. Hon tittade förvånat mellan mig och bilen och hennes mun var fortfarande öppen av förvåning när jag öppnade dörren åt henne. Men det var inget mot vad som hände när hon kom in i bilen. Så fort jag stängt dörren bakom mig började bilen köra och Sofih hoppade upp och ner i sätet av förtjusning. Men sedan fick hon syn på takluckan och öppnade den. Hon tog av sina skor och stälde sig i sätet för att kunna sticka ut sitt huvud genom luckan.
- Be careful, sa jag och hon skrek och nickade. Hon var galen, och jag gillade det. Hon slängde sig ner i sätet igen och drog fram sin mobil. Hon räckte ut tungan och hon det blixtrade till. Jag tittade på henne.
- Ego Pics, sa hon och log så där fint, jag nickade som om jag förstod och hon la ner mobilen igen. Bilen stannade och jag öppnade dörren. Hon klev ut och tittade chockat på mig. Vi gick ner till det lilla "tältet" och satte oss på picnick duken. Hon log mot mig och jag strålade tillbaka.
- So you're a model, sa jag och hon nickade och fiskade fram sin mobil, hon fipplade lite med den innan hon visade mig en massa bilder. Jag kände en avundsjuk kännsla när jag såg alla bilder där hon kysste killar. Killar som inte var jag. Men jag log och hon tog en choklad doppad jordgubbe.
- Mmm... like marabou, sa hon och jag tittade undrande på henne. Vem var Marabou? Var det nån svensk super het kille som hon hade något på G med?
- Marabou is an swedish choklate, sa hon och jag nickade. Skönt inte nån svensk superhet kille då, då.
- Haha okay I getted worried for a wile, sa jag och hon tittade med konstig blick på mig.
- Why?
- Beacuse you're... you're... you're, började jag stamma men Sofuh sa argt:
- You're... what? och jag nickade och tog ett djupt andetag och sa speedat:
- You're cute, när jag sagt det andades jag tungt ut och suckade. Hon tittade oförstående på mig och reste på sig. Hon började gå upp mot bilen igen ocg jag reste mig och sprang efter, och precis innan sanden övergick i asfalt fick jag tag på hennes hand. Hon vände sig om och jag såg tårarna som rann ner för hennes kinder. Jag drog in henne i en kram men hon drog sig undan och torkade sig under ögonen.
- I... I..... I can't take this, sa hon och jag nickade.
- It's to mutch, fortsatte hon och jag nickade igen. Jag visste inte vad det var men det fick henne att gråta mer.
Sofihs perspektiv:
Tårarna rann och jag gjorde inget för att stoppa dom. Inte för att det skulle lyckats även om jag försökt. Zayn var en jätte gullig kille men det gick inte. Ingen kille gick just nu. Det spelade ingen roll hur snäll, söt eller gullig han var, det gick inte. Minnen blåste upp i mitt huvud och tankarna flög i väg.
" Han log mot mig och jag log tillbaka. <<Jag älskar dig>> sa han och jag log. <<och jag dig>> svarade jag och han drog in mig i en kram. <<Vi ses snart Snövit.>> Viskade han i mitt öra och jag bara log mot honom." Ett annat minne sökte sig in blan mina tankar och ännu en gång kände jag den stora rädslan komma krypande när jag såg flygbladet i minnet. "<<Svenskt band i bilolycka: Alla döda.>> Jag sprang in i affären och köpte en tidning. När jag slog upp sidan där det stod namnen på dom i bandet gått bort svartnade det för ögonen när jag såg HANS namn <<Tim Jhonsson>>. Nej inte han, inte han som igår sagt att han älskat mig. Den killen jag älskade med hela mitt hjärta." Tårarna blev fler när jag kom tillbaka till nuet och såg Zayn stå där med en blick som sa att han inte visste vad han skulle göra. Jag var inte mogen nog att prata om det än så jag vände om och gick fram till bilen. Zayn följde efter mig och hoppade även han in i bilen och jag gav honom ett matt leénde som inet betydde nånting. Bara ett leénde. Vi åkte i tystnad och hela tiden tänkte jag på Tims ord. "Jag älskar dig". Jag kände bilen stanna och hur Zayn tröstande la sin hand på min arm men jag ryggade tillbaka. "Inga Pojkar", sa jag till mig själv och klev ur bilen efter Zayn som jag bara såg som en suddig liten prick långt borta. Jag följde pricken men snubblade nånstans på vägen och när jag tittade ner såg jag röda suddiga saker på vad jag trodde var mina ben. Jag kände ett par starka armar runt mig innan någon lyfte upp mig. När Sandra och tjejerna fick se mig skrek dom chockat ut.
- Vad har hänt? What happend? och jag antog att dom gav Zayn hat blickar som alltid när vi skyddade varandra.
- It's comlicated, sa jag och vred mig för att komma ur dom starka armarna som bar mig. Det tog lite tid men jag lyckades och vinglade fram till trappan.
- I want to go home, sa jag bara och jag såg några suddiga gestalter nicka.
- I can drive you, sa Louis och jag nickade. Jag vinglade ut igen och jag kände en välbekant doft.
- Hey Madelien ska du följa med? frågade jag och gestalten svarade.
- Jepp you need to go to the hospital, sa hon och jag kände något trycka på mitt huvud, och det var inte föräns då jag märkte den bulltande värken.
- Blöder jag? frågade jag orolig för svaret men hon sa inget nickade bara otydligt. Jävla tårar. Jag vill inte gråta jag vill vara glad jag vill int etänka på HAN.
- Det är Tim eller hur, och jag kände hur min kropp började skaka och att mitt tysta gråt blev öronbedövande snyftningar och snurvel, och hon förstod. Det var han. Jag härde mummel men det var som om att dom pratade ett främmand språk. Som om dom kom från mars.
Zayns perspektiv:
Jag stod utanför dörren till vårat gemensama hus och väntade. Hon var en halv timme sen. Jag suckade och skulle precis gå in i huset och sätta på nån drama film där dom aldrig får varandra när jag hörde springande steg bakom mig.
- Sorry, flämtade Sofih och jag vände mig om för att titta på henne. Hon hade på sig en lila lång vacker klänning som fick hennes blå/lila ögon att lysa. Jag log och skulle precis fråga varför hon var sen när hon själv började berätta.
- I didn't catch the bus, so I run to here in high heeld shoes, hon tittade ner på sina fötter och så gjorde jag också. Hon hade rätt det var inga klackar att leka med. Jag gav henne en undrande blick och hon måste fattat vad jag menade för hon svarade:
- I work as model so i lernd to walk in shoes like this, jag log och nickade. Det var konstigt men på något sätt fick hon mig att le, typ hela tiden. Jag tog hennes hand och drog med henne ut till vägen.
- Where are we going? frågade hon och jag ryckte på axlarna och svarade:
- Suprice, hon mumlade något som jag inte hann uppfatta och jag såg limousinen komma runt hörnet. Hon tittade förvånat mellan mig och bilen och hennes mun var fortfarande öppen av förvåning när jag öppnade dörren åt henne. Men det var inget mot vad som hände när hon kom in i bilen. Så fort jag stängt dörren bakom mig började bilen köra och Sofih hoppade upp och ner i sätet av förtjusning. Men sedan fick hon syn på takluckan och öppnade den. Hon tog av sina skor och stälde sig i sätet för att kunna sticka ut sitt huvud genom luckan.
- Be careful, sa jag och hon skrek och nickade. Hon var galen, och jag gillade det. Hon slängde sig ner i sätet igen och drog fram sin mobil. Hon räckte ut tungan och hon det blixtrade till. Jag tittade på henne.
- Ego Pics, sa hon och log så där fint, jag nickade som om jag förstod och hon la ner mobilen igen. Bilen stannade och jag öppnade dörren. Hon klev ut och tittade chockat på mig. Vi gick ner till det lilla "tältet" och satte oss på picnick duken. Hon log mot mig och jag strålade tillbaka.
- So you're a model, sa jag och hon nickade och fiskade fram sin mobil, hon fipplade lite med den innan hon visade mig en massa bilder. Jag kände en avundsjuk kännsla när jag såg alla bilder där hon kysste killar. Killar som inte var jag. Men jag log och hon tog en choklad doppad jordgubbe.
- Mmm... like marabou, sa hon och jag tittade undrande på henne. Vem var Marabou? Var det nån svensk super het kille som hon hade något på G med?
- Marabou is an swedish choklate, sa hon och jag nickade. Skönt inte nån svensk superhet kille då, då.
- Haha okay I getted worried for a wile, sa jag och hon tittade med konstig blick på mig.
- Why?
- Beacuse you're... you're... you're, började jag stamma men Sofuh sa argt:
- You're... what? och jag nickade och tog ett djupt andetag och sa speedat:
- You're cute, när jag sagt det andades jag tungt ut och suckade. Hon tittade oförstående på mig och reste på sig. Hon började gå upp mot bilen igen ocg jag reste mig och sprang efter, och precis innan sanden övergick i asfalt fick jag tag på hennes hand. Hon vände sig om och jag såg tårarna som rann ner för hennes kinder. Jag drog in henne i en kram men hon drog sig undan och torkade sig under ögonen.
- I... I..... I can't take this, sa hon och jag nickade.
- It's to mutch, fortsatte hon och jag nickade igen. Jag visste inte vad det var men det fick henne att gråta mer.
Sofihs perspektiv:
Tårarna rann och jag gjorde inget för att stoppa dom. Inte för att det skulle lyckats även om jag försökt. Zayn var en jätte gullig kille men det gick inte. Ingen kille gick just nu. Det spelade ingen roll hur snäll, söt eller gullig han var, det gick inte. Minnen blåste upp i mitt huvud och tankarna flög i väg.
" Han log mot mig och jag log tillbaka. <<Jag älskar dig>> sa han och jag log. <<och jag dig>> svarade jag och han drog in mig i en kram. <<Vi ses snart Snövit.>> Viskade han i mitt öra och jag bara log mot honom." Ett annat minne sökte sig in blan mina tankar och ännu en gång kände jag den stora rädslan komma krypande när jag såg flygbladet i minnet. "<<Svenskt band i bilolycka: Alla döda.>> Jag sprang in i affären och köpte en tidning. När jag slog upp sidan där det stod namnen på dom i bandet gått bort svartnade det för ögonen när jag såg HANS namn <<Tim Jhonsson>>. Nej inte han, inte han som igår sagt att han älskat mig. Den killen jag älskade med hela mitt hjärta." Tårarna blev fler när jag kom tillbaka till nuet och såg Zayn stå där med en blick som sa att han inte visste vad han skulle göra. Jag var inte mogen nog att prata om det än så jag vände om och gick fram till bilen. Zayn följde efter mig och hoppade även han in i bilen och jag gav honom ett matt leénde som inet betydde nånting. Bara ett leénde. Vi åkte i tystnad och hela tiden tänkte jag på Tims ord. "Jag älskar dig". Jag kände bilen stanna och hur Zayn tröstande la sin hand på min arm men jag ryggade tillbaka. "Inga Pojkar", sa jag till mig själv och klev ur bilen efter Zayn som jag bara såg som en suddig liten prick långt borta. Jag följde pricken men snubblade nånstans på vägen och när jag tittade ner såg jag röda suddiga saker på vad jag trodde var mina ben. Jag kände ett par starka armar runt mig innan någon lyfte upp mig. När Sandra och tjejerna fick se mig skrek dom chockat ut.
- Vad har hänt? What happend? och jag antog att dom gav Zayn hat blickar som alltid när vi skyddade varandra.
- It's comlicated, sa jag och vred mig för att komma ur dom starka armarna som bar mig. Det tog lite tid men jag lyckades och vinglade fram till trappan.
- I want to go home, sa jag bara och jag såg några suddiga gestalter nicka.
- I can drive you, sa Louis och jag nickade. Jag vinglade ut igen och jag kände en välbekant doft.
- Hey Madelien ska du följa med? frågade jag och gestalten svarade.
- Jepp you need to go to the hospital, sa hon och jag kände något trycka på mitt huvud, och det var inte föräns då jag märkte den bulltande värken.
- Blöder jag? frågade jag orolig för svaret men hon sa inget nickade bara otydligt. Jävla tårar. Jag vill inte gråta jag vill vara glad jag vill int etänka på HAN.
- Det är Tim eller hur, och jag kände hur min kropp började skaka och att mitt tysta gråt blev öronbedövande snyftningar och snurvel, och hon förstod. Det var han. Jag härde mummel men det var som om att dom pratade ett främmand språk. Som om dom kom från mars.
Ganska långt kapitel va? Vet inte. Men i alla fall! KOmmentera vad ni tycker. Skriver kapitel 23 nu!
Vill du vara Harrys flickvän?:P
Hej om du vill vara Harrys flickvän i novellen skriv i en kommentar lite om dig själv, ålder, kläd stil, intressen och sånt. Jag kommer ta den jag tycker passar bäst in! (Om någon vill vara med!) jag vet liet fubbigt men vem vet kanske kommer mer chanser sedan. Kanske lägger upp kapitel 23 idag ändå men, men. Skynda dig om du vill vara med för tjejen kommer snart komma med. P.S. Sprid bloggen. Nu har jag typ 10 unika besökare varje dag och visst det är någon som läser men det blir roligare om fler läser och kommenterar! Så sprid bloggen! Med kärlek Sanna!
Anna och Madelien...
Hej hej, tänkte få in lite mer av Anna och Madelien i novellen så ni får följa med dom lite eftersom det blivit en hel del Zayn, Alexis, Molly och Sofih nu. Men kommentera så får ni snart nästa kapitel.
Kommentera
Hej hej, jag vill ha 5 kommentarer på förra kapitlet för att ni ska få nästa. Det är bara för att jag vill veta vad ni tycker och vad jag kan göra bättre. Jag hoppas att ni gillar novellen än så länge.
Hoppas ni kommenterar snart för kapitel 22 e färdigt, och ska börja på kapitel 23 nu. Så jag hoppas att ni kommenterar.
Your biggest fan-kapitel 22
Previosly:
Zayns perspektiv:
Vi hade ätit och städat Undan från bordet.
- Can't we watch a movie? frågade Molly och alla nickade. Jag gillade Alexis, hon var sjyst och Molly hade tur som hade henne efter midre än 24 timmar. Vi satte på nån skräck film och Molly och Alexis satt uppmysta ihop. Jag sneglade hela tiden på dom. Det var så konstigt att se Molly med en annan tjej men ändå så fint.
- Ahh.... jag tittade på Niall som låg bakom Harry och skakade. Jag skakade på huvudet och skrattade samtidigt åt Nialls reaktion.
- I'm tierd, klagade Alexis och låg över alla som låg i soffan.
- Then let´s go to bed, sa Molly och sken mot Alexis.
Nästa dag:
Jag tittade in på Harrys rum och såg Harry och Niall ligga omslingrade i Harrys säng. Jag skrattade åt dom och bestämde mig för att busa lite. Så jag smög ut ur rummet och in på toan. Jag tog en tandborsts mugg och fyllde den med iskallt vatten. Sedan smög jag in i Harrys rum igen. Jag hörde något bakom mig och när jag vände mig om stod Liam och Louis där. Jag log mot dom och höll upp glaset och pekade på sängen där Harry och Niall fortfarande låg omslingrade. Dom nickade glatt och jag smög försiktigt fram till sängen. Liam räknade på fingrarna "1, 2..." och när han höll upp det tredje fingret hällde jag vattnet i deras ansikten.
- Ahh..... Jag trillade skrattande ner på golvet.
- Haha.. You... You... You.. sounded.. like... like.. a... a.... a.. girl... fick jag fram mellan fnysningarna som uppstod av mitt hysteriska tysta skratt.
- We do this on Molly and Alexis, sa Harry som ställt sig upp. Jag nickade och gick för att fylla glaset. Alla hade redan smygit sig in i tjejernas rum och när jag kom in såg jag att dom låg ihop slingrade, med läpparna pressade mot varandra. Hade dom somnat så? Jag ruskade på huvudet och smög fram för att hälla vattnet på tjejerna men precis när jag skulle till att börja tippa det slog båda upp ögonen. Jag stannade i chock och Molly tog glaset i från mig och kastade vattnet på mig istället samtigdigt som hon skrek:
- Haha där fick jag dig, jag tittade oförstående på henne för att få översättning men hon teg som en mur och jag antog att det inte vart så viktigt eftersom hon sagt det på svenska. Alexis skrattade och satte sig upp. Täcket gled av henne och Molly och jag kunde bara stirra. Antagligen gjorde dom andra det också, för fort som fan drog dom upp täcket över sina nakna bröst. När dom hade något som skymde var det lättare att prata, röra sig och tänka så jag skakade på huvudet och reste mig. Molly fnissade nervöst och tittade mellan mig, Harry, Niall, Liam och Louis.
- Hehe sorry for that, sa hon och rodnade.
- Well I enyojd it, sa Harry och tittade på Mollys bröst som nu var förtäckta.
- Åhh... Just leave, stönade Molly och vi traskade ut. Jag gick mot mitt rum igen och Rafsade åt mig nya kläder och en handduk. När jag kom in i badrummet stod Sofih där i bara handduk och tittade sig i speglen.
- Oh I'm sorry, I borrowd the shower, sa hon och jag nickade innan jag vände mig om för att gå ut. Men Sofih la sin han på min arm för att stoppa mig.
- You can take the bathroom. I'm done, sa hon och gick ut. Jag stod där och tittade efter henne när hon gick. "Oh shit alltså vilka snygga ben, och rumpan!" tänkte jag men slog bort tanken. Hon var Sandras och Mollys vän, jag kunde inte gå och tänka så på henne. Jag klev in i duchen men mina tankar gled hela tiden tillbaka till Sofihs ben och rumpa. När jag duchat och tagit på mig gick jag ner i köket som doftade gott av pankakor. Jag tittade på Niall som satt och gav Sandra hat blickar och då och så gav han Liam en blick aom sa "Fy fan att du gjorde det" men Liam brydde sig inte för han hade bara ögon för Sandra.
- I think I'm gonna get an tattoo, sa Sofih satidigt som hon gick in i rummet.
- And some piercing and a new hair colour, la hon sedan till och tittade på oss andra. Jag tittade på henne som hon skämtade men hon bara gick och satte sig vid det redan dukade bordet brevid Alexis som satt och diskuterade med Sandra och Liam. Det var som att jag var den ända som hört. Men jag sa inget om det. Jag kände ju henne knappt. Efter frukosten drog Sofih och Anna in till stan och jag satt hemma på mitt rum och försökte skriva en låt, men det gick inget vidare. Jag hörde hur dörren smällde igen och sedan hu Sandra skrek och jag sprang ner för att titta. Sofih räkte ut tungan mot mig och jag såg en piercing, hon hade alla möjliga färg slingorna i håret, och man skulle aldrig kunna gissa att hon vart blond. Hon drog upp tröjan lite och jag såg en piercing där med, och sen satt det en i näsan, och när hon drog upp tröjan lite mer kunde man se en stor tattuering som det stod "Always have faith and never give up" det var en fin tattuering och jag gillade vad den sa, men hon hade ju vart så vacker utan alla de där utsmyckningarna och med sitt blonda hår.
- Liam hand me the camera, sa Sandra utan att ta blicken från Sofih. Liam räckte henne kameran och hon knäppt av en massa bilder. Sofhi höll upp en påse och gick in i köket. När jag kom in hade hon hällt ut påsens innehåll på bordet och jag stirrade på det. Där fann nytt smink och en massa piercingar att byta ut läk piercingarna mot sedan. Hon höll upp en jätte fin och log.
- My love, sa hon och Sandra skrattade. Dom föste ner allt i påsen igen och Sofih gick upp med det på sitt rum.
- Hej tjejer, jag måste dra till Japan om 3 dagar. Modell jobb och familjen, sa hon och alla som förstod svenska tittade oroligt på henne. Men dom sa inget, hon tog fram ett ciggarettpaket och Madelien frågade chockat:
- Since when have you stated to smook? Sofih rycktepå axlarna.
- Since now, svarade hon enkelt och stegade ut i hallen. Jag följde efter henne ut med mitt eget ciggarettpaket i handen.
- Hey can I borrow your lighter? frågade jag och hon nickade och slängde den till mig, och jag fågade den med en hand. Jag tände cigaretten och satte den i mungipan. Sofih hetsrökte och var redan på sin andra.
- Is there something have happpend? frågade jag men hon skakade på huvudet och svarade:
- No just flight afraid... sa hon utan att avsluta meningen. Hon tände en till cigarett och fortsatte:
- I'm going to Japan in 3 days, jag nickade och hon drog in ett djupt bloss. Hon hostade och hennes ögon blev rödsprängda och började rinna. Jag skrattade lite och hon gav mig ett "jag är låtsas sur på dig" ögonkast och jag skrattade ännu mer.
Sofihs perspektiv:
Jag gav Zayn ett "jag låtsas att jag är sur på dig" och han började skrata ännu mer. Jag log och slog honom på armen. Han lät skrattet klinga ut och han ställde sig upp rak.
- Japan in 3 days you said! sa han och jag nickade.
- Well then I can take you out tonight, sa han och jag trillade på rumpan i ren chock. Han tittade oroligt och generat på mig innan han räckte mig sin hand. Jag tog inte emot den utan satte handflatorna i marken och tryckte mig upp.
- Yes I guess so, sa jag och tittade generat på honom. Inte så att jag var ett fan eller hatade dom, jag ville bara inte hamna i en media karusell. Det skulle vara så jobbigt. Jag var ju typ lite modell och så. Inte för att jag tror att det skulle hålla efter vad jag gjort men jag älskade ju att baka. Kanske designer eller stylist också, jaja det var ett senare problem. Zayn nickade och öppnade munnen för att säga något men jag var snabbare.
- Tonight 8 o'clock outside here? jag sa det som en fråg och för att han skulle fatta det gav jag honom ett undrande ögonkast som sa "eller funkar det för dig?". Han nickade och jag log och gick in igen.
- Sofih kan du komma och hjälpa mig, skrek Sandra och jag gick skrattande in i köket där Liam satt gränsle över Sandra och kittlade henne på hennes "svaga punkt".
- Nähä du. Det där får du ta dig ur själv skrattade jag och tog ett äpple innan jag gick upp till övervåningen. Jag rafsade ner lite saker min handväska och gick ner till köket igen. Sandra satt nu på Liam som låg på golvet och gapskrattade.
- Jag åker hem och gör mig i ordning, sa jag och Sandra och Liam tittade på mig.
- What? sa Liam exakt samtidigt som Sandra sa:
- Varför? jag skrattade och skakade på huvudet, och svarade på Sandras fråga.
- Ska ut ikväll, hon nickade och vände sin uppmärksamhet mot Liam och jag gick ut ur köket igen. Jag gick ut på uppfarten där Zayn fortfarande stod.
- Where are you going? frågade han och tittade med sina nötbruna ögon på mig.
- Home and fix me for tonight, svarade jag och tittade på klockan som visade 17:13. Han nickade och jag började gå på uppfarten mot gatan för att gå till bussen. Jag kände en hand på min arm och bakom mig stod Alexis och Molly.
- Hey do you want a ride home? frågade Alexis och jag nickade. Hon vände sig mot Molly.
- I just drive her home, sa hon och Molly nickade och gick leénde in i huset igen. Alexis gick upp till huset och hämtade en vespa. Jag tog på mig hjälmen och hoppade på vespan bakom Alexis. Det gick fort hem och när jag hoppade av gav jag henne ett tacksamt leénde och sprang in i trapphuset.
Zayns perspektiv:
Vi hade ätit och städat Undan från bordet.
- Can't we watch a movie? frågade Molly och alla nickade. Jag gillade Alexis, hon var sjyst och Molly hade tur som hade henne efter midre än 24 timmar. Vi satte på nån skräck film och Molly och Alexis satt uppmysta ihop. Jag sneglade hela tiden på dom. Det var så konstigt att se Molly med en annan tjej men ändå så fint.
- Ahh.... jag tittade på Niall som låg bakom Harry och skakade. Jag skakade på huvudet och skrattade samtidigt åt Nialls reaktion.
- I'm tierd, klagade Alexis och låg över alla som låg i soffan.
- Then let´s go to bed, sa Molly och sken mot Alexis.
Nästa dag:
Jag tittade in på Harrys rum och såg Harry och Niall ligga omslingrade i Harrys säng. Jag skrattade åt dom och bestämde mig för att busa lite. Så jag smög ut ur rummet och in på toan. Jag tog en tandborsts mugg och fyllde den med iskallt vatten. Sedan smög jag in i Harrys rum igen. Jag hörde något bakom mig och när jag vände mig om stod Liam och Louis där. Jag log mot dom och höll upp glaset och pekade på sängen där Harry och Niall fortfarande låg omslingrade. Dom nickade glatt och jag smög försiktigt fram till sängen. Liam räknade på fingrarna "1, 2..." och när han höll upp det tredje fingret hällde jag vattnet i deras ansikten.
- Ahh..... Jag trillade skrattande ner på golvet.
- Haha.. You... You... You.. sounded.. like... like.. a... a.... a.. girl... fick jag fram mellan fnysningarna som uppstod av mitt hysteriska tysta skratt.
- We do this on Molly and Alexis, sa Harry som ställt sig upp. Jag nickade och gick för att fylla glaset. Alla hade redan smygit sig in i tjejernas rum och när jag kom in såg jag att dom låg ihop slingrade, med läpparna pressade mot varandra. Hade dom somnat så? Jag ruskade på huvudet och smög fram för att hälla vattnet på tjejerna men precis när jag skulle till att börja tippa det slog båda upp ögonen. Jag stannade i chock och Molly tog glaset i från mig och kastade vattnet på mig istället samtigdigt som hon skrek:
- Haha där fick jag dig, jag tittade oförstående på henne för att få översättning men hon teg som en mur och jag antog att det inte vart så viktigt eftersom hon sagt det på svenska. Alexis skrattade och satte sig upp. Täcket gled av henne och Molly och jag kunde bara stirra. Antagligen gjorde dom andra det också, för fort som fan drog dom upp täcket över sina nakna bröst. När dom hade något som skymde var det lättare att prata, röra sig och tänka så jag skakade på huvudet och reste mig. Molly fnissade nervöst och tittade mellan mig, Harry, Niall, Liam och Louis.
- Hehe sorry for that, sa hon och rodnade.
- Well I enyojd it, sa Harry och tittade på Mollys bröst som nu var förtäckta.
- Åhh... Just leave, stönade Molly och vi traskade ut. Jag gick mot mitt rum igen och Rafsade åt mig nya kläder och en handduk. När jag kom in i badrummet stod Sofih där i bara handduk och tittade sig i speglen.
- Oh I'm sorry, I borrowd the shower, sa hon och jag nickade innan jag vände mig om för att gå ut. Men Sofih la sin han på min arm för att stoppa mig.
- You can take the bathroom. I'm done, sa hon och gick ut. Jag stod där och tittade efter henne när hon gick. "Oh shit alltså vilka snygga ben, och rumpan!" tänkte jag men slog bort tanken. Hon var Sandras och Mollys vän, jag kunde inte gå och tänka så på henne. Jag klev in i duchen men mina tankar gled hela tiden tillbaka till Sofihs ben och rumpa. När jag duchat och tagit på mig gick jag ner i köket som doftade gott av pankakor. Jag tittade på Niall som satt och gav Sandra hat blickar och då och så gav han Liam en blick aom sa "Fy fan att du gjorde det" men Liam brydde sig inte för han hade bara ögon för Sandra.
- I think I'm gonna get an tattoo, sa Sofih satidigt som hon gick in i rummet.
- And some piercing and a new hair colour, la hon sedan till och tittade på oss andra. Jag tittade på henne som hon skämtade men hon bara gick och satte sig vid det redan dukade bordet brevid Alexis som satt och diskuterade med Sandra och Liam. Det var som att jag var den ända som hört. Men jag sa inget om det. Jag kände ju henne knappt. Efter frukosten drog Sofih och Anna in till stan och jag satt hemma på mitt rum och försökte skriva en låt, men det gick inget vidare. Jag hörde hur dörren smällde igen och sedan hu Sandra skrek och jag sprang ner för att titta. Sofih räkte ut tungan mot mig och jag såg en piercing, hon hade alla möjliga färg slingorna i håret, och man skulle aldrig kunna gissa att hon vart blond. Hon drog upp tröjan lite och jag såg en piercing där med, och sen satt det en i näsan, och när hon drog upp tröjan lite mer kunde man se en stor tattuering som det stod "Always have faith and never give up" det var en fin tattuering och jag gillade vad den sa, men hon hade ju vart så vacker utan alla de där utsmyckningarna och med sitt blonda hår.
- Liam hand me the camera, sa Sandra utan att ta blicken från Sofih. Liam räckte henne kameran och hon knäppt av en massa bilder. Sofhi höll upp en påse och gick in i köket. När jag kom in hade hon hällt ut påsens innehåll på bordet och jag stirrade på det. Där fann nytt smink och en massa piercingar att byta ut läk piercingarna mot sedan. Hon höll upp en jätte fin och log.
- My love, sa hon och Sandra skrattade. Dom föste ner allt i påsen igen och Sofih gick upp med det på sitt rum.
- Hej tjejer, jag måste dra till Japan om 3 dagar. Modell jobb och familjen, sa hon och alla som förstod svenska tittade oroligt på henne. Men dom sa inget, hon tog fram ett ciggarettpaket och Madelien frågade chockat:
- Since when have you stated to smook? Sofih rycktepå axlarna.
- Since now, svarade hon enkelt och stegade ut i hallen. Jag följde efter henne ut med mitt eget ciggarettpaket i handen.
- Hey can I borrow your lighter? frågade jag och hon nickade och slängde den till mig, och jag fågade den med en hand. Jag tände cigaretten och satte den i mungipan. Sofih hetsrökte och var redan på sin andra.
- Is there something have happpend? frågade jag men hon skakade på huvudet och svarade:
- No just flight afraid... sa hon utan att avsluta meningen. Hon tände en till cigarett och fortsatte:
- I'm going to Japan in 3 days, jag nickade och hon drog in ett djupt bloss. Hon hostade och hennes ögon blev rödsprängda och började rinna. Jag skrattade lite och hon gav mig ett "jag är låtsas sur på dig" ögonkast och jag skrattade ännu mer.
Sofihs perspektiv:
Jag gav Zayn ett "jag låtsas att jag är sur på dig" och han började skrata ännu mer. Jag log och slog honom på armen. Han lät skrattet klinga ut och han ställde sig upp rak.
- Japan in 3 days you said! sa han och jag nickade.
- Well then I can take you out tonight, sa han och jag trillade på rumpan i ren chock. Han tittade oroligt och generat på mig innan han räckte mig sin hand. Jag tog inte emot den utan satte handflatorna i marken och tryckte mig upp.
- Yes I guess so, sa jag och tittade generat på honom. Inte så att jag var ett fan eller hatade dom, jag ville bara inte hamna i en media karusell. Det skulle vara så jobbigt. Jag var ju typ lite modell och så. Inte för att jag tror att det skulle hålla efter vad jag gjort men jag älskade ju att baka. Kanske designer eller stylist också, jaja det var ett senare problem. Zayn nickade och öppnade munnen för att säga något men jag var snabbare.
- Tonight 8 o'clock outside here? jag sa det som en fråg och för att han skulle fatta det gav jag honom ett undrande ögonkast som sa "eller funkar det för dig?". Han nickade och jag log och gick in igen.
- Sofih kan du komma och hjälpa mig, skrek Sandra och jag gick skrattande in i köket där Liam satt gränsle över Sandra och kittlade henne på hennes "svaga punkt".
- Nähä du. Det där får du ta dig ur själv skrattade jag och tog ett äpple innan jag gick upp till övervåningen. Jag rafsade ner lite saker min handväska och gick ner till köket igen. Sandra satt nu på Liam som låg på golvet och gapskrattade.
- Jag åker hem och gör mig i ordning, sa jag och Sandra och Liam tittade på mig.
- What? sa Liam exakt samtidigt som Sandra sa:
- Varför? jag skrattade och skakade på huvudet, och svarade på Sandras fråga.
- Ska ut ikväll, hon nickade och vände sin uppmärksamhet mot Liam och jag gick ut ur köket igen. Jag gick ut på uppfarten där Zayn fortfarande stod.
- Where are you going? frågade han och tittade med sina nötbruna ögon på mig.
- Home and fix me for tonight, svarade jag och tittade på klockan som visade 17:13. Han nickade och jag började gå på uppfarten mot gatan för att gå till bussen. Jag kände en hand på min arm och bakom mig stod Alexis och Molly.
- Hey do you want a ride home? frågade Alexis och jag nickade. Hon vände sig mot Molly.
- I just drive her home, sa hon och Molly nickade och gick leénde in i huset igen. Alexis gick upp till huset och hämtade en vespa. Jag tog på mig hjälmen och hoppade på vespan bakom Alexis. Det gick fort hem och när jag hoppade av gav jag henne ett tacksamt leénde och sprang in i trapphuset.
Ändrat
Hej hej! Har ändrat så att det ska finnas bilder på dom andra kapitlena också! Har bara hunnit med 1:a kapitlet än, men ska göra dom andra också!
Your biggest fan-kapitel 21
Alexis perspektiv:
Jag tittade på henne och log. Hon var så vacker speciellt när solen lös i den vinklen som den gjorde nu. Då såg det ut som om hon hade en gloria.
- I think I relly like you, sa jag utan att tänka mig för. Men jag behövde inte oroa mig, bara några sekunder senare sa Molly:
- I really like you to, hon log och mitt hjärta tog ett skutt. Hon var så fin, fick mig att glömma Cherin. Jag lutade mig lite framåt för att pussa henne på kinden men hon vred lite på huvudet så det blev till en snabb puss på läpparna i stället. Jag tittade chockat på henne, och hon började skakigt att säga förlåt men jag brydde mig inte utan lutade mig fram och kysste henne på riktigt. När jag drog mig bort lekte ett leénde på hennes läppar och hon la sig ner med huvudet i mitt knä.
- Forgett what I said befor, sa hon och jag tittade oroligt på henne.
- Becuse I don't like you! I love you, sa hon och jag böjde mig ner över henne och kysste henne igen. Det var som fyrverkerier som sköts upp i min mage. Det pirrade så. Jag vet inte hur länge jag låg med hennes huvud i mitt knä, men tillslut satte hon sig upp.
- Do you wanna meet my friends? frågade hon och jag tittade oroligt.
- Don't be scared, If they don't like us that's their problem, sa hon enkelt och jag nickade. Såklart att jag skulle träffa hennes vänner, dom var antagligen jätte sjysta. Så vi packade ner allting och gick mot vespan. Hon höll min hand hela vägen och jag höll hennes. När vi åkt ett tag kom vi fram till huset som jag hämtat upp henne i. Hon klev av och tog av sig hjälmen. Jag stängde av vespan, tog av mig hjälmen och greppade tag i hennes hand.
- Is it okay if I call you my girlfriend? frågade hon och jag nickade. Jag tror aldrig att jag vart så här nervös. Nånsin. Hon gick självsäkert fram till dörren och öppnade.
- Hey I'm home! skrek hon och nån kille svarade:
- Wow come here and tell me about it! Molly skrattade och tog av sig skorna och så gjorde också jag. Hon tog min arm och vi gick upp på övervåningen.
- Okay are you ready? viskade hon till mig och jag nickade. Vi gick någon meter innan vi svängde in i det största tv rum jag nånsin sett. Jag tittade på personerna som satt i rummet och kunde konstatera att jag kände igen killarna som satt där. Inte så att jag visste vilka det var, men jag visste att dom var kända. Alla tittade på mig och Molly harklade sig och sa:
- So this is my girlfriend Alexis, jag strålade upp när hon kallade mig för sin flickvän, det kändes så jävla bra.
- Hi I'm Liam, sa en kille och vinkade.
- And this is Harry, Niall, Zayn, Anna, Madelien, Louis, Sandra and Sofih, sa Molly och pekade på dom i tur och ordning.
- Hi, sa Niall, Sandra, Harry och Madelien i kör och dom andra vinkade.
- Can you take a pitcure of us? frågade Molly och sträckte fram en systemkamera till Liam som nickade. Hon vände sig mot mig och tryckte försiktigt sina läppar mot mina, och en rad blixtar han flimra förbi innan hon drog sig bakåt. Jag log och vände mig mot dom andra igen som stirrade chockat på oss. Jag rodnade och gömde mig lite bakom Molly för att skydda mig mot deras blickar.
- Stop stare! I love her, okay! And that's my way to show it, röt hon och jag tittade lite över hennes axel för att sa hur dom reagerat.
- I'm sorry for staring, sa tjejen som Molly presenterat och reste sig upp. Hon gick fram till mig och gav mig en lång kram.
- Take care of her, sa hon och blinkade med ena ögat mot mig. Jag log som svar och slog mina armar kring Mollys midja och la hakan på hennes axel. Alla "Aww:ade" sig och jag log. Jag minns inte när jag senaste leét så här mycket på mindre än 24 timmar. Om jag skulle vara ärlig så trodde jag faktist aldrig. Jag hade aldrig innan leét så här mycket på mindre än 24 timmar. Bara den tanken fick mig att le mer.
- Do you wanna hang out whit us today? You can eat here tonight! sa Harry och tittade på mig med sina gröna ögon. Jag nickade och tittade på Molly.
- If it's okay whit you, viskade jag in i hennes hals, hon nickade och värmen spred sig i kroppen en hel kväll med henne! Kunde det bli bättre?
- Yes I whould love to, sa jag utan att ta blicken från det vackraste som fanns. Molly vände sig om och drog med mig ut ur rummet till ett anat rum bredvid.
- This is Nialls room, sa hon när jag tittade på alla kläder som låg över allt. Jag nickade och hon satte sig på sängen med en gitarr i handen. Jag satte mig på golvet och tittade på henne. Hon började spela och jag hade inte en aning om vilken låt det var, men det var vackert. Sedan började hon sjunga.
- "Det vackraste jag vet, är att se dig när du sover, Här råder stilla frid, Och jag glömmer både rum och tid, Du ligger här brevid, Och jag känner hur du andas, Att älskas utav dig, Är det vackraste för mig, Så sagolikt det är att se morgon-dimman lätta, När mörkret sakta flyr, Och att se hur dagen åter gryr, En kylig morgonbris sakta sveper genom rummet, Jag kryper tätt intill, Lycklig för att du finns till, Stunder av stillhet ett ögonblick av ro ibland, Stunder av lycka, Att bara ha varann, Det är en rikedom att få älska å att älskas, Vår kärleks varsamhet, Är det vackraste jag vet, Det vackraste som finns, Är att vara någon nära, När månen lyser klart, Över skog och mark så underbart, Du ligger här brevid, Och jag känner hur du andas, Att älskas utav dig, Är det vackraste för mig, Stunder av stillhet, Ett ögonblick av ro ibland, Stunder av lycka, Att bara ha varann, Det är en rikedom, Att få älska och att älskas, Vår kärleks sårbarhet, Är det vackraste jag vet, Du ligger här brevid, Och jag känner hur du andas, Att älskas utav dig, Är det vackraste för mig.", hon lutade sjunga och jag tittade chockat på henne.
- You're amazing! sa jag och tittade henne i ögonen. Hon rodnade och jag kunde inte sluta le. Hon klappade på sängen brevid sig och jag reste mig upp och satte mig där. Hon lutade sig mot mig och jag mötte upp henne i mitten i vad som antagligen är det närmaste man kommer en perfekt kyss nånsin. Våra läppar var synkade och dom rörde sig efter varandra. Jag drog mig undan för att hämta luft och hon slängde sig bakåt på sängen. Jag gjorde också det och så låg vi med händerna sammanflätade låg vi och bara tittade på varandra.
- Jag älskar dig, Je t'aime, viskade hon och hennes andedräkt kittlade mig i ansiktet.
- The food is ready, skrek någon nerifrån och vi låg en stund och bara tittade innan vi reste oss för att gå ner och äta. Det doftade gott i hela huset och min mage kurrade.
- Hungry? frågade Molly och tittade mellan mig och min mage.
- Only for more kisses, slank det ur mig och inom bords var jag på väg att mörda mig själv. Varför behövde jag säga så? Hon måste tro att jag är desperat! Men hon log bara och pussade mig lätt på munnen, inget speciellt men ändå var det just det, det var. Speciellt. Allt hon gjorde eller rörde blev speciellt. Hon drog in mig i köket och alla vände sina blickar mot oss.
- Hey love birds, kvittrade Sandra och jag såg att Niall gav henne trånande blickar. Men jag skakade sanbbt av mig det. Det var deras egen ensak, och jag hade ju Molly. När jag tittade på bordet stod det bara 10 tallrikar, och om jag skulle få mat behövdes det ju 11 stycken. Liam måste ha sett att jag tittade oroligt på bordet för han skrattade och sa:
- Hehe Sandra thinkd you could share plate, sa han och tittade blygt på mig. Jag log och nickade samtidigt som Sandra gick fram och la sina händer runt Liams midja. Niall och Harry (tror jag att det var) tittade surt på dom. Men som sagt inte min ensak. Vi satte oss ner och ja det blev Lady & Luffsen mat. Spagetthi och köttbullar. Köttbullarna sa Molly och såg stolt ut. Jag log mot henne och lutade min panna mot hennes. "I love you!" mimade jag och hon mimade "And I you!" tillbaka. Sedan högg alla in på måltiden, det kändes som om att alla tittade. "Har dom aldrig sett en lesbisk tjej förr eller!" tänkte jag surt men sa inget eftersom "HON" var ju där. Hon som fick mig att falla för henne bara så. Jag tog en gaffel med Spagetthi och tuggade diskret på er. Men så plötsligt kände jag ett par läppar mot mina och när jag tittade på Molly förstod jag att det var en "Lady & Luffsen" kyss. Jag drog mig generat bakåt men Molly följde med, med sitt huvud samtidigt som hon särade på läpparna lite och min tunga var snabbt inne i hennes mun, och där satt vi och hånglade vid matbordet.
- Ehm... We trying to eat, harklade sig Niall och vi drog oss motvilligt ifrån varandra.
Previosly: Jag gjorde som henne och satte mig på andra sidan. Hon började plocka fram Mackor, vin och choklad doppade jordgubbar på spet. Jag skrattade åt den konstiga kombinationen av mat och hon skrattade också. Hon räckte mig en macka och jag log stort mot henne. Efter att vi ätit upp våra mackor och druckigt varsit glas vin sa hon:
- I think i really like you, det var det första vi sa sen vi gått hand i hand genom skogen. Jag log mot henne.
- I really like you to.
Alexis perspektiv:
Jag tittade på henne och log. Hon var så vacker speciellt när solen lös i den vinklen som den gjorde nu. Då såg det ut som om hon hade en gloria.
- I think I relly like you, sa jag utan att tänka mig för. Men jag behövde inte oroa mig, bara några sekunder senare sa Molly:
- I really like you to, hon log och mitt hjärta tog ett skutt. Hon var så fin, fick mig att glömma Cherin. Jag lutade mig lite framåt för att pussa henne på kinden men hon vred lite på huvudet så det blev till en snabb puss på läpparna i stället. Jag tittade chockat på henne, och hon började skakigt att säga förlåt men jag brydde mig inte utan lutade mig fram och kysste henne på riktigt. När jag drog mig bort lekte ett leénde på hennes läppar och hon la sig ner med huvudet i mitt knä.
- Forgett what I said befor, sa hon och jag tittade oroligt på henne.
- Becuse I don't like you! I love you, sa hon och jag böjde mig ner över henne och kysste henne igen. Det var som fyrverkerier som sköts upp i min mage. Det pirrade så. Jag vet inte hur länge jag låg med hennes huvud i mitt knä, men tillslut satte hon sig upp.
- Do you wanna meet my friends? frågade hon och jag tittade oroligt.
- Don't be scared, If they don't like us that's their problem, sa hon enkelt och jag nickade. Såklart att jag skulle träffa hennes vänner, dom var antagligen jätte sjysta. Så vi packade ner allting och gick mot vespan. Hon höll min hand hela vägen och jag höll hennes. När vi åkt ett tag kom vi fram till huset som jag hämtat upp henne i. Hon klev av och tog av sig hjälmen. Jag stängde av vespan, tog av mig hjälmen och greppade tag i hennes hand.
- Is it okay if I call you my girlfriend? frågade hon och jag nickade. Jag tror aldrig att jag vart så här nervös. Nånsin. Hon gick självsäkert fram till dörren och öppnade.
- Hey I'm home! skrek hon och nån kille svarade:
- Wow come here and tell me about it! Molly skrattade och tog av sig skorna och så gjorde också jag. Hon tog min arm och vi gick upp på övervåningen.
- Okay are you ready? viskade hon till mig och jag nickade. Vi gick någon meter innan vi svängde in i det största tv rum jag nånsin sett. Jag tittade på personerna som satt i rummet och kunde konstatera att jag kände igen killarna som satt där. Inte så att jag visste vilka det var, men jag visste att dom var kända. Alla tittade på mig och Molly harklade sig och sa:
- So this is my girlfriend Alexis, jag strålade upp när hon kallade mig för sin flickvän, det kändes så jävla bra.
- Hi I'm Liam, sa en kille och vinkade.
- And this is Harry, Niall, Zayn, Anna, Madelien, Louis, Sandra and Sofih, sa Molly och pekade på dom i tur och ordning.
- Hi, sa Niall, Sandra, Harry och Madelien i kör och dom andra vinkade.
- Can you take a pitcure of us? frågade Molly och sträckte fram en systemkamera till Liam som nickade. Hon vände sig mot mig och tryckte försiktigt sina läppar mot mina, och en rad blixtar han flimra förbi innan hon drog sig bakåt. Jag log och vände mig mot dom andra igen som stirrade chockat på oss. Jag rodnade och gömde mig lite bakom Molly för att skydda mig mot deras blickar.
- Stop stare! I love her, okay! And that's my way to show it, röt hon och jag tittade lite över hennes axel för att sa hur dom reagerat.
- I'm sorry for staring, sa tjejen som Molly presenterat och reste sig upp. Hon gick fram till mig och gav mig en lång kram.
- Take care of her, sa hon och blinkade med ena ögat mot mig. Jag log som svar och slog mina armar kring Mollys midja och la hakan på hennes axel. Alla "Aww:ade" sig och jag log. Jag minns inte när jag senaste leét så här mycket på mindre än 24 timmar. Om jag skulle vara ärlig så trodde jag faktist aldrig. Jag hade aldrig innan leét så här mycket på mindre än 24 timmar. Bara den tanken fick mig att le mer.
- Do you wanna hang out whit us today? You can eat here tonight! sa Harry och tittade på mig med sina gröna ögon. Jag nickade och tittade på Molly.
- If it's okay whit you, viskade jag in i hennes hals, hon nickade och värmen spred sig i kroppen en hel kväll med henne! Kunde det bli bättre?
- Yes I whould love to, sa jag utan att ta blicken från det vackraste som fanns. Molly vände sig om och drog med mig ut ur rummet till ett anat rum bredvid.
- This is Nialls room, sa hon när jag tittade på alla kläder som låg över allt. Jag nickade och hon satte sig på sängen med en gitarr i handen. Jag satte mig på golvet och tittade på henne. Hon började spela och jag hade inte en aning om vilken låt det var, men det var vackert. Sedan började hon sjunga.
- "Det vackraste jag vet, är att se dig när du sover, Här råder stilla frid, Och jag glömmer både rum och tid, Du ligger här brevid, Och jag känner hur du andas, Att älskas utav dig, Är det vackraste för mig, Så sagolikt det är att se morgon-dimman lätta, När mörkret sakta flyr, Och att se hur dagen åter gryr, En kylig morgonbris sakta sveper genom rummet, Jag kryper tätt intill, Lycklig för att du finns till, Stunder av stillhet ett ögonblick av ro ibland, Stunder av lycka, Att bara ha varann, Det är en rikedom att få älska å att älskas, Vår kärleks varsamhet, Är det vackraste jag vet, Det vackraste som finns, Är att vara någon nära, När månen lyser klart, Över skog och mark så underbart, Du ligger här brevid, Och jag känner hur du andas, Att älskas utav dig, Är det vackraste för mig, Stunder av stillhet, Ett ögonblick av ro ibland, Stunder av lycka, Att bara ha varann, Det är en rikedom, Att få älska och att älskas, Vår kärleks sårbarhet, Är det vackraste jag vet, Du ligger här brevid, Och jag känner hur du andas, Att älskas utav dig, Är det vackraste för mig.", hon lutade sjunga och jag tittade chockat på henne.
- You're amazing! sa jag och tittade henne i ögonen. Hon rodnade och jag kunde inte sluta le. Hon klappade på sängen brevid sig och jag reste mig upp och satte mig där. Hon lutade sig mot mig och jag mötte upp henne i mitten i vad som antagligen är det närmaste man kommer en perfekt kyss nånsin. Våra läppar var synkade och dom rörde sig efter varandra. Jag drog mig undan för att hämta luft och hon slängde sig bakåt på sängen. Jag gjorde också det och så låg vi med händerna sammanflätade låg vi och bara tittade på varandra.
- Jag älskar dig, Je t'aime, viskade hon och hennes andedräkt kittlade mig i ansiktet.
- The food is ready, skrek någon nerifrån och vi låg en stund och bara tittade innan vi reste oss för att gå ner och äta. Det doftade gott i hela huset och min mage kurrade.
- Hungry? frågade Molly och tittade mellan mig och min mage.
- Only for more kisses, slank det ur mig och inom bords var jag på väg att mörda mig själv. Varför behövde jag säga så? Hon måste tro att jag är desperat! Men hon log bara och pussade mig lätt på munnen, inget speciellt men ändå var det just det, det var. Speciellt. Allt hon gjorde eller rörde blev speciellt. Hon drog in mig i köket och alla vände sina blickar mot oss.
- Hey love birds, kvittrade Sandra och jag såg att Niall gav henne trånande blickar. Men jag skakade sanbbt av mig det. Det var deras egen ensak, och jag hade ju Molly. När jag tittade på bordet stod det bara 10 tallrikar, och om jag skulle få mat behövdes det ju 11 stycken. Liam måste ha sett att jag tittade oroligt på bordet för han skrattade och sa:
- Hehe Sandra thinkd you could share plate, sa han och tittade blygt på mig. Jag log och nickade samtidigt som Sandra gick fram och la sina händer runt Liams midja. Niall och Harry (tror jag att det var) tittade surt på dom. Men som sagt inte min ensak. Vi satte oss ner och ja det blev Lady & Luffsen mat. Spagetthi och köttbullar. Köttbullarna sa Molly och såg stolt ut. Jag log mot henne och lutade min panna mot hennes. "I love you!" mimade jag och hon mimade "And I you!" tillbaka. Sedan högg alla in på måltiden, det kändes som om att alla tittade. "Har dom aldrig sett en lesbisk tjej förr eller!" tänkte jag surt men sa inget eftersom "HON" var ju där. Hon som fick mig att falla för henne bara så. Jag tog en gaffel med Spagetthi och tuggade diskret på er. Men så plötsligt kände jag ett par läppar mot mina och när jag tittade på Molly förstod jag att det var en "Lady & Luffsen" kyss. Jag drog mig generat bakåt men Molly följde med, med sitt huvud samtidigt som hon särade på läpparna lite och min tunga var snabbt inne i hennes mun, och där satt vi och hånglade vid matbordet.
- Ehm... We trying to eat, harklade sig Niall och vi drog oss motvilligt ifrån varandra.
Ganska långt och i Alexis perspektiv. Vad tycker ni om att Molly är lesbisk? Som ni antagligen sett har jag gjort lite ändringar i hur kapitlet ser ut när jag lägger upp det. Hoppas att ni gillar det! Å jag ska försöka skriv kapitel 22 nu så att jag kan lägga upp det imorgon!
Your biggest fan-kapitel 20
Previosly:
- I have to go but can I have your phone number? frågade hon och jag nickade samtidigt som jag tog fram min mobil. Hon knappade in lite och sedan tog hon ett kort på sig själv innan hon gav tillbaka mobilen. Hon hade döpt sig till "Alexis the cute one Brown". Jag log och när jag gick ut ur kontaktboken såg jag att bilden hon tagit nyss låg som bakgrund på min mobil. Hopn böjde sig fram och pussade mig lätt på kinden innan hon började gå gatan ner. Jag hörde någon harkla sig och när jag vände mig om såg jag Louis stå på trappan.
Liams perspektiv:
Jag dansade med Sandra och båda skrattade. Jag hade bara drukigt en öl på grund av att jag bara hade en njure. Men Sandra hade drukigt desto mer. Jag tittade mot ingången och såg Molly komma in med Louis bakom sig. Hon sökte med blicken genom lokalen och när hon såg mig vinakde hon frenetiskt. Så jag tog tag i Sandra och plöjde oss genom folkmassan mot Molly.
- Hi there, sa han och tittade på mig och Sandra.
- Hey tjejen, svarade Sandra på vad jag tror var sluddrig svenska.
- Wow how mutch have you been drinking? frågade Molly och tittade på Sandra.
- Jag vet inte lite tror jag, svarade hon på svenska och hennes fulla och glansiga ögon tittade på Molly.
- Jaha jag berättar i morgon, men jag går hem nu! sa Molly på svenska till Sandra. Hon strålade som en sol och sedan vände hon sig om för att gå.
- Where are you going? frågade jag henne och hon nickade mot utgången.
- Home. Jag nickade och drog sedan med mig Sandra till dörren ockå, för att hon skulle få liute frisk luft.
Nästa dag:
När jag vaknade kände jag en arm runt mig och en andedräkt som luktade sprit andades mig i ansiktet. Jag flyttade hennes arm och reste mig upp. Jag hade ett par mjukisbyxor på mig men ingen tröja. Jag gick ut ur rummet där alla utom Molly satt. Anna, Sofih och Madelien hade en tyst konversation på svenska och Louis, Niall, Zayn och Harry satt bara och hängde på matbordet, medans Molly dansade runt i köket. Hon log när hon ställde fram ett stort fat pankakor på bordet. Niall såg med ens lite piggare ut och tjejerna slutade prata och statte sig raka i ryggen med varsit stelt ansiktsutryck i ansiktena.
- Hey what's up? frågade jag Molly och satte mig skrattande ner vid det dukade bordet.
- I have a date! sa hon förtjust, och klappade i händerna.
- And who is this lucky guy, that have an date whit you? frågade jag och hon slutade genast le och klappa händerna. Hon tänkte innan hon försiktigt sa.
- Her name is Alexis, alla vände chockat sina blickar mot henne och hon log urskuldande.
- She is really nice, jag skakade på huvudet och log.
- Wow this is amayzing. She will fall head over heel for you, sa jag med ett påklistrat leénde. Inte så att jag inte gillade homosexuella, det var bara det att jag aldrig tänkt på Molly på det sättet. Det plingade till i någons mobil och Molly drog fram sin.
- I have to go she whaits outside, sa hon och alla nickade. Hon höll upp sin bakgrunds bild för oss och vi såg en söt tjej.
- Is that her? frågade jag och Molly nickade ivrigt innan hon sprang ut i hallen.
Mollys perspektiv:
När jag kom ut genom dörren som leder till killarnas gemensamma hus ler jag. Alexis sitter på en vespa med blicken fäst på mig och en hjälm i handen.
- Here, sa hon och räckte mig hjälmen.
- Have you been eating breakfast? frågade hon mig och jag skakade på huvudet.
- Good, sa hon och log. Jag satte mig på vespan och tog på mig hjälmen. Vi åkte en stund innan hon stannade vid en liten bro som ledde över en bäck. Hon stängde av vespan och jag klev av den. Jag tog av mig hjälmen och tittade mig omkring.
- Wow this place is beautiful, viskade jag. Men jag viskade det tillräkligt högt för att hon skulle höra det.
- I know, that' s the reason why I showing you this place, sa hon finurligt och tog tag i min hand. Det var som en skogsglänta och jag var förvånad över att man kunde hitta sånna här platser så nära Londons centrum. Hon ledden mig över bron och när vi gått hand i hand i skogen i kanske 10 minuter kom vi fram till en picknic korg och en filt att sitta på. Hon släppte min hand och satte sig ner på filten. Jag gjorde som henne och satte mig på andra sidan. Hon började plocka fram Mackor, vin och choklad doppade jordgubbar på spet. Jag skrattade åt den konstiga kombinationen av mat och hon skrattade också. Hon räckte mig en macka och jag log stort mot henne. Efter att vi ätit upp våra mackor och druckigt varsit glas vin sa hon:
- I think i really like you, det var det första vi sa sen vi gått hand i hand genom skogen. Jag log mot henne.
- I really like you to.
Liams perspektiv:
Jag dansade med Sandra och båda skrattade. Jag hade bara drukigt en öl på grund av att jag bara hade en njure. Men Sandra hade drukigt desto mer. Jag tittade mot ingången och såg Molly komma in med Louis bakom sig. Hon sökte med blicken genom lokalen och när hon såg mig vinakde hon frenetiskt. Så jag tog tag i Sandra och plöjde oss genom folkmassan mot Molly.
- Hi there, sa han och tittade på mig och Sandra.
- Hey tjejen, svarade Sandra på vad jag tror var sluddrig svenska.
- Wow how mutch have you been drinking? frågade Molly och tittade på Sandra.
- Jag vet inte lite tror jag, svarade hon på svenska och hennes fulla och glansiga ögon tittade på Molly.
- Jaha jag berättar i morgon, men jag går hem nu! sa Molly på svenska till Sandra. Hon strålade som en sol och sedan vände hon sig om för att gå.
- Where are you going? frågade jag henne och hon nickade mot utgången.
- Home. Jag nickade och drog sedan med mig Sandra till dörren ockå, för att hon skulle få liute frisk luft.
Nästa dag:
När jag vaknade kände jag en arm runt mig och en andedräkt som luktade sprit andades mig i ansiktet. Jag flyttade hennes arm och reste mig upp. Jag hade ett par mjukisbyxor på mig men ingen tröja. Jag gick ut ur rummet där alla utom Molly satt. Anna, Sofih och Madelien hade en tyst konversation på svenska och Louis, Niall, Zayn och Harry satt bara och hängde på matbordet, medans Molly dansade runt i köket. Hon log när hon ställde fram ett stort fat pankakor på bordet. Niall såg med ens lite piggare ut och tjejerna slutade prata och statte sig raka i ryggen med varsit stelt ansiktsutryck i ansiktena.
- Hey what's up? frågade jag Molly och satte mig skrattande ner vid det dukade bordet.
- I have a date! sa hon förtjust, och klappade i händerna.
- And who is this lucky guy, that have an date whit you? frågade jag och hon slutade genast le och klappa händerna. Hon tänkte innan hon försiktigt sa.
- Her name is Alexis, alla vände chockat sina blickar mot henne och hon log urskuldande.
- She is really nice, jag skakade på huvudet och log.
- Wow this is amayzing. She will fall head over heel for you, sa jag med ett påklistrat leénde. Inte så att jag inte gillade homosexuella, det var bara det att jag aldrig tänkt på Molly på det sättet. Det plingade till i någons mobil och Molly drog fram sin.
- I have to go she whaits outside, sa hon och alla nickade. Hon höll upp sin bakgrunds bild för oss och vi såg en söt tjej.
- Is that her? frågade jag och Molly nickade ivrigt innan hon sprang ut i hallen.
Mollys perspektiv:
När jag kom ut genom dörren som leder till killarnas gemensamma hus ler jag. Alexis sitter på en vespa med blicken fäst på mig och en hjälm i handen.
- Here, sa hon och räckte mig hjälmen.
- Have you been eating breakfast? frågade hon mig och jag skakade på huvudet.
- Good, sa hon och log. Jag satte mig på vespan och tog på mig hjälmen. Vi åkte en stund innan hon stannade vid en liten bro som ledde över en bäck. Hon stängde av vespan och jag klev av den. Jag tog av mig hjälmen och tittade mig omkring.
- Wow this place is beautiful, viskade jag. Men jag viskade det tillräkligt högt för att hon skulle höra det.
- I know, that' s the reason why I showing you this place, sa hon finurligt och tog tag i min hand. Det var som en skogsglänta och jag var förvånad över att man kunde hitta sånna här platser så nära Londons centrum. Hon ledden mig över bron och när vi gått hand i hand i skogen i kanske 10 minuter kom vi fram till en picknic korg och en filt att sitta på. Hon släppte min hand och satte sig ner på filten. Jag gjorde som henne och satte mig på andra sidan. Hon började plocka fram Mackor, vin och choklad doppade jordgubbar på spet. Jag skrattade åt den konstiga kombinationen av mat och hon skrattade också. Hon räckte mig en macka och jag log stort mot henne. Efter att vi ätit upp våra mackor och druckigt varsit glas vin sa hon:
- I think i really like you, det var det första vi sa sen vi gått hand i hand genom skogen. Jag log mot henne.
- I really like you to.
Your biggest fan-kapitel 19
Harrys perspektiv:
Jag gick mot Pauls och Zayns rum. Det var där jag sett dom senast! Men när jag kom in fick jag en chock. Niall satt och grät i soffan, samtidigt som Sandra satt i Liams knä. Hon log urskuldande mot mig, och jag kunde inte hjälps att jag tänkte "Fan vad billig hon är, en jävla hora! Hon e fan inte värd Liam eller någon annan av oss!" Men jag log tilbaka och satte mig i soffan bredvid den gråtande Niall och Louis som satt bredvid och försökte trösta.
- Still want to party? frågade jag och alla utom Liam nickade. Jag antog att Sandra och Liam haft annat för sig än att prata om party. Sandra och Molly ringde sina vänner, som snart var där med kläder och smink till tjejerna. Anna, Madelien och Sofih väntade medans Molly och Sandra gick in på toaletten. Alla killar satte sig i soffan och vi satt där tysta och stirrade på den svarta skärmen. Jag hörde att någon öppnade toalett dörren men jag orkade inte titta dit. Det var bara en mening som jag ville säga, en mening som snurrade i mitt huvud. Men jag kunde inte för hon var där! Så "Hon är en player..." fortsatte snurra i mitt huvud, men ingen visste det. Ingen förutom jag. Jag tog upp bilnycklen ur fickan och vi gick i en pinsam tystnad ner till våran minibuss.
- So where are we going? frågade Sandra och log stort.
- A suprice, muttrade jag och gav henne ett surt ögonkast genom backspeglen som hon inte märkte för att hon satt och pratade med Liam och Zayn.
Mollys perspektiv:
Jag tittade på Louis. Liam hade ju Sandra nu, men jag visste inte. Det kändes inte, inget kändes när jag var med han. Jag kunde inte äns skratta tå hans skämt längre. Även om jag försökte hela vägen till "överaskningen". När bilen stannade tittade jag ut och såg en massa upplysta skyltar, och ett leénde spred sig på mina läppar, liksom värmen spred sig i min kropp. Anna, Madelien och Sofih hade suttit tysta hela vägen. Det var antagligen för att dom inte lärt känna killarna som vi, och för att jag och Sandra inte riktigt förlåtit dom för deras dumma skämt om att Madelien var sjuk. Vi gick i tystnad till ingången. Alla i kön klagade på att vi fick gå före och det bubblade i mig. Äntligen en riktig fest. Så fort jag kom in greppade jag tag i Louis arm och drog med honom till baren.
- You have to buy to me! sa jag och han tittade på mig.
- Why?
- Becuse I can't dink legally yet, sa jag och puttade honom mot baren. Jag kände någon röra min arm, och när jag vände mig om såg jag det vackraste som nånsin vandrat på denna jorden.
- Hi I am Alexis, sa hon och viftade flörtigt med ögonfransarna. Okej visst jag hade haft det i åtanke men inte vetat om det var sant. Men det måste det ju vara om du tyckte att en tjej är snyggare än Louis Tomlinson. Jag måste vara lesbisk.
- Hi Molly, sa jag och blinkade flörtigt tillbaka. Om det stämmer att man kunde bli kär efter första ögonkastet, var jag stupad. Hennes ögon var bruna som mjölkchoklad och hennes halv långa bruna hår var lockigt och uppsatt i en hög hästsvans. Jag stirrade på henne och märkte inte att Louis sotg bakom mig förens han harklade sig.
- Ehm.. Molly this is yours, sa han och log flörtigt mot Alexis som inte ängnade honom en blick. Hon bara stod och log mot mig.
- Wanna take a walk? frågade hon och jag nickade fnittrande. Det här funkade ju bra utan alkohol. Louis gav mig en konstig blick men jag brydde mig inte, gav bara tillbaka drinken till honom och lät Alexis leda mig genom folkmassan till dörren.
10 minuter senare:
- So how old are you? frågade hon och jag svarade självklart:
- 17, and you? jag tittade på henne och vi stannade under en gatulyckta.
- 19, hon tittade mig i ögonen och hela jorden började skälva. Precis som den gjort alla andra gånger hon rört mig eller tittat mig i ögonen.
- Are you Homosexuall? frågade hon och jag nickade. Det måste jag ju vara om jag kände så här för en tjej.
- For how long? fortsatte hon sedan och jag tittade ner i marken.
- I have tought on it for a while. But it was first when i saw you i realised thet I acully was it, jag rodnade och vågade inte titta upp. Jag hörde henne fnissa men fortsatte titta ner i marken.
- You are so cute when you blushes! sa hon exalterat och jag tittade upp och log försiktigt mot henne.
- You wanna go on date tomorrow? frågade hon och vi började gå igen.
- Yes I whould love to, sa jag blygt och tystnade sedan.
- Where are you from? frågade jag och hon tittade på mig innan hon vände blicken farmåt igen.
- I was born in USA, but on the age of 2 years we moved here to London. Jag nickade och tittade frågande på mig.
- I'm from Sweden, sa jag när jag såg blicken och hon vände blicken upp mot stjärnorna och fnissade igen.
- What is it? frågade jag och tittade på henne.
- Well then I know why you are so beautiful, svarade hon utan att ta blicken från stjärnorna. Jag rodnade såklart igen och vi gick en bit i tystnad. Det var ingen jobbig tystnad, den var skön man kände sig int tvingad till att prata. Jag tänkte på hennes leénde och sedan på hur Sandra skulle ta det när hon fick veta att jag var homosexuell. Hon kunde ju inte börja hata mig. Eller? Vi gick och gick och plötsligt var vi utanför klubben igen.
- I have to go but can I have your phone number? frågade hon och jag nickade samtidigt som jag tog fram min mobil. Hon knappade in lite och sedan tog hon ett kort på sig själv innan hon gav tillbaka mobilen. Hon hade döpt sig till "Alexis the cute one Brown". Jag log och när jag gick ut ur kontaktboken såg jag att bilden hon tagit nyss låg som bakgrund på min mobil. Hopn böjde sig fram och pussade mig lätt på kinden innan hon började gå gatan ner. Jag hörde någon harkla sig och när jag vände mig om såg jag Louis stå på trappan.
Previosly:
- Look at me! Can't you see that I'm sorry! But sometimes you have to break someone so they can be better later, sa jag och fattade inte ett skit av vad jag själv sagt! Niall skakade på huvudet.
- How can you? snyftade han och jag kramade honom.
- Niall trust me! This i snot easy but I have to do it. There some girl or girls who gonna love you the way that i can't, you deservs someone better, sa jag och han lutade huvudet mot mitt bröst.
- But I'm really, really in love whit you, sa han och tittade på mina händer som höll hans.
- And I'm really in love whit you to, viskade jag och han tittade mig i ögonen...
Harrys perspektiv:
Jag gick mot Pauls och Zayns rum. Det var där jag sett dom senast! Men när jag kom in fick jag en chock. Niall satt och grät i soffan, samtidigt som Sandra satt i Liams knä. Hon log urskuldande mot mig, och jag kunde inte hjälps att jag tänkte "Fan vad billig hon är, en jävla hora! Hon e fan inte värd Liam eller någon annan av oss!" Men jag log tilbaka och satte mig i soffan bredvid den gråtande Niall och Louis som satt bredvid och försökte trösta.
- Still want to party? frågade jag och alla utom Liam nickade. Jag antog att Sandra och Liam haft annat för sig än att prata om party. Sandra och Molly ringde sina vänner, som snart var där med kläder och smink till tjejerna. Anna, Madelien och Sofih väntade medans Molly och Sandra gick in på toaletten. Alla killar satte sig i soffan och vi satt där tysta och stirrade på den svarta skärmen. Jag hörde att någon öppnade toalett dörren men jag orkade inte titta dit. Det var bara en mening som jag ville säga, en mening som snurrade i mitt huvud. Men jag kunde inte för hon var där! Så "Hon är en player..." fortsatte snurra i mitt huvud, men ingen visste det. Ingen förutom jag. Jag tog upp bilnycklen ur fickan och vi gick i en pinsam tystnad ner till våran minibuss.
- So where are we going? frågade Sandra och log stort.
- A suprice, muttrade jag och gav henne ett surt ögonkast genom backspeglen som hon inte märkte för att hon satt och pratade med Liam och Zayn.
Mollys perspektiv:
Jag tittade på Louis. Liam hade ju Sandra nu, men jag visste inte. Det kändes inte, inget kändes när jag var med han. Jag kunde inte äns skratta tå hans skämt längre. Även om jag försökte hela vägen till "överaskningen". När bilen stannade tittade jag ut och såg en massa upplysta skyltar, och ett leénde spred sig på mina läppar, liksom värmen spred sig i min kropp. Anna, Madelien och Sofih hade suttit tysta hela vägen. Det var antagligen för att dom inte lärt känna killarna som vi, och för att jag och Sandra inte riktigt förlåtit dom för deras dumma skämt om att Madelien var sjuk. Vi gick i tystnad till ingången. Alla i kön klagade på att vi fick gå före och det bubblade i mig. Äntligen en riktig fest. Så fort jag kom in greppade jag tag i Louis arm och drog med honom till baren.
- You have to buy to me! sa jag och han tittade på mig.
- Why?
- Becuse I can't dink legally yet, sa jag och puttade honom mot baren. Jag kände någon röra min arm, och när jag vände mig om såg jag det vackraste som nånsin vandrat på denna jorden.
- Hi I am Alexis, sa hon och viftade flörtigt med ögonfransarna. Okej visst jag hade haft det i åtanke men inte vetat om det var sant. Men det måste det ju vara om du tyckte att en tjej är snyggare än Louis Tomlinson. Jag måste vara lesbisk.
- Hi Molly, sa jag och blinkade flörtigt tillbaka. Om det stämmer att man kunde bli kär efter första ögonkastet, var jag stupad. Hennes ögon var bruna som mjölkchoklad och hennes halv långa bruna hår var lockigt och uppsatt i en hög hästsvans. Jag stirrade på henne och märkte inte att Louis sotg bakom mig förens han harklade sig.
- Ehm.. Molly this is yours, sa han och log flörtigt mot Alexis som inte ängnade honom en blick. Hon bara stod och log mot mig.
- Wanna take a walk? frågade hon och jag nickade fnittrande. Det här funkade ju bra utan alkohol. Louis gav mig en konstig blick men jag brydde mig inte, gav bara tillbaka drinken till honom och lät Alexis leda mig genom folkmassan till dörren.
10 minuter senare:
- So how old are you? frågade hon och jag svarade självklart:
- 17, and you? jag tittade på henne och vi stannade under en gatulyckta.
- 19, hon tittade mig i ögonen och hela jorden började skälva. Precis som den gjort alla andra gånger hon rört mig eller tittat mig i ögonen.
- Are you Homosexuall? frågade hon och jag nickade. Det måste jag ju vara om jag kände så här för en tjej.
- For how long? fortsatte hon sedan och jag tittade ner i marken.
- I have tought on it for a while. But it was first when i saw you i realised thet I acully was it, jag rodnade och vågade inte titta upp. Jag hörde henne fnissa men fortsatte titta ner i marken.
- You are so cute when you blushes! sa hon exalterat och jag tittade upp och log försiktigt mot henne.
- You wanna go on date tomorrow? frågade hon och vi började gå igen.
- Yes I whould love to, sa jag blygt och tystnade sedan.
- Where are you from? frågade jag och hon tittade på mig innan hon vände blicken farmåt igen.
- I was born in USA, but on the age of 2 years we moved here to London. Jag nickade och tittade frågande på mig.
- I'm from Sweden, sa jag när jag såg blicken och hon vände blicken upp mot stjärnorna och fnissade igen.
- What is it? frågade jag och tittade på henne.
- Well then I know why you are so beautiful, svarade hon utan att ta blicken från stjärnorna. Jag rodnade såklart igen och vi gick en bit i tystnad. Det var ingen jobbig tystnad, den var skön man kände sig int tvingad till att prata. Jag tänkte på hennes leénde och sedan på hur Sandra skulle ta det när hon fick veta att jag var homosexuell. Hon kunde ju inte börja hata mig. Eller? Vi gick och gick och plötsligt var vi utanför klubben igen.
- I have to go but can I have your phone number? frågade hon och jag nickade samtidigt som jag tog fram min mobil. Hon knappade in lite och sedan tog hon ett kort på sig själv innan hon gav tillbaka mobilen. Hon hade döpt sig till "Alexis the cute one Brown". Jag log och när jag gick ut ur kontaktboken såg jag att bilden hon tagit nyss låg som bakgrund på min mobil. Hopn böjde sig fram och pussade mig lätt på kinden innan hon började gå gatan ner. Jag hörde någon harkla sig och när jag vände mig om såg jag Louis stå på trappan.
Jag vet ni fick vänta länge! Men nu är det uppe i alla fall! Skriv vad ni tycker om det!
Bara en ide jag fick.
PROLOG: Jag är Minna! Jag är 14 år, och bor i ingenstans. Ingenstans har ett namn, och det är Varberg. I Varberg händer ingenting hela tiden! Visst låter det kul. Jo en gång hände det faktist en sak. Nån stal min grannes fiskespön. Men dom hittade vi senare i diket, å det var inte mer med det. När jag blir stor tänker jag dra. Jag tänker ge mig ut i världen och bara komma tillbaka hit till Varberg när det behövs. När jag behöver tänka. Jag är inte som nån annan i denna staden på cirka 25.000 invånare. Jag är speciell på många vis. Jag är den ända i klassen som vill bort härifrån, den ända som vet att det finns en hel värld att upptäcka utanför denna trista, ingenting och lite mindre stad. Den ända som vet livet. Ni kanske tycker jag verkar galen, men galen är bra! Galen är liv. Därför är min galenskap en symbol som visar att jag för med mig liv, och det kan denna lilla sommar hålan behöva.
PROLOG: Jag är Minna! Jag är 14 år, och bor i ingenstans. Ingenstans har ett namn, och det är Varberg. I Varberg händer ingenting hela tiden! Visst låter det kul. Jo en gång hände det faktist en sak. Nån stal min grannes fiskespön. Men dom hittade vi senare i diket, å det var inte mer med det. När jag blir stor tänker jag dra. Jag tänker ge mig ut i världen och bara komma tillbaka hit till Varberg när det behövs. När jag behöver tänka. Jag är inte som nån annan i denna staden på cirka 25.000 invånare. Jag är speciell på många vis. Jag är den ända i klassen som vill bort härifrån, den ända som vet att det finns en hel värld att upptäcka utanför denna trista, ingenting och lite mindre stad. Den ända som vet livet. Ni kanske tycker jag verkar galen, men galen är bra! Galen är liv. Därför är min galenskap en symbol som visar att jag för med mig liv, och det kan denna lilla sommar hålan behöva.
Jaa jag fick bara denna på huvudet och jag lovar ska försöka lägga upp ett till kapitel snart. Men jag kan inte konsentera mig! Det går för segt! Dom e för mjuka! Om ni vill läsa ett kapitel ur denna texten! (Den ovan!) skriv det i en kommentar!
Haha sött...
Hejhej! Fick denna kommentaren:
Är det bara jag som tänker på att Sandra är ganska horig? Hon har legat med Harry, kysst Liam och hon är/var ihop med Niall?...
Men jag håller med! Hon är lite billig! Men det finns ju sånna som är så här in real life! Jag vill vara en nyskapande författare, alla andra skriver om en tjej som är kär in en kille. Hon är inte populär men inte mobbad heller. Hon är mitt i mellan i allt. Men det slutar alltid med att hon får killen! Man måste ju tänka nytt! Me min andra novell kommer att bli mycket bättre! Känns det som ni i alla fall! Men i alla fall! Titta på min tumlr sida...
Jag har skrivit korta verser på den! Verser om livet!
Your biggest fan-kapitel 18
Previosly:
Så ett litet inlägg i dag! Nu ska jag titta över lite med den andra novellen och dom som har anmält sig för att vara med!
- We are fihting about who of us who will marry that guy, svarade Molly och Louis såg ännu ledsnare ut samtidigt som jag såg ett uttryck i Niall's ansikte som jag inte kunnde lista ut.
- Noo, Molly you can take him, sa Niall och alla tittade förvånat på honom innan han fortsatte.
- Beacuse Sandra! You are the future misses:Horan, när han sa det kunde jag inte sluta skratta, och Niall tittade förolämpat på mig.
- We takes my last name, beacuse your meens "the whore" in Swedish, när jag sa det anndades han lättat ut och log mot mig. Jag satte mig bredvid Niall men såg att Molly höll sig så långt bort från Louis som möjligt. Jag log åt tanken på att Niall just sagt att han skulle vilja gifta sig med mig men Molly och Louis fanns fortfsrande kvar där i bak huvudet.
- We are fihting about who of us who will marry that guy, svarade Molly och Louis såg ännu ledsnare ut samtidigt som jag såg ett uttryck i Niall's ansikte som jag inte kunnde lista ut.
- Noo, Molly you can take him, sa Niall och alla tittade förvånat på honom innan han fortsatte.
- Beacuse Sandra! You are the future misses:Horan, när han sa det kunde jag inte sluta skratta, och Niall tittade förolämpat på mig.
- We takes my last name, beacuse your meens "the whore" in Swedish, när jag sa det anndades han lättat ut och log mot mig. Jag satte mig bredvid Niall men såg att Molly höll sig så långt bort från Louis som möjligt. Jag log åt tanken på att Niall just sagt att han skulle vilja gifta sig med mig men Molly och Louis fanns fortfsrande kvar där i bak huvudet.
Harrys perspektiv:
Jag låg i min säng och tittade upp i taket. Jaha vad skulle man göra nu? Vi var i London jag hade hamnat i säng med Sandra som är Nialls flickvän, och han förlä henne och hon ville ha honom tillbaka. Varför behövde jag alltid gå och kära ner mig i fel personer? Jag satte i headsettet i öronen och skruvade upp musiken på högsta volym. Det var Jonas Brother's låten "Your biggest fan" den var bra. Jag gillade den, det var som en hyllningslåt till alla tjejer och kvinnor därute. Jag satte mig upp och plockade upp mobilen. Jag kunde inta bara ligga här, så jag reste mig och tog fram Sandras nummer. "Hey babe! Party tonight? Ask the other to!<3<3<3" skrev jag och tryckte på skicka. "Yuep where on! Just gona ask Liam if he will come to<3<3<3!" svarade hon jag log. Hon hade också skrivit hjärtan, det måste ju betyda något eller hade hon bara gjort det för att jag gjort det? Jag stod en lång stund och tänkte men släppte det sedan. Hon var med Niall och snart skulle dom väll gå ut med det offentligt.
Sandras perspektiv:
Jag gick mot Liams och Nialls rum med små trippande steg. Zayn hade sagt att jag inte skulle gå, men alla vet väll at när någon säger gör inte så eller gå inte dit så måste man göra det. Jag knackade på dörren men när ingen öppnade smög jag in och gick mot Liams rum. När jag kom in blev jag som förstenad. Liam hade en tjej där och dom var nakna, ja och jag såg hela Liams "ni vet vad" sak och jag bara stirrade, stirrade för att det int efanns något bättre att göra. Liam ryckte till sig ett täcke men tjejen gick modigt fram till oss.
- Do you wanna join? frågade hon och sträckte sig efter min hand.
- No, sa Liam samtidigt som jag skakade på huvudet.
- Why not, sa tjejen och jag kunde urskilja en liten rysk brytning.
- She is my friends girlfriend! sa Liam och jag stod fortfarande som paralyserad och stirrade med hakan släpandes i golvet. Tjejen nickade och jag bara stod.
- It's maybe good if you leave now so Sandra and I can talk, sa Liam och tittade på tjejen samtidigt som han såg ut som en kokt hummer i fejset. Tjejen nickade och började virvla runt i lägenheten för att hitta allt hon hade. Liam verkade tycka det var jobbigt att h aen naken tjej i rummet när kompisens flickvän var på besök så jag gick fram och kramade honom och sedan klappade jag honom på axlen innan jag lät armen falla ner vid min sida. När tjejen lämnade rummet vinkade hon och jag och Liam vinkade tillbaka.
- So what do you want to talk about? I can talk about everything, men sedan slog det mig att det var ljug för jag skulle aldrig kunna prata sex eller sånt med Liam, det var för personligt det var knappt så att ja berättade för tjejerna.
- Molly, sa han bara och jag log åt hans gulliga accent.
- What do you wanna know? frågade jag och han funderade en stund.
- Favourit movie, culour, artist, her crush and if she have feelings for Louis in real.
- Well her favourit movie is all the saw movies, her favourit culour is green and pink, favourite artist well she loves the band Paramore, and she have an crush on Jonny Depp as Jack Sparrow, and I don't know! She likes you to, even more I think, sa jag ärligt och hans ansikte lös upp.'
- You think! frågade han och jag nickade. Han ställde sig upp och hade tydligen glömmt att han var naken för täcket åkte ner på marken och jag såg hela "ni vet vad" igen.
- Whoops... I'm so sorry for that, sa han och rodnade.
- Well I hope you are! sa jag argt och rodnade.
- Sandra you are cute when you blushes, sa han och satte sig tätt in till mig. Han lutade sin panna mot min och jag tog ett djupt andetag. Han lutade sig sakta mot mig och jag rös när hans läppar nuddade mina.
- That wasn't good, sa vi samtidigt och började skratta.
- Never again, sa jag och trillade ner på golvet och efter 3 sekunder låg Liam också på golvet. Han tittade på min läppar och lutade sig fram och kysste mig igen mer passionerat denna gången. Jag lät mig dras in i hanns famn och jag trasslade in min aben i hans.
Han drog sig tillbaka och log.
- I don't need Molly anymore, jag log.
- And i will dump Niall for you, sa jag och han tittade mig i ögonen.
- You promise? frågade han och jag nickade. Vad gör du Sandra, ska du bli värsta playern nu också! Att vara otrogen mot sin kille med två killar på en dag! Du e fan otolig! tänkte jag men låg kvar i Liams nakna famn.
- Well then when will you tell Niall? frågade han och jag ryckte på axlarna.
- Whenever you want me to, svarade jag sedan för att han skulle fatta att jag kunde gör det när han tyckte att det var okej.
- Then what are we waiting on? frågade han och log stort mot mig och jag ryckte på axlarna igen. Jag skakade och han satte sig upp och drog med mig.
- You are shaking! Are you afraid? sa och frågade han. Jag skakade på huvudet.
- We'll do it now! sa jag och han tittade osäkert på mig. Han satte mig i sin säng medans han själv gick in i garderoben för att ta på sig nya kläder. Sedan tog han min hand och vi gick i seg takt fram till Zayns och Pauls dörr. Jag tryckte sakta ner handtaget och när jag öppnades möttes jag av en gråtande Niall och Louis, Zayn, Harry och Molly som försökte satt bredvid och försökte trösta honom.
- What's going on? frågade jag och släppte snabbt Liams hand.
- You will break up, so you can be whit Liam, snyftade Niall och jag stirrade chockat på honom. Hur kunde han veta.
- I saw you kissing eatcother, sa han och tittade på mig med sina blå vackra ögon som nu vr rödkantade av gråt.
- You guys will allways have the girls atention !skrek han och fortsatte sedan med lugnare röst.
- Some girls don't even hug me. They hug everyone else exept from me, what have I done wrong, why don't they like me? han tittade frågande på mig.
- Ohh Niall I still love you, sa jag och sjönk ner på knä bredvid honom.
- It's just that me and Liam is a better match, jag tittade på honom men när han inte tittade på mig skakade jag honom våldsamt.
- Look at me! Can't you see that I'm sorry! But sometimes you have to break someone so they can be better later, sa jag och fattade inte ett skit av vad jag själv sagt! Niall skakade på huvudet.
- How can you? snyftade han och jag kramade honom.
- Niall trust me! This i snot easy but I have to do it. There some girl or girls who gonna love you the way that i can't, you deservs someone better, sa jag och han lutade huvudet mot mitt bröst.
- But I'm really, really in love whit you, sa han och tittade på mina händer som höll hans.
- And I'm really in love whit you to, viskade jag och han tittade mig i ögonen...
Så ett litet inlägg i dag! Nu ska jag titta över lite med den andra novellen och dom som har anmält sig för att vara med!
Blogg mailadress!
Hej hej har nu skaffat en mail adress till bloggen.
så om ni som ska vara med i novellen har mial kan ni väl maila mig om vad ni gör på fritiden och sånt favortidjur, favorit musik, och jag kommer väll att ändra en del liksom så ni kommer inte vara helt som er men det är era namn och lite av era personligheter. MEn eftersom jag redan börjat skriv aså är det redan lite med eller så!
Ett brev till DIG.
Hej Camilla!
Jag vet att du aldrig kommer se det här, för du är död. Gud behövde dig i himmelen, det är därför du inte längre finns kvar bland oss andra här på jorden. Jag tror att Gud bara gav dig cancer för att se om du skulle orka! Och du klarade det. Så därför tog han ditt liv, men bara för att han behövde dig. Men du ska veta att vi saknar dig, men jag vet att du nu är en fjäril gul som citron som tittar så att vi alla har det bra. Jag och Linn såg dig förra sommaren när du precis dött. Jag saknar dig så det gör ont i mig men jag vet ändå att du har det bra nu. Du kan andas normalt igen, du orkar gå och göra saker. Jag vet inte om det finns några hästar i himmelen, men du överlever väll!? Schackis har det säkert jätte bra där han är nu, och shettisarna går vid Lisa och ett lov var jag hos dom nästan varje dag. Jag vet inte hur många tårar jag gråtit över dig, och jag önskar så att jag vart på begravningen. Men ändå känns det bra att vi alla som älskade dig har kunnat gå vidare. Inte så att vi glömt dig, bara det att vi vet hur mycket du led så det var väll bara skönt för dig. Jag kan fortfarande inte tro att du är död, det finns liksom inte för mig. Men jag kommer väll att förstå med tiden. Jag är så ledsen för Axel och Tildas skull. Dom förstår ju inte riktigt, dom vet bara att du är borta. Det gör ont att veta att du bara fick se dina barn bli 5 och 6-7 år. Du får aldrig uppleva hur det skulle vara när dina barn var tonåringar, du missar allt mitt pladder om One Direction. Dom är något av det bästa som finns. Dom e snygga och kan sjunga bra! Camilla det var skönt att få lätta på hjärtat, och även om du aldrig kommer se det här brevet så kommer kanske andra i samma situation se det och förstå att det som hänt kan ha en bra mening också. Jag menar jag tror inte på gud, men jag ändå att det var han som ville ha dig i himmelen. Jag kommer alltid att minnas dig och dina sista ord till mig.
"Sanna ta på dig skorna riktigt annars blir inte mamma glad på dig, och jag e ju lite som en mamma för dig."
Jag vet inte om du visste att du skulle dö och det var därför du sa det, men bara så du vet så såg jag dig som en mamma. Jag säger alltid att du var som en mamma till mig och det stämmer ju. Jag önskar ibland att jag dött istället för dig. Men det var dig Gud behövde inte mig. Camilla vi ses i himmelen.
Jag saknar dig, jag älskar dig<3
// Sanna Louise Lilja.
Tävling
Så den här tävlingen som jag ska ha på bloggen. Ja jag tänkte ha en tävling där du kan vinna 2 manga bilder på Directioner tjejer som jag målat. Allt ni behöver göra är att i en komentar skriva varför DU ska vinna och sedan kommer jag ta den med bäst anledning! Jag kommer att skriva på bloggen vem som vunnit och sedan kan den personen maila adress till mig!
Your biggest fan-kapitel 17
Zayns perspetiv:
Jag gick in till Liams och Nialls utan att knacka på dörren. Jag hörde en massa ljud från Liams sovrum och jag trodde att det var han som var där inne och grät. Men när jag öppnade dörren var han där med en nån tjej och dom var nakna. Jag smällde igen dörren och sprang ut ur lägenheten. Om det var något jag hatade att veta så var det hur min bandkompisars sexliv såg ut, och att LIAM hade tatt hem någon okänd tjej det var inte normalt. Okej Harry skulle jag förstått men Liam var ju inte sån, Eller? Jag satte mig ner på golvet och tänkte på när vi senast bara vi killar haft någon utekväll, eller suttit och pratat bara vi, lärt känna varandra igen. Jag reste mig när jag såg Sandra komma upp för trappen med glass i händerna.
- Wanna talk about it? frågade hon som om hon känt mig hur länge som helst och bara visste sådär när något var fel. Men jag skakade på huvudet och gick efter Sandra in i lägenheten. Jag skulle inte berätta för någon vad som hänt där inne innan jag pratat ut ordentligt med Liam. Så fort Sandra kom in bad hon om en dator och Niall gick iväg för att hämta en. Moll ysa något till Sandra och Sandra svarade och Mollys ansikte lös upp och hon skrek rätt ut. När hon fått datorn satte hon på den och log finurligt mot Molly samtidigt som jag, Niall och Louis lutade oss över Sandra och Molly för att se vad dom gjorde. Sandra gick in på Youtube och jag satt på hel spänn rädd för att hon kanske skulle gå in på nåt som handlade om oss killar, men hon började skriva "Lillabloggen" och jag antog att det var svenska eftersom jag inte fattade ett skit av det. Sedan gick hon in på ett klipp som hette "MVG-barn och dess lögner" och när vi hörde WMYB spelas samtidigt som killen på skärmen håglade med en gb-glassgubbe som man ser överallt i Sverige kunde jag inte hålla mig för skratt även om jag inte fattade ett ord. Jag vände blicken mo tv:n medans tjejerna fortsatte titta på den där killen, samtidtg som dom låg och gapflabbade. Molly sa nåt och Sandra slutade skratta och sedan svarade hon Molly.
Sandras perspektiv:
- Jag ska gifta mig med William Spetz, sa Molly och jag frös mitt i ett skratt anfall och tittade på henne.
- Neeeeej, jag drog ut på det länge innan jag fortsatte, jag ska gifta mig med William Spetz. Molly tittade på mig och skakade påhuvudet.
- Neej jag ska, svarde hon och jag höjde hande o bitchklappade henne rakt på kinden. Den blev blossande röd och en sekund senare hade hon kastat sig över mig.
- Take it easy girls, sa Zayn samtidigt som han lyfte bort Molly från mig. Vi gav varandra varsin hatisk blick innan vi vände oss mot tv:n. Killarna tvekade lite men till slut frågade Louis:
- What where you fighting about? han sa det och tittade på Molly med en ledsam blick och jag bara kände att något var fel.
- We are fihting about who of us who will marry that guy, svarade Molly och Louis såg ännu ledsnare ut samtidigt som jag såg ett uttryck i Niall's ansikte som jag inte kunnde lista ut.
- Noo, Molly you can take him, sa Niall och alla tittade förvånat på honom innan han fortsatte.
- Beacuse Sandra! You are the future misses:Horan, när han sa det kunde jag inte sluta skratta, och Niall tittade förolämpat på mig.
- We takes my last name, beacuse your meens "the whore" in Swedish, när jag sa det anndades han lättat ut och log mot mig. Jag satte mig bredvid Niall men såg att Molly höll sig så långt bort från Louis som möjligt. Jag log åt tanken på att Niall just sagt att han skulle vilja gifta sig med mig men Molly och Louis fanns fortfsrande kvar där i bak huvudet.
Previosly:
- I think he is in our room, han tittade på mig och nickade samtidigt som han reste på sig för att gå och titta hur det var med Liam.
- Molly do you know Liam is in love whit you? frågade jag utan att tänka mig för.
- No I didn't and he can't be in love whit me, sa hon och skrattade lite även om hennes ögon såg chockade ut.
- Louis can be in love whit you so why shoulden't Liam could be in love whit you, jag tittade anklagande på henne och hon reste sig upp.
- If Liam is in love whit me I can't be whit any one of you, och med det lämmnade hon mig och Louis där på soffan.
- Thank you for that!!! sa Louis och nu var det min tur att få en anklagande blick.
Zayns perspetiv:
Jag gick in till Liams och Nialls utan att knacka på dörren. Jag hörde en massa ljud från Liams sovrum och jag trodde att det var han som var där inne och grät. Men när jag öppnade dörren var han där med en nån tjej och dom var nakna. Jag smällde igen dörren och sprang ut ur lägenheten. Om det var något jag hatade att veta så var det hur min bandkompisars sexliv såg ut, och att LIAM hade tatt hem någon okänd tjej det var inte normalt. Okej Harry skulle jag förstått men Liam var ju inte sån, Eller? Jag satte mig ner på golvet och tänkte på när vi senast bara vi killar haft någon utekväll, eller suttit och pratat bara vi, lärt känna varandra igen. Jag reste mig när jag såg Sandra komma upp för trappen med glass i händerna.
- Wanna talk about it? frågade hon som om hon känt mig hur länge som helst och bara visste sådär när något var fel. Men jag skakade på huvudet och gick efter Sandra in i lägenheten. Jag skulle inte berätta för någon vad som hänt där inne innan jag pratat ut ordentligt med Liam. Så fort Sandra kom in bad hon om en dator och Niall gick iväg för att hämta en. Moll ysa något till Sandra och Sandra svarade och Mollys ansikte lös upp och hon skrek rätt ut. När hon fått datorn satte hon på den och log finurligt mot Molly samtidigt som jag, Niall och Louis lutade oss över Sandra och Molly för att se vad dom gjorde. Sandra gick in på Youtube och jag satt på hel spänn rädd för att hon kanske skulle gå in på nåt som handlade om oss killar, men hon började skriva "Lillabloggen" och jag antog att det var svenska eftersom jag inte fattade ett skit av det. Sedan gick hon in på ett klipp som hette "MVG-barn och dess lögner" och när vi hörde WMYB spelas samtidigt som killen på skärmen håglade med en gb-glassgubbe som man ser överallt i Sverige kunde jag inte hålla mig för skratt även om jag inte fattade ett ord. Jag vände blicken mo tv:n medans tjejerna fortsatte titta på den där killen, samtidtg som dom låg och gapflabbade. Molly sa nåt och Sandra slutade skratta och sedan svarade hon Molly.
Sandras perspektiv:
- Jag ska gifta mig med William Spetz, sa Molly och jag frös mitt i ett skratt anfall och tittade på henne.
- Neeeeej, jag drog ut på det länge innan jag fortsatte, jag ska gifta mig med William Spetz. Molly tittade på mig och skakade påhuvudet.
- Neej jag ska, svarde hon och jag höjde hande o bitchklappade henne rakt på kinden. Den blev blossande röd och en sekund senare hade hon kastat sig över mig.
- Take it easy girls, sa Zayn samtidigt som han lyfte bort Molly från mig. Vi gav varandra varsin hatisk blick innan vi vände oss mot tv:n. Killarna tvekade lite men till slut frågade Louis:
- What where you fighting about? han sa det och tittade på Molly med en ledsam blick och jag bara kände att något var fel.
- We are fihting about who of us who will marry that guy, svarade Molly och Louis såg ännu ledsnare ut samtidigt som jag såg ett uttryck i Niall's ansikte som jag inte kunnde lista ut.
- Noo, Molly you can take him, sa Niall och alla tittade förvånat på honom innan han fortsatte.
- Beacuse Sandra! You are the future misses:Horan, när han sa det kunde jag inte sluta skratta, och Niall tittade förolämpat på mig.
- We takes my last name, beacuse your meens "the whore" in Swedish, när jag sa det anndades han lättat ut och log mot mig. Jag satte mig bredvid Niall men såg att Molly höll sig så långt bort från Louis som möjligt. Jag log åt tanken på att Niall just sagt att han skulle vilja gifta sig med mig men Molly och Louis fanns fortfsrande kvar där i bak huvudet.
Kort kapitel ja vet men jag ville lägga upp något så ni inte blir besvikna!
Okej jag har 2 namn.
Okej jag har två som kommer få vara med i den 2 novellen än sålänge och det är Nathalie och Mirabelle! (Mirabelle är det ditt namn? Asså det e jätte fint men jag har aldrig hört det förut!) Jaja men fortsätt kommentera om ni vill vara med i 2 novellen så ska ja göra en mail adress till bloggen så ni kan skicka in lite om er själva och intressen och så! Om ni har mail!
Andra novellen.
Heej mitt internet har varit nere och jag har helt ärligt inte kommit på något bra till novellen. Men jag fick världens bästa ide till novell nummer 2 som jag tänkte lägga upp efter denna första! Men ni kan få ett litet smakprov (första kapitlet) för jag är på kapitel 5 på den! Namnen som är med i denna test omgången kommer inte att vara med sedan! Så vill ni ha channs att vara med i novellen så skriv det i en kommentar. Jag har 8 tjejer som jag vet kommer vara med i den novellen! Det kommer typ vara en som får en av killarna i One Direction! Men jaja vill ni vara med skriv en kommentar!
Så vad tyckte ni? Ska nu försöka skriva färdigt nästa kapitel på Your biggest fan! Jaha önsk amig lycka till! OCh ni bara måste se denna videon.
Smakprov kapitel 1 !Forever Young"
Harrys perspektiv:
Vi gick in i huset där inspelningsstudion låg och jag rös av välbehag. Jag älskade allt det gammla och slitna i lokalerna här i London. I Sverige var allt så nytt och fint, och okej visst det var väl bra men jag är hellre hemma i mitt land i en hemmastadd lokal än i ett lan hundratals mil från ditt hemland i en fin och ny lokal. Jag tittade på Liam som knep med ögonen för att inte hosta. Han hade varit sjuk hela förra veckan men var nu på bättringsvägen även om det inte vare bra än. När vi närmade oss dörren in i studion hörde jag musik och jag stannade och höll in Louis och Liam som gick på varsin sida om mig och dom stannade dom andra killarna. Jag hörde hur någon började sjunga och efter ett par meningar kände jag igen låten. Det var "Perfect two" med Auburn, det var en jätte fin kärlekslåt som alla i bandet fattat tycke för. När musiken slutade spelas hörde vi en massa applåder och en massa som pratade i mun på varandra.
- Han kommer att älska den, jag lovar, sa nån på ett språk jag inte förstod men jag kände igen det, det var så dom pratade i Sverige.
- Ja helt klart det gjorde du bra tjejen, sa en annan röst och jag undrade hur många som var i det lilla rummet.
- Ni måste gå nu innan det kända bandet kommer, sa en manlig röst och det kom några lågmälda muttringar från någon eller några i rummet.
- Åh okej men tack så jätte mycket Antonio, sa tjejen och jag visste att det var hon som sjöngt.
- Sanna ge mig din mobil, sa en röst och tjejen som sjöngt svarade något o hörbart innan dörrhandtaget pressades ner. Jag drog med alla till ett hörn som man inte kunde se till från studiodörren. Alla utom Liam, som satt och höll sig för magen och munnen för att inte låta, lutade sig fram och kikade runt hörnet för att se vem det var som sjungit och vilka som vart med. Jag spärrade upp ögonen och tappade hakan när den snyggaste tjejen jag någonsin sett kom ut genom dörren med sju tjejer efter henne.
- Euhmm.. Sanna du borde se det här, sa en av tjejerna och höll upp en mobil framför tjejen som tydligen hette Sanna. Sanna stelnade till och såg helt paff ut innan tårarna började rinna ner för hennes kinder.
- Vad gjorde jag för fel, sa honoch tittade på dom andra tjejerna som alla skakade på huvudena innan hon plötsligt blev alldeles röd i ansiktet.
- Fan vad jag ska ge honom den jävlen, skrek hon och kastade skivfodralet hon haft i handen i soptunnan innan hon trillade ihop på golvet. Alla tjejer satte sig ner bredvid henne och kramade och klappade om henne.
- On our one year day, sa hon tyst på engelska och jag började fibrilt leta i hjärnan något som kunde ha koppling till vad hon nyss sagt. Sedan kom jag på det, hon hade sjungit en kärleks låt, hon hade fått ett sms som fått henne att gråta och hon hade sagt "On our one year day" jag bara visste att hon blivit dumpad. Jag petade till Niall i midjan som stod på alla fyra nedanför mig för att se vad som hände. Han tittade upp på mig och jag nickade att vi skulle gå fram.
Sannas perspektiv:
När vi skrattandes och pratandes gick ut ur rummet var jag hur glad som helst. Men när Lizza höll upp mobilen framför mitt ansikte var det som om allt krashade. Under några minuter var det som om jag inte var med det var inte jag som gjorde det, det var min kropp som gjorde allt. Men jag vaknade till liv igen när Bella ruskade om mig och skrek:
'- Titta det är dom, Sanna det är dom, skrek hon och jag tittade upp för att se vilka hon menade, och in kom killarna som hon pratade om 24/7. Jag inspekterade alla noga och sa högt på svenska.
- Han med det lockiga håret är hetast, alla började skratta och det kändes bra att Jasper försvunnit för ett ögonblick. Men såklart kom han tillbaka så fort jag tänkt det. Jasper var min numera ex-pojkvänn eftersom han dumpat mig via sms för typ 5 minutersen. Men jag tog all min kraft och reste mig upp för att kunna flytta mig från dörren så killarna kom in. Det var bara Bella som höll på att svimma eftersom hon var den ända i vårt gäng som uppskatade deras musik, men även om det var så, så visste vi andra lika mycket om dom som henne eftersom det var oss hon pratade med oss om. Killen med det lockiga håret tittade på mig och sen kom jag på att jag gråtit så jag drog snabbt handen under ögonen och log så stort jag kunde.
- I felld, sa jag som om att det var en ursäkt.
- No you didn't, sa killen i lockigt hår som jag visste hette Harry. Harry Styles för att vara korrekt.
Jag nickade och lyfte handen för att klia mig, men stannade när jag såg att både Niall och Harry fått syn på ärren på mina handleder och armar. Jag log skyldigt och drog ner tröjan över armen, samtidigt som Harry lutade sig för att viska nåt till Louis. Louis tittade på mig samtidigt som Harry viskade och ännu en gång kände jag ilskan bubbla upp inuti mig, men den här gången var det jag som styrde den. Så jag tog ett steg fram och var nu bara ett bar decimeter från Harry. Jag lyfte handen och fick in en perfect träff på kinden. Han backade skrämt undan och jag skrek på svenska.
- Ja ge fan i att viska om mig och mina ärr med dina vänner om jag står precis framför mig och sedan tom Matilda in mig i sin famn och vaggade mig tills jag lugnat ner mig. Niall gick fram och gav mig en kram och jag undrade hur han tänkte. Jag hade nyss bitchklappat hans kompis och han kramar mig.
- Take it easy we will not ask about the scars, sa han och flinade mot mig samtidigt som Harry tittade upp och mötte min blick. Jag rodnade arg över mitt agerande. Harry var ju söt, snäll (om man skulle tro Bella) och antagligen upptagen. Så jag tittade ner och skakade på huvudet.
- It don't do something if U ask, sa jag och tittade på Niall och överdrev U:et för att få han att fatta att det va honom jag menade. Var det något jag älskade med livet så var det att flirta, och jag ville gärna förföra Harry men som sagt var han antagligen upptagen.
Harrys perspektiv:
Vi gick in i huset där inspelningsstudion låg och jag rös av välbehag. Jag älskade allt det gammla och slitna i lokalerna här i London. I Sverige var allt så nytt och fint, och okej visst det var väl bra men jag är hellre hemma i mitt land i en hemmastadd lokal än i ett lan hundratals mil från ditt hemland i en fin och ny lokal. Jag tittade på Liam som knep med ögonen för att inte hosta. Han hade varit sjuk hela förra veckan men var nu på bättringsvägen även om det inte vare bra än. När vi närmade oss dörren in i studion hörde jag musik och jag stannade och höll in Louis och Liam som gick på varsin sida om mig och dom stannade dom andra killarna. Jag hörde hur någon började sjunga och efter ett par meningar kände jag igen låten. Det var "Perfect two" med Auburn, det var en jätte fin kärlekslåt som alla i bandet fattat tycke för. När musiken slutade spelas hörde vi en massa applåder och en massa som pratade i mun på varandra.
- Han kommer att älska den, jag lovar, sa nån på ett språk jag inte förstod men jag kände igen det, det var så dom pratade i Sverige.
- Ja helt klart det gjorde du bra tjejen, sa en annan röst och jag undrade hur många som var i det lilla rummet.
- Ni måste gå nu innan det kända bandet kommer, sa en manlig röst och det kom några lågmälda muttringar från någon eller några i rummet.
- Åh okej men tack så jätte mycket Antonio, sa tjejen och jag visste att det var hon som sjöngt.
- Sofi ge mig din mobil, sa en röst och tjejen som sjöngt svarade något o hörbart innan dörrhandtaget pressades ner. Jag drog med alla till ett hörn som man inte kunde se till från studiodörren. Alla utom Liam, som satt och höll sig för magen och munnen för att inte låta, lutade sig fram och kikade runt hörnet för att se vem det var som sjungit och vilka som vart med. Jag spärrade upp ögonen och tappade hakan när den snyggaste tjejen jag någonsin sett kom ut genom dörren med sju tjejer efter henne.
- Euhmm.. Spfi du borde se det här, sa en av tjejerna och höll upp en mobil framför tjejen som tydligen hette Spfi
. Sanna stelnade till och såg helt paff ut innan tårarna började rinna ner för hennes kinder.
- Vad gjorde jag för fel, sa honoch tittade på dom andra tjejerna som alla skakade på huvudena innan hon plötsligt blev alldeles röd i ansiktet.
- Fan vad jag ska ge honom den jävlen, skrek hon och kastade skivfodralet hon haft i handen i soptunnan innan hon trillade ihop på golvet. Alla tjejer satte sig ner bredvid henne och kramade och klappade om henne.
- On our one year day, sa hon tyst på engelska och jag började fibrilt leta i hjärnan något som kunde ha koppling till vad hon nyss sagt. Sedan kom jag på det, hon hade sjungit en kärleks låt, hon hade fått ett sms som fått henne att gråta och hon hade sagt "On our one year day" jag bara visste att hon blivit dumpad. Jag petade till Niall i midjan som stod på alla fyra nedanför mig för att se vad som hände. Han tittade upp på mig och jag nickade att vi skulle gå fram.
Sofis perspektiv:
När vi skrattandes och pratandes gick ut ur rummet var jag hur glad som helst. Men när Lizza höll upp mobilen framför mitt ansikte var det som om allt krashade. Under några minuter var det som om jag inte var med det var inte jag som gjorde det, det var min kropp som gjorde allt. Men jag vaknade till liv igen när Bella ruskade om mig och skrek:
'- Titta det är dom, Sofi det är dom, skrek hon och jag tittade upp för att se vilka hon menade, och in kom killarna som hon pratade om 24/7. Jag inspekterade alla noga och sa högt på svenska.
- Han med det lockiga håret är hetast, alla började skratta och det kändes bra att Jasper försvunnit för ett ögonblick. Men såklart kom han tillbaka så fort jag tänkt det. Jasper var min numera ex-pojkvänn eftersom han dumpat mig via sms för typ 5 minutersen. Men jag tog all min kraft och reste mig upp för att kunna flytta mig från dörren så killarna kom in. Det var bara Bella som höll på att svimma eftersom hon var den ända i vårt gäng som uppskatade deras musik, men även om det var så, så visste vi andra lika mycket om dom som henne eftersom det var oss hon pratade med oss om. Killen med det lockiga håret tittade på mig och sen kom jag på att jag gråtit så jag drog snabbt handen under ögonen och log så stort jag kunde.
- I felld, sa jag som om att det var en ursäkt.
- No you didn't, sa killen i lockigt hår som jag visste hette Harry. Harry Styles för att vara korrekt.
Jag nickade och lyfte handen för att klia mig, men stannade när jag såg att både Niall och Harry fått syn på ärren på mina handleder och armar. Jag log skyldigt och drog ner tröjan över armen, samtidigt som Harry lutade sig för att viska nåt till Louis. Louis tittade på mig samtidigt som Harry viskade och ännu en gång kände jag ilskan bubbla upp inuti mig, men den här gången var det jag som styrde den. Så jag tog ett steg fram och var nu bara ett bar decimeter från Harry. Jag lyfte handen och fick in en perfect träff på kinden. Han backade skrämt undan och jag skrek på svenska.
- Ja ge fan i att viska om mig och mina ärr med dina vänner om jag står precis framför mig, och sedan tog Matilda mig i sin famn och vaggade mig tills jag lugnat ner mig. Niall gick fram och gav mig en kram och jag undrade hur han tänkte. Jag hade nyss bitchklappat hans kompis och han kramar mig.
- Take it easy we will not ask about the scars, sa han och flinade mot mig samtidigt som Harry tittade upp och mötte min blick. Jag rodnade arg över mitt agerande. Harry var ju söt, snäll (om man skulle tro Bella) och antagligen upptagen. Så jag tittade ner och skakade på huvudet.
- It don't do something if U ask, sa jag och tittade på Niall och överdrev U:et för att få han att fatta att det va honom jag menade. Var det något jag älskade med livet så var det att flirta, och jag ville gärna förföra Harry men som sagt var han antagligen upptagen.
Så vad tyckte ni? Ska nu försöka skriva färdigt nästa kapitel på Your biggest fan! Jaha önsk amig lycka till! OCh ni bara måste se denna videon.
Den kanske blev lite stor men men!
