Jag vred undan huvudet från Harrys läppar väl medveten om att jag väntat förlänge för att det skulle vara oskyldigt.

- What's wrong? frågade Harry och greppade tag i min haka för att jag skulle titta honom i ögonen.

- I don't wanna get feelings, svarade jag. Han tittade på mig och jag såg små, små tårar i hans ögonvrår.

- Why? han sa det så tyst att jag knappt hörde det. Jag tvekade, funderade på vad jag skulle säga och hur jag skulle säga det.

- Beacuse of who you are, jag hörde att det lät väldigt, väldigt fel. Han tittade på mig som om han inte fattade att jag sagt det och helt ärligt gjorde jag själv det heller.

- So it's beacuse of me, sa han och nu såg han inte ledsen och hjälplös ut längre. Han såg arg och agresiv ut.

- No... Yes. I don't now, det svaret lät ännu mera patetiskt än det förra. Han bara tittade på mig innan han vände sig om.

- I think it's best you leav now, sa han över axlen och jag kastade mig fram och tog tag i hans arm.

- What? skrek han iriteratt. Jag ryggade tillbaka och kände hur jag började få tårar i ögonvrårna. Men jag lät dom inte falla som Harry. Jag pressade in dom, in i kroppen igen. Jag tittade upp på Harry som såg ut att skämmas.

- I.... I'm.... I'm so sorry, stammade han fram och jag kunde bara nicka.

- It's beacuse you are famous, sa jag och han tittade med sin gröna genom borrande blick på mig.

- Why? frågade han igen och jag tittade upp och mötte hans blick.

- You can probably get anny girl in the world... började jag men visste inte vad jag skulle säga mer.

-... so why would  you be whit me? fortsatte jag sedan. Harry skrattade till och jag tittade på honom för att få en förklaring om varför han skarattade. Men det fick jag inte, han började bara skratta mer.

- Wanna go and eat ice cream? frågade han när han inte skrattade så mycket längre. Jag bara nickade och han tog min arm och drog med mig genom skogsdungen. Vilket inte var så smart eftersom jag var så klumpig jag hade till och med fått höra Twilight citat från min avänner som syftade på mig. Tillexempel när jag trillat i trappan och brutit handen så sa Justine: "Försökte du gå och tugga tuggummi samtidigt?". Jag trillade i alla fall på Harry ett X antal gånger innan vi kom ut i det fina villa området som jag och tjejerna kört igenom innan.

- Come on, skrattade Harry och jag följde efter honom hand i hand. Plötsligt började det blixtra överallt runt omkring oss, och jag kunde inte förstå vad det var men Harry tryckte min hand, räknade till tre på sina fingrar och drog sedan med mig genom blixtrarna. Han sprang och sprang och jag hängde typ på släp efter. När vi vek in på en liten avskild väg stannade vi.

- What was that? sa jag och Harry flinade mot mig.

- Paparazzis, sa han lungt och jag bara stirrade på honom. Hade JAG blivit jagad av paparzzis!?

4 månader senare:

Harrys perspektiv:

Jag och Sanna hade dejtat i snart 4 månader men vi hade inte sagt något om det. Liksom typ sagt är vi "pojkvän och flickvän" nu eller så, äben om det kändes som det. Sanna var på sjukhuset eftersom hon snart skulle föda och Mirre, Nathalie, Mirabelle och Isabell var med henne eftersom dom andra åkt i väg på något jobb i någonstans. Dom skulle jobba där i ett år men med ledighet då och då. Nathalie och Niall hade också vart ute nån gång. Jag visste att Niall var helt nere i henne men han var så blyg.

- Harry whats up? frågade Louis och jag bara skakade på huvudet, väckt ur mina tankar. "Ring, ring, ring" Min mobil ringde och när jag tog upp det stod det Mirre på skärmen. När jag svarade hörde jag skrik och gråt och jag vet inte vad.

- Hon föder, hon föder, Koa kalva, Koa kalva, skrek hon in i luren och jag fattade inte ett dugg.

- What? frågade jag och hon insåg att jag inte kunde svenska.

- She's having the baby! It's comming! Jag fattade först inte vad hon sa men sedan gick det uppför mig och jag drog med mig alla killar plus Danielle och Ellinor ut i hallen. När jag kom in i Sannas rum hade alla killar och Danielle och Ellinor åkt hem för länge sedan. Jag hade inte fått vara med under förlossningen, men nu var jag välkommen in. Sanna låg i en sjukhussäng med 2 småttingar i famnen.

- You didn't tell me it was twins! sa jag åklagande.

- You didn't needed to know, sa hon och log ett matt leénde.

2 månader senare:

Nathalies perspektiv:

Nialls händer var överallt och en suck slank ur mig. Han drog sig bakåt och tittade mig länge i ansiktet innan han lutade sig fram och kysste mig så där eldigt passionerat igen. Hans händer brände under min tröja på väg upp mot brösten.

- Niall be carefull, sa jag och Niall grymtade något till svar.

- Ooops... Sorry for disturbing your.. ehhh... sexgame, sa Liam och Niall flög ifrån mig och jag satte mig upp i sängen. Jag hade inte hört att han kommit in i rummet.

- But dinner is ready, fortsatte han med ryggen mot. Jag reste mig från sängen och kände brännande blickar på min rumpa.

- Can you stop stare at my as?! skrek jag och snurrade runt så jag hade Niall face to face. Han gav mig en trotsig blick och jag bara stirrade på honom väntande på svar.

- Why would I stare at your fat as, sa han och tittade mig djupt i ögonen. Jag backade bakåt chockade över vad han sagt, men han såg inte ut att ångra sig så jag drog på mina byxor och sprang ut i köket. Jag och Niall hade dejtat i kanske 4 månader eller något sådant och detta var vårat första riktiga gräl.

- He's a so big and fat loser! All he dose is complayning over he's hungry! That's so fat! skrek jag och alla 8 vid matbordet tittade på mig. Jag satte mig på en stol och la upp lite, lite mat på tallriken. Sedan kom Niall in. Alla tystnade och jag såg att Niall gråtit! Ha det är ju jag som ska gråta! tänkte jag och gav honom en trotsig blick.

- So you think I'm fat? frågade Niall och jag tittade bara på honom sa inget, svarade inte.