Harrys perspektiv:

Jag gick mot Pauls och Zayns rum. Det var där jag sett dom senast! Men när jag kom in fick jag en chock. Niall satt och grät i soffan, samtidigt som Sandra satt i Liams knä. Hon log urskuldande mot mig, och jag kunde inte hjälps att jag tänkte "Fan vad billig hon är, en jävla hora! Hon e fan inte värd Liam eller någon annan av oss!" Men jag log tilbaka och satte mig i soffan bredvid den gråtande Niall och Louis som satt bredvid och försökte trösta.

- Still want to party? frågade jag och alla utom Liam nickade. Jag antog att Sandra och Liam haft annat för sig än att prata om party. Sandra och Molly ringde sina vänner, som snart var där med kläder och smink till tjejerna. Anna, Madelien och Sofih väntade medans Molly och Sandra gick in på toaletten. Alla killar satte sig i soffan och vi satt där tysta och stirrade på den svarta skärmen. Jag hörde att någon öppnade toalett dörren men jag orkade inte titta dit. Det var bara en mening som jag ville säga, en mening som snurrade i mitt huvud. Men jag kunde inte för hon var där! Så "Hon är en player..." fortsatte snurra i mitt huvud, men ingen visste det. Ingen förutom jag. Jag tog upp bilnycklen ur fickan och vi gick i en pinsam tystnad ner till våran minibuss.

- So where are we going? frågade Sandra och log stort.

- A suprice, muttrade jag och gav henne ett surt ögonkast genom backspeglen som hon inte märkte för att hon satt och pratade med Liam och Zayn.

Mollys perspektiv:

Jag tittade på Louis. Liam hade ju Sandra nu, men jag visste inte. Det kändes inte, inget kändes när jag var med han. Jag kunde inte äns skratta tå hans skämt längre. Även om jag försökte hela vägen till "överaskningen". När bilen stannade tittade jag ut och såg en massa upplysta skyltar, och ett leénde spred sig på mina läppar, liksom värmen spred sig i min kropp. Anna, Madelien och Sofih hade suttit tysta hela vägen. Det var antagligen för att dom inte lärt känna killarna som vi, och för att jag och Sandra inte riktigt förlåtit dom för deras dumma skämt om att Madelien var sjuk. Vi gick i tystnad till ingången. Alla i kön klagade på att vi fick gå före och det bubblade i mig. Äntligen en riktig fest. Så fort jag kom in greppade jag tag i Louis arm och drog med honom till baren.

- You have to buy to me! sa jag och han tittade på mig.

- Why?

- Becuse I can't dink legally yet, sa jag och puttade honom mot baren. Jag kände någon röra min arm, och när jag vände mig om såg jag det vackraste som nånsin vandrat på denna jorden.

- Hi I am Alexis, sa hon och viftade flörtigt med ögonfransarna. Okej visst jag hade haft det i åtanke men inte vetat om det var sant. Men det måste det ju vara om du tyckte att en tjej är snyggare än Louis Tomlinson. Jag måste vara lesbisk.

- Hi Molly, sa jag och blinkade flörtigt tillbaka. Om det stämmer att man kunde bli kär efter första ögonkastet, var jag stupad. Hennes ögon var bruna som mjölkchoklad och hennes halv långa bruna hår var lockigt och uppsatt i en hög hästsvans. Jag stirrade på henne och märkte inte att Louis sotg bakom mig förens han harklade sig.

- Ehm.. Molly this is yours, sa han och log flörtigt mot Alexis som inte ängnade honom en blick. Hon bara stod och log mot mig.

- Wanna take a walk? frågade hon och jag nickade fnittrande. Det här funkade ju bra utan alkohol. Louis gav mig en konstig blick men jag brydde mig inte, gav bara tillbaka drinken till honom och lät Alexis leda mig genom folkmassan till dörren.

10 minuter senare:

- So how old are you? frågade hon och jag svarade självklart:

- 17, and you? jag tittade på henne och vi stannade under en gatulyckta.

- 19, hon tittade mig i ögonen och hela jorden började skälva. Precis som den gjort alla andra gånger hon rört mig eller tittat mig i ögonen.

- Are you Homosexuall? frågade hon och jag nickade. Det måste jag ju vara om jag kände så här för en tjej.

- For how long? fortsatte hon sedan och jag tittade ner i marken.

- I have tought on it for a while. But it was first when i saw you i realised thet I acully was it, jag rodnade och vågade inte titta upp. Jag hörde henne fnissa men fortsatte titta ner i marken.

- You are so cute when you blushes! sa hon exalterat och jag tittade upp och log försiktigt mot henne.

- You wanna go on date tomorrow? frågade hon och vi började gå igen.

- Yes I whould love to, sa jag blygt och tystnade sedan.

- Where are you from? frågade jag och hon tittade på mig innan hon vände blicken farmåt igen.

- I was born in USA, but on the age of 2 years we moved here to London. Jag nickade och tittade frågande på mig.

- I'm from Sweden, sa jag när jag såg blicken och hon vände blicken upp mot stjärnorna och fnissade igen.

- What is it? frågade jag och tittade på henne.

- Well then I know why you are so beautiful, svarade hon utan att ta blicken från stjärnorna. Jag rodnade såklart igen och vi gick en bit i tystnad. Det var ingen jobbig tystnad, den var skön man kände sig int tvingad till att prata. Jag tänkte på hennes leénde och sedan på hur Sandra skulle ta det när hon fick veta att jag var homosexuell. Hon kunde ju inte börja hata mig. Eller? Vi gick och gick och plötsligt var vi utanför klubben igen.

- I have to go but can I have your phone number? frågade hon och jag nickade samtidigt som jag tog fram min mobil. Hon knappade in lite och sedan tog hon ett kort på sig själv innan hon gav tillbaka mobilen. Hon hade döpt sig till "Alexis the cute one Brown". Jag log och när jag gick ut ur kontaktboken såg jag att bilden hon tagit nyss låg som bakgrund på min mobil. Hopn böjde sig fram och pussade mig lätt på kinden innan hon började gå gatan ner. Jag hörde någon harkla sig och när jag vände mig om såg jag Louis stå på trappan.

Jag gick mot Pauls och Zayns rum. Det var där jag sett dom senast! Men när jag kom in fick jag en chock. Niall satt och grät i soffan, samtidigt som Sandra satt i Liams knä. Hon log urskuldande mot mig, och jag kunde inte hjälps att jag tänkte "Fan vad billig hon är, en jävla hora! Hon e fan inte värd Liam eller någon annan av oss!" Men jag log tilbaka och satte mig i soffan bredvid den gråtande Niall och Louis som satt bredvid och försökte trösta.

- Still want to party? frågade jag och alla utom Liam nickade. Jag antog att Sandra och Liam haft annat för sig än att prata om party. Sandra och Molly ringde sina vänner, som snart var där med kläder och smink till tjejerna. Anna, Madelien och Sofih väntade medans Molly och Sandra gick in på toaletten. Alla killar satte sig i soffan och vi satt där tysta och stirrade på den svarta skärmen. Jag hörde att någon öppnade toalett dörren men jag orkade inte titta dit. Det var bara en mening som jag ville säga, en mening som snurrade i mitt huvud. Men jag kunde inte för hon var där! Så "Hon är en player..." fortsatte snurra i mitt huvud, men ingen visste det. Ingen förutom jag. Jag tog upp bilnycklen ur fickan och vi gick i en pinsam tystnad ner till våran minibuss.

- So where are we going? frågade Sandra och log stort.

- A suprice, muttrade jag och gav henne ett surt ögonkast genom backspeglen som hon inte märkte för att hon satt och pratade med Liam och Zayn.

Jag tittade på Louis. Liam hade ju Sandra nu, men jag visste inte. Det kändes inte, inget kändes när jag var med han. Jag kunde inte äns skratta tå hans skämt längre. Även om jag försökte hela vägen till "överaskningen". När bilen stannade tittade jag ut och såg en massa upplysta skyltar, och ett leénde spred sig på mina läppar, liksom värmen spred sig i min kropp. Anna, Madelien och Sofih hade suttit tysta hela vägen. Det var antagligen för att dom inte lärt känna killarna som vi, och för att jag och Sandra inte riktigt förlåtit dom för deras dumma skämt om att Madelien var sjuk. Vi gick i tystnad till ingången. Alla i kön klagade på att vi fick gå före och det bubblade i mig. Äntligen en riktig fest. Så fort jag kom in greppade jag tag i Louis arm och drog med honom till baren.

- You have to buy to me! sa jag och han tittade på mig.

- Why?

- Becuse I can't dink legally yet, sa jag och puttade honom mot baren. Jag kände någon röra min arm, och när jag vände mig om såg jag det vackraste som nånsin vandrat på denna jorden.

- Hi I am Alexis, sa hon och viftade flörtigt med ögonfransarna. Okej visst jag hade haft det i åtanke men inte vetat om det var sant. Men det måste det ju vara om du tyckte att en tjej är snyggare än Louis Tomlinson. Jag måste vara lesbisk.

- Hi Molly, sa jag och blinkade flörtigt tillbaka. Om det stämmer att man kunde bli kär efter första ögonkastet, var jag stupad. Hennes ögon var bruna som mjölkchoklad och hennes halv långa bruna hår var lockigt och uppsatt i en hög hästsvans. Jag stirrade på henne och märkte inte att Louis sotg bakom mig förens han harklade sig.

- Ehm.. Molly this is yours, sa han och log flörtigt mot Alexis som inte ängnade honom en blick. Hon bara stod och log mot mig.

- Wanna take a walk? frågade hon och jag nickade fnittrande. Det här funkade ju bra utan alkohol. Louis gav mig en konstig blick men jag brydde mig inte, gav bara tillbaka drinken till honom och lät Alexis leda mig genom folkmassan till dörren.

- So how old are you? frågade hon och jag svarade självklart:

- 17, and you? jag tittade på henne och vi stannade under en gatulyckta.

- 19, hon tittade mig i ögonen och hela jorden började skälva. Precis som den gjort alla andra gånger hon rört mig eller tittat mig i ögonen.

- Are you Homosexuall? frågade hon och jag nickade. Det måste jag ju vara om jag kände så här för en tjej.

- For how long? fortsatte hon sedan och jag tittade ner i marken.

- I have tought on it for a while. But it was first when i saw you i realised thet I acully was it, jag rodnade och vågade inte titta upp. Jag hörde henne fnissa men fortsatte titta ner i marken.

- You are so cute when you blushes! sa hon exalterat och jag tittade upp och log försiktigt mot henne.

- You wanna go on date tomorrow? frågade hon och vi började gå igen.

- Yes I whould love to, sa jag blygt och tystnade sedan.

- Where are you from? frågade jag och hon tittade på mig innan hon vände blicken farmåt igen.

- I was born in USA, but on the age of 2 years we moved here to London. Jag nickade och tittade frågande på mig.

- I'm from Sweden, sa jag när jag såg blicken och hon vände blicken upp mot stjärnorna och fnissade igen.

- What is it? frågade jag och tittade på henne.

- Well then I know why you are so beautiful, svarade hon utan att ta blicken från stjärnorna. Jag rodnade såklart igen och vi gick en bit i tystnad. Det var ingen jobbig tystnad, den var skön man kände sig int tvingad till att prata. Jag tänkte på hennes leénde och sedan på hur Sandra skulle ta det när hon fick veta att jag var homosexuell. Hon kunde ju inte börja hata mig. Eller? Vi gick och gick och plötsligt var vi utanför klubben igen.

- I have to go but can I have your phone number? frågade hon och jag nickade samtidigt som jag tog fram min mobil. Hon knappade in lite och sedan tog hon ett kort på sig själv innan hon gav tillbaka mobilen. Hon hade döpt sig till "Alexis the cute one Brown". Jag log och när jag gick ut ur kontaktboken såg jag att bilden hon tagit nyss låg som bakgrund på min mobil. Hopn böjde sig fram och pussade mig lätt på kinden innan hon började gå gatan ner. Jag hörde någon harkla sig och när jag vände mig om såg jag Louis stå på trappan.

---

Jag vet ni fick vänta länge! Men nu är det uppe i alla fall! Skriv vad ni tycker om det!