Mollys perspektiv:

När vi landade i London var 21:38 svensk tid. Jag tittar på mobilen och inser att det är en halv timma till, tills Madeleins pappa kommer och hämtar oss. När vi kommer ut där man hämtar ut bagaget så ser vi hur mycket tjejer som står och väntar och när dom ser oss börjar dom skrika. Vissa har glädje i ögonen och andra hat, och jag undrar vad det är som gjort att SÅ många ville se ett par svenska tjejer komma till London. När en tjej sedan skriker:

- Look it's she! Nialls girlfriend! fattar jag att det är killarna som fått oss att bli kända. Men jag fattar inte hur. Jag tittar mot Sandra som står och pratar i telefon, vilket inte kan vara lätt eftersom det är så måna som skriker. Medans vi väntar på att vårat bagage ska komma är det några tjejer som vågar sig fram till oss och ta en bild och prata lite. Jag kan inte hjälpa det men jag bara älskar Directioners så. Tjejerna berättade en massa kul om killarna som vi inte visste, och jag tror både jag och Sandra insåg att alla deras fans visste mer om dom än vi! Och Niall och Sandra var ju ändå ihop. När bagaget kommit säger vi hejdå till alla och går utåt mot där Madeliens pappa sa att han skulle vänta. Det blixtrar till i Sandra och hon kommer ihåg något:

- Pappa, utbrister hon sedan och drar fram telefonen igen. Hon mumlar med honom men ler ändå lägger på.

- Pappa tyckte att det var okej nu när det är som det är, vi ser Madeliens pappa som ler stort mot oss när vi kommer.

- Hej tjejer det var inte igår! sa han och kramade om oss båda.

- Hur mår Madelien? Vad hände?

- Jo det är bättre men Madelein, hon kan snart komma hem så det är ju bra. sa han långsamt och tydligt. Sådär som man pratar med bebisar, sedan fortsatte han:

- Hon trillade ner i poolen när Puppy knuffade henne en gång. Hon fick ett litet jack i fingret och vi trodde inte det var så farligt för alla har vi ju haft sår i bland. Men så hade nåt giftigt kommit in i såret och då blev hon dålig.

Både jag och Sandra nickade. Det var synd att det hänt men bra att det var bättre nu.

- Anna och Sofih är i Madeliens lägenhet! Ska jag köra er dit? frågade han och jag nickade och började packa in mina och Sandras saker i bilen. Sandra hoppade in där fram, och jag där bak. Vi åkte under tystnad och när vi var framme hjälpte han oss bara ut med bagaget och sedan åkte han iväg igen. Vi gick in i huset och stannade nere i entrén för att hitta en skylt med vart folk bodde i huset. När jag hittade den såg jag att deras lägenhet var högst upp och det fanns ingen hiss! Jippie! Så vi började släpa alla våra saker upp för trapporna. Näe vi är uppe trillade Sandra ihop i en flämtande hög och efter att jag ringt på klockan gjorde jag också det. Vi låg där i en flämtande hög bland alla väskor när Sofih öppnade.

Sofihs perspektiv:

Jag blev förvånad när jag öppnade dörren och Molly och Sandra var där. Jag ropade på Anna att hon skulle skynda sig att komma och kolla. När hon kom ut i hallen och såg de andra tjejerna drog hon snabbt upp mobilen och sa:

- Det här ska dokumenteras! hon log och tog lite kort på långt avstånd innan hon gick ut mitt ibland alla väskor, ben och armar, och plötsligt låg också hon på golvet. Sandra började gapflabba och jag såg att hon höll i Annas byxben. Jag kunde inte hålla mig längre så jag sprang och slängde mig på dom andra tjejerna och alla började skratta ännu mera.

- Aj gud vad har ni ätit när vi inte vart med? frågade Sandra som stönade under Annas tyngd. Plötsligt satte sig Molly upp.

- Hur är det med Madelien? frågade hon och jag tittade på Anna som tittade ner i marken.

- Vaddå hur är det med mig?! frågade Madelien och kom ut från lägenheten.

Previosly: "Jaa vi träffade bara ett fan!" Jag log för mig själv och petade Niall i midjan. Han tittade på mig och jag log och sa:

- They are waiting for us, han nickade till svar och vinkade hejdå till tjejen. Vi gick hand i hand hela vägen in i deras rum. När vi var inne i deras rum fick jag ett till sms från Molly. "Det är inte sant att Louis har en flickvän! Inte Liam heller. Dom bara säger så för att fansen förväntar sig det!" Jag fick en ide helt plötsligt. Det kan ha vart det dom bråkade om. Om Molly! Det skulle inte vara omöjligt, båda visade känslor för henne, eller?

När vi landade i London var 21:38 svensk tid. Jag tittar på mobilen och inser att det är en halv timma till, tills Madeleins pappa kommer och hämtar oss. När vi kommer ut där man hämtar ut bagaget så ser vi hur mycket tjejer som står och väntar och när dom ser oss börjar dom skrika. Vissa har glädje i ögonen och andra hat, och jag undrar vad det är som gjort att SÅ många ville se ett par svenska tjejer komma till London. När en tjej sedan skriker:

- Look it's she! Nialls girlfriend! fattar jag att det är killarna som fått oss att bli kända. Men jag fattar inte hur. Jag tittar mot Sandra som står och pratar i telefon, vilket inte kan vara lätt eftersom det är så måna som skriker. Medans vi väntar på att vårat bagage ska komma är det några tjejer som vågar sig fram till oss och ta en bild och prata lite. Jag kan inte hjälpa det men jag bara älskar Directioners så. Tjejerna berättade en massa kul om killarna som vi inte visste, och jag tror både jag och Sandra insåg att alla deras fans visste mer om dom än vi! Och Niall och Sandra var ju ändå ihop. När bagaget kommit säger vi hejdå till alla och går utåt mot där Madeliens pappa sa att han skulle vänta. Det blixtrar till i Sandra och hon kommer ihåg något:

- Pappa, utbrister hon sedan och drar fram telefonen igen. Hon mumlar med honom men ler ändå lägger på.

- Pappa tyckte att det var okej nu när det är som det är, vi ser Madeliens pappa som ler stort mot oss när vi kommer.

- Hej tjejer det var inte igår! sa han och kramade om oss båda.

- Hur mår Madelien? Vad hände?

- Jo det är bättre men Madelein, hon kan snart komma hem så det är ju bra. sa han långsamt och tydligt. Sådär som man pratar med bebisar, sedan fortsatte han:

- Hon trillade ner i poolen när Puppy knuffade henne en gång. Hon fick ett litet jack i fingret och vi trodde inte det var så farligt för alla har vi ju haft sår i bland. Men så hade nåt giftigt kommit in i såret och då blev hon dålig.

Både jag och Sandra nickade. Det var synd att det hänt men bra att det var bättre nu.

- Anna och Sofih är i Madeliens lägenhet! Ska jag köra er dit? frågade han och jag nickade och började packa in mina och Sandras saker i bilen. Sandra hoppade in där fram, och jag där bak. Vi åkte under tystnad och när vi var framme hjälpte han oss bara ut med bagaget och sedan åkte han iväg igen. Vi gick in i huset och stannade nere i entrén för att hitta en skylt med vart folk bodde i huset. När jag hittade den såg jag att deras lägenhet var högst upp och det fanns ingen hiss! Jippie! Så vi började släpa alla våra saker upp för trapporna. Näe vi är uppe trillade Sandra ihop i en flämtande hög och efter att jag ringt på klockan gjorde jag också det. Vi låg där i en flämtande hög bland alla väskor när Sofih öppnade.

Jag blev förvånad när jag öppnade dörren och Molly och Sandra var där. Jag ropade på Anna att hon skulle skynda sig att komma och kolla. När hon kom ut i hallen och såg de andra tjejerna drog hon snabbt upp mobilen och sa:

- Det här ska dokumenteras! hon log och tog lite kort på långt avstånd innan hon gick ut mitt ibland alla väskor, ben och armar, och plötsligt låg också hon på golvet. Sandra började gapflabba och jag såg att hon höll i Annas byxben. Jag kunde inte hålla mig längre så jag sprang och slängde mig på dom andra tjejerna och alla började skratta ännu mera.

- Aj gud vad har ni ätit när vi inte vart med? frågade Sandra som stönade under Annas tyngd. Plötsligt satte sig Molly upp.

- Hur är det med Madelien? frågade hon och jag tittade på Anna som tittade ner i marken.

- Vaddå hur är det med mig?! frågade Madelien och kom ut från lägenheten.

---

Så kapitel 12 var borta så jag lägger upp det igen.