Harrys perspektiv:

Vi gick in i huset där inspelningsstudion låg och jag rös av välbehag. Jag älskade allt det gammla och slitna i lokalerna här i London. I Sverige var allt så nytt och fint, och okej visst det var väl bra men jag är hellre hemma i mitt land i en hemmastadd lokal än i ett lan hundratals mil från ditt hemland i en fin och ny lokal. Jag tittade på Liam som knep med ögonen för att inte hosta. Han hade varit sjuk hela förra veckan men var nu på bättringsvägen även om det inte vare bra än. När vi närmade oss dörren in i studion hörde jag musik och jag stannade och höll in Louis och Liam som gick på varsin sida om mig och dom stannade dom andra killarna. Jag hörde hur någon började sjunga och efter ett par meningar kände jag igen låten. Det var "Perfect two" med Auburn, det var en jätte fin kärlekslåt som alla i bandet fattat tycke för. När musiken slutade spelas hörde vi en massa applåder och en massa som pratade i mun på varandra.

- Han kommer att älska den, jag lovar, sa nån på ett språk jag inte förstod men jag kände igen det, det var så dom pratade i Sverige.

- Ja helt klart det gjorde du bra tjejen, sa en annan röst och jag undrade hur många som var i det lilla rummet.

- Ni måste gå nu innan det kända bandet kommer, sa en manlig röst och det kom några lågmälda muttringar från någon eller några i rummet.

- Åh okej men tack så jätte mycket Antonio, sa tjejen och jag visste att det var hon som sjöngt.

- Sanna ge mig din mobil, sa en röst och tjejen som sjöngt svarade något o hörbart innan dörrhandtaget pressades ner. Jag drog med alla till ett hörn som man inte kunde se till från studiodörren. Alla utom Liam, som satt och höll sig för magen och munnen för att inte låta, lutade sig fram och kikade runt hörnet för att se vem det var som sjungit och vilka som vart med. Jag spärrade upp ögonen och tappade hakan när den snyggaste tjejen jag någonsin sett kom ut genom dörren med sju tjejer efter henne.

- Euhmm.. Sanna du borde se det här, sa en av tjejerna och höll upp en mobil framför tjejen som tydligen hette Sanna. Sanna stelnade till och såg helt paff ut innan tårarna började rinna ner för hennes kinder.

- Vad gjorde jag för fel, sa honoch tittade på dom andra tjejerna som alla skakade på huvudena innan hon plötsligt blev alldeles röd i ansiktet.

- Fan vad jag ska ge honom den jävlen, skrek hon och kastade skivfodralet hon haft i handen i soptunnan innan hon trillade ihop på golvet. Alla tjejer satte sig ner bredvid henne och kramade och klappade om henne.

- On our one year day, sa hon tyst på engelska och jag började fibrilt leta i hjärnan något som kunde ha koppling till vad hon nyss sagt. Sedan kom jag på det, hon hade sjungit en kärleks låt, hon hade fått ett sms som fått henne att gråta och hon hade sagt "On our one year day" jag bara visste att hon blivit dumpad. Jag petade till Niall i midjan som stod på alla fyra nedanför mig för att se vad som hände. Han tittade upp på mig och jag nickade att vi skulle gå fram.

Sannas perspektiv:

När vi skrattandes och pratandes gick ut ur rummet var jag hur glad som helst. Men när Lizza höll upp mobilen framför mitt ansikte var det som om allt krashade. Under några minuter var det som om jag inte var med det var inte jag som gjorde det, det var min kropp som gjorde allt. Men jag vaknade till liv igen när Bella ruskade om mig och skrek:

'- Titta det är dom, Sanna det är dom, skrek hon och jag tittade upp för att se vilka hon menade, och in kom killarna som hon pratade om 24/7. Jag inspekterade alla noga och sa högt på svenska.

- Han med det lockiga håret är hetast, alla började skratta och det kändes bra att Jasper försvunnit för ett ögonblick. Men såklart kom han tillbaka så fort jag tänkt det. Jasper var min numera ex-pojkvänn eftersom han dumpat mig via sms för typ 5 minutersen. Men jag tog all min kraft och reste mig upp för att kunna flytta mig från dörren så killarna kom in. Det var bara Bella som höll på att svimma eftersom hon var den ända i vårt gäng som uppskatade deras musik, men även om det var så, så visste vi andra lika mycket om dom som henne eftersom det var oss hon pratade med oss om. Killen med det lockiga håret tittade på mig och sen kom jag på att jag gråtit så jag drog snabbt handen under ögonen och log så stort jag kunde.

- I felld, sa jag som om att det var en ursäkt.

- No you didn't, sa killen i lockigt hår som jag visste hette Harry. Harry Styles för att vara korrekt.

Jag nickade och lyfte handen för att klia mig, men stannade när jag såg att både Niall och Harry fått syn på ärren på mina handleder och armar. Jag log skyldigt och drog ner tröjan över armen, samtidigt som Harry lutade sig för att viska nåt till Louis. Louis tittade på mig samtidigt som Harry viskade och ännu en gång kände jag ilskan bubbla upp inuti mig, men den här gången var det jag som styrde den. Så jag tog ett steg fram och var nu bara ett bar decimeter från Harry. Jag lyfte handen och fick in en perfect träff på kinden. Han backade skrämt undan och jag skrek på svenska.

- Ja ge fan i att viska om mig och mina ärr med dina vänner om jag står precis framför mig och sedan tom Matilda in mig i sin famn och vaggade mig tills jag lugnat ner mig. Niall gick fram och gav mig en kram och jag undrade hur han tänkte. Jag hade nyss bitchklappat hans kompis och han kramar mig.

- Take it easy we will not ask about the scars, sa han och flinade mot mig samtidigt som Harry tittade upp och mötte min blick. Jag rodnade arg över mitt agerande. Harry var ju söt, snäll (om man skulle tro Bella) och antagligen upptagen. Så jag tittade ner och skakade på huvudet.

- It don't do something if U ask, sa jag och tittade på Niall och överdrev U:et för att få han att fatta att det va honom jag menade. Var det något jag älskade med livet så var det att flirta, och jag ville gärna förföra Harry men som sagt var han antagligen upptagen.

Harrys perspektiv:

Vi gick in i huset där inspelningsstudion låg och jag rös av välbehag. Jag älskade allt det gammla och slitna i lokalerna här i London. I Sverige var allt så nytt och fint, och okej visst det var väl bra men jag är hellre hemma i mitt land i en hemmastadd lokal än i ett lan hundratals mil från ditt hemland i en fin och ny lokal. Jag tittade på Liam som knep med ögonen för att inte hosta. Han hade varit sjuk hela förra veckan men var nu på bättringsvägen även om det inte vare bra än. När vi närmade oss dörren in i studion hörde jag musik och jag stannade och höll in Louis och Liam som gick på varsin sida om mig och dom stannade dom andra killarna. Jag hörde hur någon började sjunga och efter ett par meningar kände jag igen låten. Det var "Perfect two" med Auburn, det var en jätte fin kärlekslåt som alla i bandet fattat tycke för. När musiken slutade spelas hörde vi en massa applåder och en massa som pratade i mun på varandra.

- Han kommer att älska den, jag lovar, sa nån på ett språk jag inte förstod men jag kände igen det, det var så dom pratade i Sverige.

- Ja helt klart det gjorde du bra tjejen, sa en annan röst och jag undrade hur många som var i det lilla rummet.

- Ni måste gå nu innan det kända bandet kommer, sa en manlig röst och det kom några lågmälda muttringar från någon eller några i rummet.

- Åh okej men tack så jätte mycket Antonio, sa tjejen och jag visste att det var hon som sjöngt.

- Sofi ge mig din mobil, sa en röst och tjejen som sjöngt svarade något o hörbart innan dörrhandtaget pressades ner. Jag drog med alla till ett hörn som man inte kunde se till från studiodörren. Alla utom Liam, som satt och höll sig för magen och munnen för att inte låta, lutade sig fram och kikade runt hörnet för att se vem det var som sjungit och vilka som vart med. Jag spärrade upp ögonen och tappade hakan när den snyggaste tjejen jag någonsin sett kom ut genom dörren med sju tjejer efter henne.

- Euhmm.. Spfi du borde se det här, sa en av tjejerna och höll upp en mobil framför tjejen som tydligen hette Spfi

. Sanna stelnade till och såg helt paff ut innan tårarna började rinna ner för hennes kinder.

- Vad gjorde jag för fel, sa honoch tittade på dom andra tjejerna som alla skakade på huvudena innan hon plötsligt blev alldeles röd i ansiktet.

- Fan vad jag ska ge honom den jävlen, skrek hon och kastade skivfodralet hon haft i handen i soptunnan innan hon trillade ihop på golvet. Alla tjejer satte sig ner bredvid henne och kramade och klappade om henne.

- On our one year day, sa hon tyst på engelska och jag började fibrilt leta i hjärnan något som kunde ha koppling till vad hon nyss sagt. Sedan kom jag på det, hon hade sjungit en kärleks låt, hon hade fått ett sms som fått henne att gråta och hon hade sagt "On our one year day" jag bara visste att hon blivit dumpad. Jag petade till Niall i midjan som stod på alla fyra nedanför mig för att se vad som hände. Han tittade upp på mig och jag nickade att vi skulle gå fram.

Sofis perspektiv:

När vi skrattandes och pratandes gick ut ur rummet var jag hur glad som helst. Men när Lizza höll upp mobilen framför mitt ansikte var det som om allt krashade. Under några minuter var det som om jag inte var med det var inte jag som gjorde det, det var min kropp som gjorde allt. Men jag vaknade till liv igen när Bella ruskade om mig och skrek:

'- Titta det är dom, Sofi det är dom, skrek hon och jag tittade upp för att se vilka hon menade, och in kom killarna som hon pratade om 24/7. Jag inspekterade alla noga och sa högt på svenska.

- Han med det lockiga håret är hetast, alla började skratta och det kändes bra att Jasper försvunnit för ett ögonblick. Men såklart kom han tillbaka så fort jag tänkt det. Jasper var min numera ex-pojkvänn eftersom han dumpat mig via sms för typ 5 minutersen. Men jag tog all min kraft och reste mig upp för att kunna flytta mig från dörren så killarna kom in. Det var bara Bella som höll på att svimma eftersom hon var den ända i vårt gäng som uppskatade deras musik, men även om det var så, så visste vi andra lika mycket om dom som henne eftersom det var oss hon pratade med oss om. Killen med det lockiga håret tittade på mig och sen kom jag på att jag gråtit så jag drog snabbt handen under ögonen och log så stort jag kunde.

- I felld, sa jag som om att det var en ursäkt.

- No you didn't, sa killen i lockigt hår som jag visste hette Harry. Harry Styles för att vara korrekt.

Jag nickade och lyfte handen för att klia mig, men stannade när jag såg att både Niall och Harry fått syn på ärren på mina handleder och armar. Jag log skyldigt och drog ner tröjan över armen, samtidigt som Harry lutade sig för att viska nåt till Louis. Louis tittade på mig samtidigt som Harry viskade och ännu en gång kände jag ilskan bubbla upp inuti mig, men den här gången var det jag som styrde den. Så jag tog ett steg fram och var nu bara ett bar decimeter från Harry. Jag lyfte handen och fick in en perfect träff på kinden. Han backade skrämt undan och jag skrek på svenska.

- Ja ge fan i att viska om mig och mina ärr med dina vänner om jag står precis framför mig, och sedan tog Matilda mig i sin famn och vaggade mig tills jag lugnat ner mig. Niall gick fram och gav mig en kram och jag undrade hur han tänkte. Jag hade nyss bitchklappat hans kompis och han kramar mig.

- Take it easy we will not ask about the scars, sa han och flinade mot mig samtidigt som Harry tittade upp och mötte min blick. Jag rodnade arg över mitt agerande. Harry var ju söt, snäll (om man skulle tro Bella) och antagligen upptagen. Så jag tittade ner och skakade på huvudet.

- It don't do something if U ask, sa jag och tittade på Niall och överdrev U:et för att få han att fatta att det va honom jag menade. Var det något jag älskade med livet så var det att flirta, och jag ville gärna förföra Harry men som sagt var han antagligen upptagen.